1 maj

Så var då Valborg firad. Det blev en svinkall, blåsig och regn om vartannat fram till kvällen då det äntligen sprack upp på himmlen och lugnade ner sig lite. Vi jagade grill plats halva dagen för att undkomma regnet men lyckades inget vidare med det. Blev til lat tåka hem igen då vintervindarna satte stopp och hagelskurarna. Det fick bli grilla i gårdens grill så man hade nära till tak då det svart molnen hela tiden hotade. Mycket riktigt precis då vi grillat klart och lagt upp maten började det ösa ner. Vi kutade upp på min altan. Men J tog andra saker före sin tallrik och vips kom en stor jädra äcklig fågel och snodde hela hans bratwurst från tallriken *fniss* Hoppas det kräket fick rejält ont i magen sen då det var en korv med lite krut i i form av allsköns starka kryddor Haha!!! Men vi hade som tur var ett gäng korvar till så han lyckades inte förstöra.

På kvällen tog vi en cykeltur ner på stan för att kolla läget bland alla firare och uhu!!! Vad med poliser och fylla. Det var poliser i vart enda hörn. Cyklande, ridande, bilåkandes och patrullerande. Det hade tydligen varit en stökig valborg. Såg en tjej som stod i ett gathörn och var så dragen att hon knappt kunde stå på benen. Tror hon sov ståendes och benen såg ut att vara i vinklar man knappt kunde få till det till. Då sa jag till mig själv att jag är rätt nöjd med att vara medelålders eller däröver så jag slipper detta Hehe!! Själv vaknade jag upp i morse efter en spik nykter valbog, skönt!!! Fast jag vaknade i stället upp till en sjudundrande värk i hela min sida där jag är opererad. Mitt sår hade växt till sig fin fint och var blåsvart och stint. Gick knappt att ta på huden så ont gjorde det. Så jag konfererade lite med 1177 och det tyckte jag skulle åka in till akuten, mys mitt andra hem snart *fniss*

Försökte ju få tag i opererande läkare på Valborg men kliniken verkar vara stängd enligt telesvararen till 7 maj och så länge kan jag ju inte vänta med detta då jag inte vet om det är infektion . Så jag har alltså tillbringat min 1 maj på akuten. Ärret ser fint ut enligt kirurgen och i.o.m att det inte kunde gå in i några journaler då jag blivit remissad till privat klinik kunde de tinte se hur det opererats. Husläkaren sa lipom, opererande läkare sa lipom första besöket men lappen efter operation står det tumör i benet??? så jag vet varken ut eller in. Men en inre blödning har jag vid revbenet men själva såret är fint. Kroppen ska ju normalt ta hand om en blödning bara det att denna växer på sig innuti och gör galet ont nu. Såret har ju inte dränerat alls sedan jag opererade mig. Inte en droppe blod har kommit ur det på hela tiden så den ansamlingen ligger väl där innuti nu för jädrar så väl han sytt igen det. Att sticka hål på detta vore att riskera en inflammation sa kirurgen som tyckte vi skulle avvakta med det och se om kroppen tar hand om detta.
Jag får fortsätta ha svinont med andra ord och inte kunna ligga ordentligt och sova *suck* Bara man rör sig värker det och spänner. Ikväll är det rejält blå svart efter att läkaren klämde fint på denna svulst idag. Så bara vänta och se nu då. Läkaren sa också att jag kunde gott ta bort förbandet då ärret såg kanon ut och hon gav mig tillåtelse att faktiskt duscha nu. Opererande läkare sa 14 dagar byta bandage varje dag och inte duscha men det känns verkligen som överkurs. Sedan skulle jag i 6 månader tejpa ärret också och det tycker jag låter överstyr också? Herreje vem bryr sig om ett ärr på revbenet liksom? Jag är 50 år, sydd flertalet gånger överallt och massor i fejset och inte fasen har det ens där varit sådana restriktioner. Jag är ju ingen fotomodell direkt som ska visa upp mina revben för nån kamera Haha!!! Så ikväll duschade jag faktisk utan massa på tejpade ICA kassar och bråte. Å jösses så skönt det var!

I morgon blir det låååång sovmorgon och senare mot kvällen ska jag intervjuas om hur det är att leva med analinkontinens. Det forskas och det vill höra patienterna hur detta är att leva med. Då få vill tala om det så kan ju heller inte läkare och andra förstå så jag hoppade på detta då jag definitivt inte idag har några problem att tala om detta jävliga handikapp. Kan jag berätta min version om hur jävligt det är kan fler bli mer förstående kanske inom vården och massa annat så det ska jag berätta om i morgon då det kommer hit och intervjuar.

Kan väl säga att jag inte det första 6 åren ens talalde om detta heller då det är så drygt att leva med. Men att vara tyst gör ingen nytta heller endast att man lider själv av det. Nu har jag aklimatiserats med detta med som jag aldrig trodde då jag när jag enbart hade urinblåsan som tömdes skämtade om att skulle tarmen med lägga av då var det nog. Ja så kom den dagen med och här sitter man nu 8 år senare och gillar läget nästan...eller rättare sagt vad har man att välja på? Ja jag läcker överallt för mitt system har tagit semester typ. min hjärna har jobbat övertid i 15 år med alla smärtor, nervsystemet med och nu lever mina organ som det vill helt utan kontroll ungefär. Signalerna från hjärnan är väck rätt och slätt. Så nu är vägen fram att hitta en lösning på detta men pratar jag inte och berättar exakt hur detta är hur ska nån kunna hjälpa?

Men först LÅNG sovmorgon Hehe!!!

Innan dess lite flippandes på datorn sedan sussa kudde. Natti natt!!!