Varit med dotra till läkaren idag. Dundrade in på stället 5 i 12 precis innan lunch stängning och fick faktiskt komma in på läkarens rum och prata som målet var. Men stämmningen när barnen blir unga vuxna är att det man säger är vad katten skiter ungefär, tyvärr!!! Man har ingen talan längre, eller rättare sagt får man inte uttrycka sig berätta nått! Ens roll som förälder är förbrukad och tydligen ska man gå in i nått empatilöst psykopat stadie efter det att det fyllt 21 och slutat skolan. Känslorna ska tydligen ebba ut och man ska skita blanka fan i vad ens unga vuxna gör eller vad som händer dem. DET är rena sanningen. Men jag babblade iallafall på där..jag ger mig aldrig då jag ser mitt barn eller unga vuxna lida, ALDRIG!!!! Nåväl denna hudsjukdom kräver månader av antibiotika behandlig och det är bara vid gud att hoppas att hon kommer tåla detta? Med alla dess anafylaktiska chocker färskt i minnet från förr fasar jag faktiskt. Det är inte att leka med att få en sådan allergichock det kan faktiskt gälla liv för tusan. Men dagen fortsatte sedan bra och vi diskuterade mathållning osv i lugn och sansad ton. Man står inte där som mamma och bara jävlas man BRYR SIG!!! Mina 20 år tillsammans med min dotter och alla dess turer i ambulans dessa minnen går inte att radera. Den fasa när allergichockerna eskalerade till vansinne och hur illa därann hon ofta var. Ignorerar man det är man fan inte klok!!!
Nåväl, slut om det. Dagen slutade med mys och jag körde hem min dotter till klockan 22.
Jag är ikväll helt förtvivlad! Min alla hjärtans dags present kommer inte att komma fram till i morgon. Den ligger i nån jädra pack terminal i Storbritanien *suck* Vad nu farao den gör där??? Å min älskling som kommer i morgon efter jobbet. Om det säger jag faktiskt fan, fan ,fan! *fniss* Jag som var ute i så god tid med detta och typiskt mig ska det bara gå åt skogen med allt. Ja under ska ske om jag får den i morgon å självklart hoppas jag på det, UNDER!!!!
Nu har jag iallafall bakat lite på kvällen och ska fixa lite här. Känner mig totalt slut efter denna dag. Cyklade ju ner på stan med livets som insats då plogarna tydligen helt glömt bort cykelbanorna i Uppsala. Det var en ren sörja med modd och djupa spår. Att jag lyckades ta mig levande dit och hem är ett under..så med det undret kanske det kommer fler i morgon då Hehe!!!
Min rygg mår...... och min nacke ännu mer...... Det finns alltså inte ord för det. Men nu lite plocka undan och en kopp kaffe till det sedan när det beger sig natti natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar