Mitt i natten och tankarna flyger iväg. I morgon bitti är det utredning i flera timmar om mitt hälsotillstånd. Misstanke EDS. Känns lite oroligt i kroppen angående detta då det inte är någon rolig diagnos vad jag fattat. Mest av allt ett ytterligare accepterande vilket jag är uppe i så många sådana att jag vet inte HUR mycket en människa faktiskt KAN acceptera? Det är i ett i ett nu med accepterande tycker jag.
Det största var väl att acceptera denna nackskada och förtidspension av denna redan vid 34 års ålder. Det kunde man ju aldrig tro att man skulle klara att acceptera då hela livet kändes som slut att inte ha ett arbete att gå till och allt vad det innebär. Men sakta men säkert så fick man ge vika, ca 8 år tog det *suck* Ja jag är en seg jäkel som trodde att det nån dag skulle komma nån form av behandling eller operation som skulle fixa mig, ack vad jag bedrog mig. Nackskadan fixade etter värre problem i form av sekundära sådana.
Så kom dagen då urinblåsan lag av och levde sitt eget liv som jag inte kunde styra alls. Det tog år att söka hjälpen för det skämmiga och bli blöjbärare uhu! Men det accepterades också efter många om och men i form av att jag bestämde mig för att leva singel resten av livet med detta. tänkte då tanken då jag hört om andra whiplashskadade att det även hade anal inkontinens. Herreje! Hur accepterar man nått dylikt tänkte jag. Ja den dagen kom den med och då trodde man fasen inte att det var sant! Det tog lika lång tid att ens knysta över till nån för hujedamig vilken vidrig åkomma. Men bära blöjor det gjorde man ju redan så??? Men det kom den dagen det blev outhärdligt det med och man fick börja söka varför. Tyvärr kom jag inte längre än att jag har ypperlig muskelatur och det är inte nån inkontinens i ordets bemärkelse. Nähe vad är det då? jo då var det nervsystemet som flippat ut och alla smärtor som härjade i kroppen hade gjort sitt i form av förmodligen fel impulser till hjärnan eller rent sagt en överarbetad hjärna. Nåväl på det small det till i benet och en skada i knä var ett faktum. År av tjat att så är det för att jag svarade inte på signaler som det skulle om det var en sådan skada så därför valde man att inte tro på mig och mina knä smärtor i över 3 år. Idag är jag uppe i 3 operationer av samma knä och skadan är fortfarande kvar för man inte gör som man ska och nu väntar operation 4. Detta i sin tur har gett mig en helt fel ställning i bäckenet, scolios i ryggen efter att ha haltat runt i nu 10 år osv osv. På det inflammationer i axlarna, musklerna, armbågarna mm mm. Och vad är nu allt detta? Jo nu tror man EDS på det.
Å denna utredning går jag på nu och ska ev få mer svar om redan i morgon uhu! denna sjukdom innebär att mina anhöriga ev också har den och min dotter då detta är ärftligt, tackar för det! Så har jag det måste även min dotter och mamma göra testerna om det nu vill?
Men EDS innebär ytterligare inskränkningar i mitt redan så inskränkta liv. min kropp om ja gnu har detta också får jobba 300 ggr mer än en vanlig människa bara av att gå en promenad vilket inte är bra när man har EDS. Utan promenader blir min ryggrad och övrigt ur funktion då jag är i stort behov av att röra mina muskler för att få ryggraden/nacken att hålla sig upprätt och olåst, så vad gör man då? Detta skrämmer skiten ur mig nu. På det ett jädra klimakterie som inte gör att det nedre regionerna fungerar som det ska utan ger allsköns skit symtom också. SÅ? Lifes suck eller vad man ska säga just nu.
Nu har jag lyckats få en super go psykolog som skall hjälpa mig i kampen att få dels mitt ben åtgärdat så jag kanske kan få gå normalt igen? Få utrett varför min tarm och urinblåsa inte fungerar och bara det är ju stort. Kanske kanske kan man få bort eller få förklaring på nått i min havererade kropp?
Men är skit nervös inför morgondagen att det visar detta EDS också. Nåväl får nog slå nått hårt i skallen nu och försöka få mig nån form av sömn innan klockan ringer igen.
Ber till "något" vad det månne vara att allt blir till det bästa nu.
Natti natt!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar