?

Helgen förbi och den har varit både rolig, mysig och tung. Jag har gråtit en hel del och jag vet inte om det är mitt förflutna som spökar eller vad det är?
När man känner saker, ser saker så tror man alltid det värsta och det är ju det jag har med mig i mitt bagage. Massa tråkiga relationer, massa osanningar, ljug och annat tråkigt. Har väl inte direkt levt i nån relation i mitt liv där man kunnat prata om allt och haft tillit snarare gissa sig till och utmanat ödet om man säger så och det har alltid slutat med det värsta. Jag har ju alltid haft mina magkänningar en enorm intution när nått varit galet osv. Om jag då ser att nått förändras i ett mönster blir jag vettskrämd och det måste jag ju lära mig att allt är inte fara kanske?

Jag är fri i mitt liv i dag så till den grad att jag bor ensam, jag reder mig själv och jag har gått igenom allsköns tuffa saker och alltid redit ut dem. Min tro och mitt motto har alltid varit att allt löser sig, det gör det. För det har det ju gjort om man nu tar facit i handen. Min kära har inte samma liv som mig. Han är där jag var för 3 år sedan kan man säga. Han är inte fri i den bemärkelsen som jag.  Att det då skulle vara försent och jag förstår inte det? För mig finns inget försent det finns bara en framtid med allt den har att ge. Visst i nuet är det lite tjorvigt med vissa saker men inget man inte övelever anser jag som alltid har haft denna optimism i allt trots att det varit bly tungt många gånger. Det skrämmer mig när detta kommer på tal för för mig blir det negativa vibbar. Jag älskar min kära för allt i världen och det finns inget för mig som inte går att klara av så är det bara. Men jag kan också förstå att när man sitter med massa upp över öronen kan man ibland känna att detta har inget slut, det finns ingen ände men det gör ju det. Men med det erfarenheter jag har i min rygga skrämmer det vettet ur mig. Jag vet att jag klarar men klarar andra lika bra som jag typ?

Så det känns tungt på nått vis då min osäkerhet ger sig till känna som jag vet att jag inte borde ha men varför har jag det? Jo det jag inte kan styra eller råda över har jag ingen kontroll över och det är väl det som gör mig rädd. Jag vet att han älskar mig över allt annat och jag gör det tillbaka .

Får försöka focusera bort så jag kan sova lite på allt vi pratat om i dag och våga förlita mig på tilliten och inte plocka fram FARA men inte det lättaste.

Förövrigt är det svinvarmt och känns som åska skulle bryta ut vilken sekund som helst i morgon är det ny vecka och nya tag och i ävermorgon fyller min kära år.

Ska ta mig en dusch och försöka få ögonen att svälla av lite efter allt bölande hehe!!

På återhörande!