Men ska man hitta nått positivt så inte huvudvärken och det är ju kalas. Dagen har bara passerat utan nått egentligen. Fruktansvärt tråkig. Vädret varit vackert ute men det har jag bara sett från insidan så. Jösses vad jag hatar kylan och denna årstid! Detta förgör en söndervärkt kropp verkligen.
Sagt gonatt till min älskling har jag gjort och nu är det transport sträckan till sänggåendet. Tänker man hur livet ser ut nu när sommaren lämnat stan och kyla och kalla vindar kommer så är det månader nu då man kommer må så fruktansvärt dåligt. När jag läser bakåt i tiden är höst/vinter rena rama skiten. Värken blir etter sämre för varje år och intensivare och man får svårt att liksom bara orka ha den på nått vis. Det blir ju ständigt mer och mer saker i kroppen och det värker mer och mer. När månne det sluta tro? Eller hur långt kan det gå? Det enda stället som inte värker på min kropp är höger hand och pannan sen är resten kaos. Lite läskigt detta när man känner efter. Men 90 dagar har krympt minus en vecka ni till Smärtkliniken = mitt sista hopp känns det som.
Näe orkar inte skriva mer för inget sensationellt har ju hänt så bara dumt att dra ut på det.
Avslutar med lite roligheter. Har sett detta om och om igen och jag har skrattat så tårarna rinner varje gång. Fy vad hemskt egentligen att skratta åt andras olycka. Men jag tror det själva skrattade efter med. Det ser ju för gott ut när det vinglar på. *fniss*
OCH

Önskar natt i natt i allafall med hopp om en lite bättre dag i morgon
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar