Vaknade att min dotter ringde före 9 i morse. Har sovit illa hela natten pga värken. Känner mig grymt stressad och idag är det massa måsten och ett evigt åkandes hit och dit. Det värker i benen så jag tror jag ska tuppa. alla runt omkring tjaffsar om en det ena en det andra och saker som borde vara lätta att göra görs så komplicerade att jag tror jag smäller av. I slutänden är det jag som måste en jädra massa för att andra krånglar til ldet så, FY! Såret på näsan är störrre än nånsin i dag. Munsår har slagit upp så ytterligare smaskigheter i ansiktet nu inför jul. Det kvinnliga månads helvetet är över 1 vecka sent och det moler i magen så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Känner mig bara allmänt skit irriterad! Det är nog detta som heter klimkateriet tror jag..å jag hoppas verkligen jag är i slutskedet av det skitet nu för jösses vad det krånglat nu sista 10 åren. Men denna irriterande känsla är något nytt. Känns som det kryper i kroppen på mig av ilska *fniss* Fast å andra sidan har det varit lite mycket nu. Det ena efter det andra i kroppen och denna värk som snart gör mig galen. Inte nånstans ifrån får man nån hjälp heller utan dessa patetiska ord "ja du har ju en dålig rygg" Gud vad jag avskyr dessa ord. Som om jag inte visste det då? Men hur som haver kanske man kan hjälpa en patient då kan man ju tycka?
Nåväl, dagen i all ära ska besök på försäkringskassan göras hujedamig! Där brukar det vara en halv miljon människor i kö ungefär, inte min grej! Sedan springa runt på stan när inte benen bär en och handla hem mat efter det. Mitt i detta ska jag hitta en kläd trasa att ha på mig då vi är bortbjudna med. Ja jag är irriterad och super stressad Haha!!!
Mamma tjatar om att "de blir ingen jul" vägrar ta min hjälp till handling och bara gnäller. Ena dagen ska vi ha mat med oss på julafton andra inte och detta stressar mig till vansinne. Så pass att jag faktiskt skulle skita i hela denna jul och bara vara hemma själv. När det ska krånglas, tjatas och tjaffsas över saker som egentligen inte behöver krånglas då tryter mitt tålamod. Bara en sådan sak att jag ska hämta pengar åt henne idag. Då måste jag åka dit, hämta kortet, åka och ta ut, åka hem igen med kortet för jag får inte bära det med mig i väskan. Det är krångel av högsta grad när jag inte kan gå och stå som jag vill pga värken.Det tar dessutom massa tid i onödan. Hon tjatar om hur dålig hon är och hur svårt allt är men jösses jag erbjuder mig hjälp hon inte tar emot så det skulle ju inte behöva vara krångligt. J
Näe denna dag verkar gå i klimakteriets värsta tecken *fniss* Jösses vad irriterad jag är. Om en liten stund kikar min kära in på lunchen och det är det enda jag ser fram emot. Han är ljuset Hmmm!
Vi får se hur denna underbara dag slutar. på återhörande!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar