Får ett meddelande idag efter att ha haft en konversation med en person som frågade om jag kunde öppna upp återanvändningsrummet för en bekant till denna vars dotter skulle flytta hemifrån och var i behov av diverse saker. Sa som det var att jag har nyckeln ju just nu pga andra saker men jag får inte springa där utan det är gruppen som tagit hand om denna lokal som bestämt det och jag får i min tur ringa dem om jag ska in där på andra tider än anvisade. Då säger personen att så är det inte trots att denne då varit bortrest sedan november eh? Börjar föra en mail konverstation med berörda i gruppen här och i den konversationen kommer mitt namn med och personen sitter och bestämmer över mitt huvud att jag nu ska hjälpa till ,ställa upp och fan och hans moster, ursäkta orden men är så trött att bli pratat över huvudet ständigt. Som om jag vore nån som helt tappat förståndet och inte kan bestämma över mitt eget liv????
Godmorgon ! Jag o xxxxx har mailat lite om återanv rummet o jag har skrivit att du kan tänka dig hjälpa till o dessutom finns ju hemma på dagarna o på gården liksom jag om ngn behöver bli insläppt utanför återanv tider... hon svarar:
Kul med fler som vill hjälpa till.
Du kan väl be Cattis ta kontakt med mig så att jag kan heja på henne och vet
då vem hon är.
Det var inte ens tal om att jag skulle vara intresserad, ställa upp eller nått!!! Jag blev tillfrågad att öppna dörren och det är en helt annan sak. Nu har det mejlats över mitt huvud att jag plötsligt ska gå med och hjälpa till med lokalen hur nu det kunde bli det av det hela? Jösses!!!
Tack jag har så det räcker med mig själv och skulle aldrig i mitt liv förbinda mig till nått överhuvudtaget i området här, att passa nått odyl. Varför skulle jag det?
Mitt liv är från timme till timme och har varit så det senaaste 15 åren. Att förbinda sig innebär passa nått och det passar inte mitt liv som det ser ut. Vet att gör man det och sedan är sjuk blir det bara ett himla tjaffsande. Så mycket har jag lärt mig genom åren. Å nej tack till lokala hyresgästföreningar, passa lokaler och annat. Det har jag gjort så det räcker förr. Framförallt bestämmer JAG vad jag vill göra inte nån annan och för min talan mig ovetandes. Blir så trött på sådant här!
Såg hur det gick här nyligen med en sak och NEJ TACK! Jag ställer aldrig mer upp. Å framförallt är jag inte omyndigförklarad att föra min egen talan eller tänka min egna tanker.
Till personen som i tvättstugan sist som ojade sig över hur jag kunde tvätta på egen hand som var så sjuk..så stöter jag på henne igen i tvättstugan helt ensam??? Hon som måste ha hjälp med allt ops!!! Fanns ingen hjälp denna gång? Kanske hade hon blivit frisk skriven då sedan förra veckan? Man slutar aldrig att förundras över beteenden Hehe!!! God lust had ejag att fråga hur hon nu plösligt blivit så frisk att hon tvättade alldeles ensam Haha! Men det vore att gå ner på samma usla nivå så jag beslöt att givetvis inte visa mig dummare. Men där ser man.
Ja sängen skulle det bli här? Tyvärr har snoret tagit överhanden och herrejisses säger jag och undrar hur mycket snor en liten näsa egentligen kan producera och innehålla? Nyser så jag skriker och att andas är just nu en utopi. Jag har åkt på det som män kallar det värsta man kan tänka sig en härlig, redig bonnförkylning Hehe!! Det är upprätt läge som gäller och jag känner mig som en man *fniss* Å *ironi*
Så jag sitter en stund till och flippa rrunt här på mitt kära internet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar