Tillbaka till verkligheten igen

Då var man tillbaka till verkligheten igen då efter en vecka som varit helt underbar. Jag är nyförlovad och det är så galet mysigt. Blir bara kärare och kärare ju mer tiden går. Också det en helt ny erfarenhet för mig som vartit den evige singeln Haha!! Det sades att livet börjar vid 40 men det kan jag inte hålla med om, det startar vid 50 *fniss* Denna vecka saom varit har varit full rulle med allt från 50 års dag till förlovning och resa i väg med min kära. Vi har ätit gott, dansat och bara haft det kalas. Idag for han hemmåt igen för att börja jobba och det blev fasligt tomt här.

I går opererade jag mig med mitt upp i allt och det gick väl sisådär för en som har kraftig läkarskräck om man säger så. Min stora knöl på revbenet skulle tas bort och det började blöda tydligen mer än vad det borde. Läkaren undrade om jhag käkade blodförtunnande Eh? Bara att säga det till mig som har en puls på över 100 bara jag entrar sjukvården så blödde det väl etter värre av rena paniken. Det tog en faslig tid och läkaren bad min samarbeta då han inte tydligen kunde skära om jag fick panik i kroppen. så jädra opsykologiskt när man tala tom att man har skräck för sådant här. Självklart började det ju snurra i skallen och jag kände mig tupp färdig. Dessutom står en sköterska med stora nedblodade tussar upp i mitt fejs där jag ligger. Gjorde ju inte paniken värst bättre direkt. Men efter mycket skärandes och klippandes var den vidriga knölen borta FY! så frågar det om jag vill se? Skulle väl inte tro det va!!! Räcker så bra med det äckel jag känner att bara löigg apå detta vis och bli skuren i. Ja jag har en svår skräck för sjukhus sedan barnsben då det med våld höll mig fast då jag skulle sys i ansiktet efter att en hund bitit mig kraftigt då. Där sattes min sjukhus skräck som än i dag tyvärr bara blivit värre ju mer knäppgökar man stött på genom åren.


Så nu sitter jag här med ett tryckförband över revbenen som i morgon bitti ska tas bort uhu! Ryser av bara tanken. Var en skum operation då man inte sydde med stygn utan sådan där absorberande tråd som ska förintas och fick ett helt schema för hur jag under 14 dagar ska hålla på och tvätta och byta förband. Tycker det lät lite väl överskurs. Får alltså inte heller duscha på 14 dagar, så idiotiskt. Varför inte sy som vanligt och man efter 7-10 dagar tar stygenen och sen är det över? ska i 6 månader efter tejpa massa strippar mm. Helt sjukt då det sitter på mitt revben, vem bryr sig liksom?

Sedan jag som inte kan ta det lugnt allt för länge heller har i kväll tvättat och burit vilket jag nu känner var kanske inte så bra? Gör lite galet ont just nu i såret. Så får ta det lugna nu så det inte spricker kanske. Ja tänk att man inte lär sig nån gång?

Var dagarn innan vi reste med och fick min nacke på plats vilket inte var så mysigt som det brukar. Fick en faslig värk i halva ansiktet efter att min atlas kota blivit puttad. Ingen har nånsin gjort det förr och jag vet enligt rönrtgen på den att den tippat frammåt. Så av att tippa denna kom en helt sjuk värk och diffust bortdomning av mitt ansiktet. Mina käkar värket så jag knappt fick upp dem än mindre ens kunde gäspa. Kändes som jag fått en käkbens inflammation. Det tog över 3 dagar innan det släppte och återgick till värkfri. Så att röra atlas det gör jag inte om.

Men nu är man här igen och har saknat min kära dagbok Hehe! Här är iallafall min fina ring som jag fått av min älskling.


Så ännu mer kär och galen och så lycklig att jag hittat mannen i mitt liv. Om en halv månad firar vi dessutom 1 år tillsammans. Ja jag fick mig en sju dundrande 50 års present. En förlovning med mannen i mitt liv, en resa och den största bukett blommor jag nånsin fått.

Men nu blir det sängen för det är sjukgymnasten i morgon bitti så bäst att vara lite alert då.

Natti natt å på återhörande!!!