Det har blivit lördag och här sitter jag mitt i natten och har inget annat för mig. Fick ju redan på i torsdags att jag har urinvägsinfektion nummer 82 känns det som nu, FY! Men är bara nummer 8 och bara för mycket. Sista var 27 december då jag fick 40 graders feber och tokvärk i njurarna. Så nu är det kört igen. Misstänkte detta då jag redan förra veckan ringde för ett prov men sköterskan vägrade ge mig en tid utan tyckte jag skulle avvakta. Jätte bra säger jag som faktiskt inte mått så bra i buken och haft rätt jobbiga smärtor över urinblåsan. Men, vården vet ju bäst eller? Nu fick jag rätt och jag har fortfarande bakterier. Läkaren frågade - vad är detta? Ja det kan man ju undra då tarmen läcker, urinet läcker osv osv i dödagar. Men enligt sjukvården är jag ju kärnfrisk så?????? Nu måste det skicka på odling för att se vad det är för bakterier och jag med min känsliga kropp som INTE klarar så vidare värst många antibiotiker är nu livrädd. Det man ger är furudantin som jag mår så illa av att jag inte kan röra mig, cefamox och triometoprim som jag hamnade på akuten av då jag var 20 år med sådana buksmärtor att det trodde jag hade blindtarmen så VAD ska jag äta då? Just nu har jag ingen medicin och det värker i urinblåsan och kör och jag känner mig som en trasa. Skulle jag bli värre under helgen skulle jag åka in till akuten sa läkaren. Skulle väl inte tro det va med deras 30 timmas väntetider. Nu har jag selexid som jag tål hemma och stiger febern börjar jag medicinera med dessa så jag håller den nere till på måndag och att det sedan får byta ut om det nu är nån annan bakterie då.
Men detta med min tarm gör mig lite nervklen nu att jag faktiskt inte hinner vänta på remisserna som aldrig skickats om att få komma till smärtmottagningen. 1 månad har gått igen nu och remissen är INTE skickad än, Tack för det! Åter i detta ekorrhjul att ringa, tjata för att få min rätt till vård, blir så TRÖTT!!! Känner ju att den sacrala nervstimuleringen kommer allt närmre och utan att jag fått pröva lindrigare metoder som blockader för att blockera vissa delar av mina smärtor. Men att leva på antibiotika och UVI,er ständigt håller ju inte. Då måste man åtgärda min tarm ve och fasa. Vet bara inte hur jag ska palla testperioden ens 3 veckor utan att duscha när man sätter in elektroderna för test att det ska fungera. Å så är det ju detta med elektroder i min ryggmärg, uhu!!! Det skrämmer mig! Men med läkare som inte ser till att det händer saker utan månader och år går så blir man ju förstörd så är det ju. Jag menar, det tog 8 år att bli fri min menisk, VA? En sådan simpel skada. Men pga klåpare som ansåg att jag simulerade så blev jag aldrig trodd under dessa år förrens det kom en "gammal i gamet" läkare och bara förstod allt jag sa utan pardon. Men alla det andra sket i att ens lyssna på mig som patient vad jag förklarade för det höll på prestigen att "jag är läkare" jag vet bäst. För bövelen säger jag...vi patienter lever med våra skador/sjukdommar och vi vet väl bäst hur det känns ändå. Å skulle det vara så farligt att lyssna, samarbeta läkare -patient? Är det ett nederlag? Näe!!! Samarbete är väl ändå det bästa att hitta lösningarna så patienten slipper lida.
Nåväl, fredagen har gått till att mysa med min älskling, gått på loppis och käka på MAX, mums! 18 åkte han hem för att sussa till nattskiftet och jag och dotra åkte och storhandlade. Hemma 21 helt slut och nu sitter jag här och har vräkt i mig en stor påse smågodis, gudars gott! *fniss* 5 i morgon bitti kommer han åter efter jobbet och sedan ska vi ha MYS helg!
Har köpt hem det enda vin jag kan dricka, jordgubbsvinet så det ska det mumsas på i morgon och lite god mat och bara vara.
Men först nu blir det en dusch mitt i natten och hoppas inte grannarna i detta korthus hör...fast det struntar jag i just nu. Sedan natti natt för att vakna till att min kära är här igen.
På återhörande!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar