Så kommer vi till diskussionen om att bli bra, bättre eller återställd. Återställd har jag lärt mig att det blir man aldrig då nått hänt, så är det bara. Förr blev man det men inte idag. Vad beror det på kan man ju undra? Men allt i dag handlar om att acceptera. Det är mycket man ska acceptera. Fler och fler saker ska accepteras och det blir jobbigt kan jag säga då man redan hållit på i 15 år och accepterat snart att hela kroppen inte alls kommer fungera som förr. Det ena efter det andra. Jag kommer aldrig bli som förr med mina läckage problem. Att urinblåsan släpper jag det accepterade jag för massa år sedan och det var inte lätt. bära blöja resten av livet men å andra sidan då så är det bara att byta blöja då man kissat ner sig, no big deal. Att däremot tarmen läcker hur farao ska man acceptera det? Att alltid vara rädd att man har skit i blöjjan. att man luktar, att man läcker vid samvaro med sin partner osv osv. Det är farao inte okej! Jag kommer aldrig acceptera det. Att jag måste skölja tarmen flera gånger i veckan för att få den ren så jag inte läcker och allt äckel som det medför. där kommer vi lite in på min spyfobi kanske. Bak eller upptill det har samklang på nått vis. Men jag måste göra detta nu och skölja min tarm för att ha den ren så jag slipper vara rädd. Bara det att det kommer vara ett jobb att hålla på som jag vette katten om jag kan acceptera? Jag lever i en realtion nu , en ny sådan och jag tycker mina lavemanger är gränsen för vad jag vill visa. Nu bryr sig inte min partner om detta alls utan ser det som piece of cake och jag verkligen beundrar honom för det. Han är enorm. Medans jag äcklas av mig själv då det gäller detta. Jag var öppen redan första dagen jag träffade honom att jag är blöjbärare.
Ville absolut inte att han skulle se utan att jag hunnit förklara men han tyckte inte alls det var nått konstigt. Han menade som så att alla har vi nått. Å så sant men tarmen????? Nåväl!
Nu ska jag fram till mitten på Januari testa att skölja ur min tarm med vatten 2-3ggr/vecka. Dels för att slippa läcka om där inget finns och för att tarmen ska få börja om på nytt inte vara så full då jag endast går på toa 1 g/vecka med lavemanghjälp nu. Det mår man inte bra av kan jag säga.
Denna påse ska hängas upp bredvid toan. Det är 2 liter "my good" Men man ska starta med kanske 350 ml. Vid tester har jag inte ens känt då det fyllt min tarm med 240 ml. Inte en susning av att nått varit i min tarm och det är ju skumt? 240 ml är mycket.
Så målet är att skölja rent tjocktarmen uhu!!! Det kommer bli mycker toa nu Haha!!!
Kommer inte detta hjälpa mig så är det ju denna sacrala nervstimulering som kommer näst. Operera in elektroder i ryggmärgen som ska hjälpa stimuleringen att kunna gå på toa. En pace maker i skinkan och en fjärkontroll. Det låter läskigt tycker jag men många har blivit bra av detta både för urinblåsa och tarm som jag har.
Nåväl, efter besöket där cyklade jag till nästa sjukhus. För det är ju så att det jag gör idag kommer pay back i morgon med råge. Lika bra att ta allt på samma för att undvika flera helvetes dagar. Å alla sjukinrättningar låg på samma stråk i dag så. Det blev röntgen på nästa ställe. Bröstryggen ska kollas vad det är som ger dessa ohyggliga smärtor och låsningar? Där gick det fort Men så är det privat också. På 5 minuter var jag inkallad på drop in och 15 minuter senare var jag ute igen och på cykeln till sjukhus 3.
Min näsa har svällt upp i operationsärret flera gånger. Ilskna inflammationer och just nu ser jag inte klok ut. Fick tömma i förrgår med en nål för jag trodde näsan skulle spricka. Lite rädd då jag tidigare operaret just en solskada och är livrädd för malingt melanon. Jag tog mig faktiskt bara friheten att gå upp utan tid hmmm! En sköterska tittade ifall det var ett gammalt stygn som låg men icke. Fick vänta 30 minuter så fick jag träffa plastik läkaren som operareade mig sist. Jätte gulliga allihop där med tanke på att jag ingen bokad tid hade idag. Jodå det var stopp i en talgköttelgång därav svullnaden. Denna sitter mitt i operations såret varför man då vill skicka den vidare för analys så det inte är nått. Men man kan inte operera en aktiv inflammation utan den måste lägga sig. Så 10 januari blir det skära i näsan igen då uhu!!!
Jag är mest rädd att jag kommer se ut som scare face efter alla skärningar där? Men det är proffs dessa så jag är i goda händer tack o lov!
På 3 timmar avverkade jag 3 sjukhus och 3 olika diagnoser då haha!!! Inte klokt. I morgon kommer jag väl inte upp ur sängen? Träffade dotra på stan efter allt och vi käkade lite hamburgare tillsammans och jag fick låna 10 betapred inför hundmässan på lördag. Sedan i värsta snöyran styrde jag min cykel hemmåt dyngblöt och i - 10 grader. Nu tänker jag inte gå utanför min dörr mer idag. Väntar bara på att min kära ska ringa och vi får säga natti natt.
Ja det var min dag och i morgon är en annan. På återhörande!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar