Dagen förbi igen

Att kliva upp med denna cementerade kropp klockan 6 gav sina resultat. Sovit som en klubbad i 3 timmar på eftermiddagen , helt slut. Det är inte slut i knoppen man blir utan det är som kroppen klarar inte dessa tider. den mår sämst vid morgontimmarna av nån konstig anledning. Men vi fick till det idag angående möte så det kändes ju kalas.

Det blev 2 timmar solande på altan när jag kom hem för det var strålande väder. Så nu har jag fått rätt bra med färg men har solat med förstånd spom det heter = solskyddsfaktor 20. Men man blir brun ändå fast det ta rlite längre tid och man slipper all solsveda osv, så toppen att äntligen vid 50 års ålder har det gått in i skallen att inte bränna sig *fniss* Rättare sagt tror jag nätest tillgänglighet har gjort sitt med. Alla bloggar man stött på där det bloggas om detta hemska malignt melanon och annat. Min egen solskada på näsan som jag fått operera nu 2 ggr och det har ju att göra med mina solvanor säkert från förr. Idag är jag livrädd men man kan sola med måtta och ändå få färg och känna sig lite fräsch!!!

Har pratat med min älskling 2 ggr i kväll och jag blir så orolig för allt som han har runt omkring sig. Stress och annat av allt dess slag, inte bra! Det är inte lätt att vara förälder idag ska gudarna veta. Vissa av oss bär med massa tråkigheter i våra kroppar från svunna tider som ständigt ploppar upp på ytan och gör sig påminnt. Jag tackar för min jobbiga tid där bak från 1994 och frammåt. All den hjälp jag sökte då för att beta av helvetena som kom men framförallt vetskapen att ta hjälp och prata , erkänna att man har problem med olika saker och är ingen superman som pallar allt utan alla har vi en gräns helt enkelt. När den är nådd är det betongväggen. Att söka sig till hjälpen, vara öppen och ärlig tills sig själv och ta hjälp är inget nederlag. Det är ett nederlag att vara dumdristig och TRO att man fixar allt i oändlighet!!!

En människa är inte kapabel att gå genom livet med massor av svårigheter och tro att man går helskinnad och oberörd ur det utan support på nått vis. Man kan inte tömma sin ryggsäck av det gamla trista minnena som stockat sig till bristningsgränsen på egenhand.

Jag tackar Alfta rehabcenter för att jag fick lära mig känna sorgen och bearbeta mig från underjorden och upp om än det var det tyngsta jag gjort i livet men jag klättrade upp på stegen där på den andra sidan efter många om och men. Efter detta skulle jag aldrig tveka att gå och ta hjälp för att tömma ryggan lite om det behövdes. Jag har faktiskt gjort det nån gång till och jösses så skönt.

När jag ser mina nära och kära bära på tunga tunga ryggsäckar och ser hur det påverkar blir jag så ledsen att det inte lyssnar. Men man kan inte styra nån annan i rätt fålla om det inte själva är mogna till det så är det ju.

Nåväl, dagen i stort blev en riktig slappardag trots det tidiga uppstigande. Morgondagen ska också bli slapptajm för jag känner att min kropp behöver det faktiskt. Med hopp om massa sol även i morgon ska jag nu snart hoppa i sängen för jag är fasen trötter igen, så på återhörande!!!