torsdag 14 mars 2013

cervikala syndromet

Det cervikala syndromet -så här ser det ut, för många drabbade... Syndrom är grupp av symtom som är typiska för viss sjukdom eller skada = cervikala syndromet inget annat än den cervikala skadan eller sjukdomen.

Om man skriver ner alla symtom man har efter denna skada jag fick så är alla här nedan uppräknade. Övervägande är dessa igång dagligen utom skallevärken då som kommer attackvis och sedan har jag faktiskt dragit den lyckliga lotten ändå att jag sover kanon oftast men annars är detta rätt och slätt det helvete man vaknar upp med varje morgon. Då kan man ju undra hur fasen man egentligen orkar?
Inte konstigt man lägger osten i ett skåp när man packar upp ibland eller inte vet vart man lag sakerna ibland. Det är ju ett under att hjärnan ändå funkar som den gör? Att man funkar varje dag, herreje! Att man inte blivit konstig Hehe!! En psykolg jag var till på smärtrehab sa att jag kunde nog tacka det högre makterna att jag kunde sova så bra som jag faktiskt gör för det mesta. Det gör att psyket inte tar stryk sade hon. Å så är det ju, jag sover och somnar oavsett det värker så jag tror jag ska dö. Det är nog en enorm gåva jag bär på.

Men man vänjer sig säger man ju och då bord eman nästan få komma i Guiness tycker jag. Min läkare ibörjan då jag skadade mig bad mig skriva upp min vardag med MR. Whiplash. Och jag som älskar att skriva skrev så pennan glödde. Han var så facinerad av min beskrivelse att han frågade om han fick ha med det i en bok han skulle skriva om Whiplash skador och symtom. Ja ghade på ett mycket perfekt sätt beskrivit min vardag med alla jävuls symtom att min berättelse ska finnas med i en bok och även i föreläsninga rom hur de tär att leva med denna vansinniga skada. Å som en del läkare helt förnekar finns Eh? Säger jag om det och skulle jätte gärna vilja träffa några av dessa. skulle dessutom önska dem några dagar med whiplash skada och sedan ta snacket med dem hur det känns om det finns? *fniss* Ja jävulskt är ordet för det.

Behandlings resisten har jag varit sedan 2003 då slutade behandlingar att hjälpa . När jag låg inlagd uppe på alfta Rehab fungerade det hyffsat men då hade man sjukgymnast varje dag i en månad som hjälpte en. Tyvärr existerar inte sådan vård på hemma plan då man blir sämre så då föll allt och med åren har det bara tagit mindre och mindre behandlingarna. Idag är det att ta det mest akuta för att slippa helvetes symtomen att dessa inte eskalerar. Idag hjälper det för nån timme om man luckrar en muskel men mer är det inte. Med det måste man ändå säga att kroppen eller är det knoppen? Är en makalös manick.
Men jag tror också med den rätta hjälpen från början att leda in pateienten i ett positivt tänkande så fort som möjligt efter sorgen lagt sig . För sorg blir det när ens liv kastat ikull till detta kan jag lova. Jag trodde jag blivit djupt deprimerad för jag grät konstant av all värk. Men jag sörjde ich var i detta svarta hål som det sades. dit ner måste man på botten för att acceptera. Sedan ta vandringen uppåt med bakslag och eländen men till slut når man andra sidan. Rätt och slätt är det två vägar att välja på. Acceptera eller sjukdommen /skadan tar över. Jag valde det första och rider med i stormarna. Endel för jävliga andra hanterbara. Men min skada ska aldrig få ta överhanden om mig, aldrig. Det ser åsnan i mig till Hehe!!


Cervikala syndromets symtomets punkter;

(På bilden sitter små djävlar som spikar och skickar pilar in i kotpelaren, en skarp smärta.)


• Cervikalmigrän -huvudvärk

• Yrsel

• Hjärnstamsstörningar

• Dålig sömn

• Nackvärk

• Skuldervärk

• Hjärtsymtom

• Bröstryggsbesvär

• Ländryggsbesvär

• Cervikalryggmärgssymtom

• Bäckendysfunktion

• Postcommisionellt syndrom

• Ögon och öronsymtom

• Benstörningar

• Ansiktssmärta

• Halsbesvär

• Autonoma störningar

• Smärta och domningar i armar och händer

• Symtomutlösning av fysisk och psykisk stress

• Fumlighet

• Förlorad simultankapacitet

• Behandlingsresistens

2 kommentarer:

Lena sa...

Du har ett rent helvete du. Autonoma störningar kan ju vara precis vad som helst, i ditt fall är det tjocktarmen som bråkar. Jag lider verkligen med dig i din svåra vardag och önskar att du snart får hjälp. Tack och lov så verkar det ju finnas massor med olika lösningar på tjocktarmsproblematiken och förhoppningsvis så hittar de en som passar dig. Det vore ju toppen om du fick ett problem MINDRE för en gångs skull. ♥

CA sa...

Ja du jag hatar det ordet. Ja från början var det bara blåsan men sen kom tarm eländet. Blåsan kunnde man ju acceptera men icke tarmen det finns inte. Men nu är bollen i rullning f.r.o.m idag verkar det som. Det luta råt sakral nervstimulering om än det måste noga utvärderas då jag har så mycket problem i kroppen. Men ett datum är satt nu om bara några veckor att få träffa en professor. Så vi får se =)