Funderingarnas timme

Huvudvärken börjar släppa, det är halleluhja moment! Och spel på internet är medicinen = focus på annat! Satt och tänkte på lite saker som jag alltid tycks göra på nattkvisten *fniss* När det blir lugnt och tyst runt om får hjärnan en chans att jobba kanske? Detta med hur man tolkar ord olika beroende på dels vilket liv man haft och andra saker.

Jag som levt mitt liv mestadels ensam, fått klara mig själv mycket både som barn och som vuxen. Jag blev ju lämnad i graviditeten i månad 3 och gick igenom den helt ensam med allt vad det innebär. Som liten var jag ganska mycket självständig då min mamma var sjuk hela min uppväxt och det blev att man klarade sig mycket själv på nått vis. På gott och ont men det gör kanske att jag även klarade föräldrarskapet helt ensam så kanon om än det vissa stunder var mycket mycket tufft då det var mycket som hände. Detta att ha ett svårt allergisjukt barn och ett barn med lågt immunförsvar som alltid var sjukt osv. Att inte ha nån att rådgöra med..det värsta var nog nätterna då det var mycket vaknätter och lite sömn t.e.x.

Ja jag har haft 2 korta sambo förhållanden ett på 2 år och ett barnets far som då drog iväg. När man sedan blev ensamförälder var man ju inte direkt hett villebråd på marknaden heller det fåtal gånger man kunde gå utanför dörren och vara barnledig. Det resulterade i 20 år som ensamstående..givetvis inte singel alena så men med undantag för kortare förhållanden då.

Förhållanden som man i efterhand undrar, hur kunde jag eller varför valde jag så? Ingen var ju egentligen det jag sökte efter utan mer nått spännande, nått svåråtkommligt som man bara skulle övervinna och sen då, jo vilket rötägg typ. Det kanske var just spänningen att få komma utanför hemmet det få gånger man gjorde det och då jädrar skulle det ske under typ? För barnledig var jag sällan under dessa 20 år. Jo för att vara sjuk, för att sova eller åka och handla typ.

När man levt ensam mestadels av livet som jag gjort och nu närmar mig 50 så tänker man hur gott det skulle vara att leva ihop med någon. Detta att dela vardagen, roliga och tråkiga saker men just detta att ha sin själsfrände där i vått och torrt. Det har jag aldrig haft. Jag har aldrig fått komma hem till nån som vänta på mig. Det kan jag sakna att ha denna trygghet att dela saker med någon. Och det är också nått man hoppats på att finna eventuellet. Ja jag har funnit mannen i mitt liv, den man jag skulle vilja leva resten av mitt liv med. Den man jag känner mig 99.9% trygg med för 100% kan man aldrig vara *fniss* Men jag har verkligen funnit honom nu äntligen! Jag har också börjat få tilliten tillbaka om än inte helt för det kommer ta tid efter det jag varit med om. Men jag jobbar på den stenhårt! Att våga tro på vad min kära säger och inte tro att det bara är fraser..så var det för 13 år sedan. tomma inlärda fraser i ett sinne som inte ens hade empati. Som jag trodde på dem och så jädra bedragen och sårad jag blev när sanningen visade sig vara helt galen.

Vi har levt helt olika liv han och jag. Han har varit tryggt gift längre än jag varit singel. Han har haft det livet jag trånat efter alltid. Blivit bränd på bål som jag också blivit fast av andra orsaker. Det resulterar i ett tänkande för hans del och jag har mina drömmar. Nu säger inte jag att man kan ändra sig under årens lopp och tänka om osv, inget jag vet men vi har olika drömmar. Jag vill leva detta trygga liv och dela vardagen som sambo typ och han vill leva samma fast som särbo. Visserligen kan man leva ihop iallafall så men det blir aldrig det där riktiga att dela livet, eller blir det det?


Man hade drömmar då man var liten att bli gift, bo i hus, skaffa familj och leva lycklig i resten av sitt liv hehe!!! Inget jag drömde om blev som jag trodde. Mitt liv blev istället ganska tufft om än jag varit givietvis lycklig. Men det mesta har man fått kämpa för. Jag berättade för min kära, en gång speciellt jag hade så dåligt ställt att jag sa till mig själv att jag måste gå ut och leta pengar och så gjorde jag det. Det var dagar kvar till lön och maten var slut så jag gick ut och letade pengar sanna mina ord. Nån där uppe måste ha hört mig för jag hann inte långt förrän jag bokstavligen gick på en 50 lapp. Det rädda oss den gången med mat fram till lön. En annan gång var vid en parekeringsplats och samma visa , skulle inte klara oss fram till lön då min dotter säger att det ligger nått bakom parkeringsautomaten. Jag böjer mig ner och där ligger 250 kr. Ja det är ett sådant liv jag som ensam mamma och sjukpensionär haft. Jag förstår att det kan vara svårt för någon som aldrig upplevt det att förstå för man måste nog uppleva det. Men när man haft det så har man fått lära sig att verkligen njuta av det lilla i livet..så också efter min olycka som gjorde mig till den jag är idag. Ingen dag är självklar, ingen dag innebär att jag vet hur jag mår utan man får ta timme för timme. Å nej det syns inte på mig och det hörs inte för jag har lärt mig leva med detta helvete. När det syns är det dagar jag håller mig ensam inomhus. Ibland vill man bara bli så där omhändertagen som man blev när man var riktigt liten att få släppa detta att alltid vara stark och alltid klara allt. Det är kanske därför man tror det skulle vara lättare att bo ihop med någon just detta att man delar på problemen när det uppstår men framförallt att man alltid har nån. Eller är det så att det man inte har längtar man till och när man får det är det inte speciellt bättre än det man hade innan eller hur som tvärs? Haha!!! Å vare sig man är sambo eller särbo , har nog bara snöat in på en bana bara för att jag aldrig fått testa den kanske?

Nåväl, jag har drömmar iallafall. Att hitta min själsfrände som jag har gjort och få dela vardagen med honom och att nån gång få bo vid havet det är det drömmar jag har. Jag var nästan på väg förra våren att flytta men då kom min kära in i mitt liv. Jag vet att flytta finns inte på kartan för hans del då han har jobb osv här och jag kan avvara det men tänker inte sluta drömma om det..för en dag tar hans jobb liv slut så.

Men detta att tolka orden...jag som blivit rejält bedragen kan man väl säga med lögner ,otrohet och massa annat trist tolkar på mitt sätt efter allt jag varit med om. Det en person en gång sa som man trodde på som sedan visade sig komma från en mycket sjuk människa och att orden inte betytt nått trots att jag var 100 på att det verkligen gjorde det tills motsatsen visade sig vara annat. Och detta inte bara en gång utan massor. Klart jag tolkar på mitt erfarna sätt ibland ..och då jag verkligen inte borde tolka det fel eller nått. Ja det kanske snarare heter tillit? Men med erfarenheterna i bagaget är det ibland svårt att våga tro osv. Det gånger nån sagt att det älskat mig har det senare varit otrogna, eller haft en dold relation redan, visat sig vara svårt sjuka och ljugit om precis allt t.o.m identiteten eller nått annat skit. Ja erfarenhetens ryggsäck är inte nådig alltid att bära. Det ger flashar bakåt, osäkerhet osv men självklart måste man våga tro med, jösses!!!

För över 9 månader sedan hade jag bestämt att aldrig mer, aldrig! Så slog bomben av kärlek ner och jag är galet kär. Allt det jag bestämt mig för blev tvärtom Haha!!! Ungefär som att jag skulle gifta mig, bo i hus osv, tvärtom. Det enda jag vill är att slippa mina minnen och tolka fel när jag inte behöver det. Att bara våga till 100% tro, släppa osäkerheten osv. Men vet att erfarenheterna kan man inte göra ogjorda och det är summan av dem jag får bära med mig resten av mitt liv kanske?

Så i helgen då vi talade om livet frammåt och min kära sa att han vill dela det med mig fast som han tänkte sig att leva särbo och bo här ena gången och hos han andra..så vet jag inte vad det var som hände. Nån form av fruktansvärd ledsamhet eller vad man ska kalla det uppstod? Kände mig bara så himla ledsen så pass att tårarna kom och det kan tyckas vara skit löjligt men det var på nått sätt som att jag aldrig aldrig kan få det jag så gärna velat ha , att dela vardagen med den man älskar. Urbota löjligt då jag faktiskt kan få det men inte på det vis jag drömt om eller alltid saknat. Vet att det är skit löjligt att ens reagera men det tog och jag har tänkt järnet på just det orden. Ja ja så kan det bli i vår herres hage. Och livet har precis börjat så himla dumt att ens grubbla på. Men jag kan ju inte sticka under stol med att det är en dröm jag gärna gärna skulle vilja få uppleva att dela livet med någon på riktigt, i ur och skur!

Japp lite funderingar i natten.