Sitter och ögnar mig igenom vissa dokument däribland journaler. Man blir inte precis glader av att läsa vad det skriver om en inte uhu!!
"har en omfattande och svårgreppbar problematik" "Det finns en mycket stor komplicerad problematik med i huvudsak kanske sju eller åtta problem som är identifierbara" "Mycket komplex problematik" " Det är alltså en mycket komplicerad sjukdomsbild och patienten har varit föremål för allehanda behandlingar och utredning" mm mm. Det roliga i detta är att jag själv tycker inte det är så komplext alls.
Okej jag fick en nackskada efter min olycka 1997, den drog ut på tiden i åratal innan man diagnostiserade denna. Allsköns behandlingar då man drog och slet i min nacke bevares!! Därtill kom sekundär problematik som bredde ut sig i hela ryggraden. Det är nummer 1. flertalet diskbråck genom åren både i nacke och rygg med allsköns symtom som domningar, bortfall av händer och fingrar lång tid även ner i benen. Å hur mådde alla nerver där kan man undra? Då tillkom urinblåsa och tarm som lag av , såklart med det jag har i dessa regioner av ryggen. På sjukhuset sade man "vi sätter inte en kniv i denna dåliga rygg" Nä vad blev summan? Massa kroniskt elände nummer 2 och 3. Så rammlade jag 2001 handlöst i asfalten då benen domnade bort mitt i gången. fick en skada i högra foten och hoppade på kryckor. Med all värk jag hade i min ryggrad/nacke så hade hjärnan fullt focus på det. 2004 lag man blockader i hela min ryggrad och bedövade för att hjärnan skulle komma på andra tankar att registrera annat än bara smärtorna i ryggen. PANG! Då kom menisk skadan jag ådrog mig i fallet fram. då kunde hjärnan hitta nått annat så att säga. Men det trodde ingen på så i 3 år fick jag halta på med värken och snedbelastade. Då kom hälsporren pga av det som sen satt som en rostig spik i foten i 3,5 år så det inte gick att gå på. Det trodde ingen heller på och gjorde nått åt förrän jag kontaktade privat vård. Vips var den ett minne blott! 3,5 års helvete borta med en enda kortison injektion. Nummer 4.
Sen startade kampen att bli opererad i knä hujedamig! Efter operation 1 värre och läkare som kollade frågade om jag varit med om en bilolycka. det tog 2 år till att få det bekräftat att läkare 1 gjort galet fel. Läkare 2 gjorde inte saken bättre heller då samma skada kvarstod även efter den operationen. Läkare 3 ytterligare 3 år med svår värk skulle ha tagit bort allt men det sket han i och nu sitter jag här 2 år senare till med samma skada och 10 år har då gått förlorade att kunna gå normalt. På det allsköns sekundära andra saker i kroppen som belastats så fel! Nummer 5 då ja efter 15 år sammanlagt boendes i mögel så är det kanske inte så konstigt att fatta om man nu har vettet kvar i skallen att man utvecklat både det ena och det andra. Ilskna mögel i stora doser det sista 10 åren i alla fall. Trichoderma, pencillium spp, aspergillus niger , chaetomium och massa andra gosaker. Det första 4 kända att vara sjuka hus sjukan. Ja då kommer överkänslighet, astma, eksem, ögonbesvär, allergireaktioner mm mm. Fattar också det kloke lätt som en plätt.
Så har jag ju min gamle följeslagare dövörat förståss. Sudden deafness på fint språk också det en ovanlig sjuka. Då jag fick den var det 20 personer om året som drabbades det flesta med en hjärnstams tumör men där var jag inte med tack o lov! Från sten döv blev jag halv döv på ett öra.
Så det sista då allt sammanlagt i min kropp om man slår i hop det sedan 1997. Jo misstanken om EDS Ehler Danlos syndrom. Så komplicerat vette tusan. OTUR i alla lägen skulle jag vilja säga med feldiagnoser, felbehandlingar som i sin tur gett mer sekundära saker osv.
Men när jag läser kommentarer i min journal så blir jag lite ledsen och framförallt skrämd givetvis hur mycket det blivit? När man läser vad är man värd då? Jösses finns det nått på mig som är intakt? Det blir lite nedtryckande och faktiskt kunde jag inte låta bli att gråta en skvätt hur illa det blivit egentligen FY! Då kommer det dåliga självförtroendet hoppandes med glädjeskutten med och man tänker hur kan nån gilla mig? Jösses jag har ju inte många friska delar. Hatar när dessa tankar kommer att man skulle vara mindre värd men det kommer av och till. Man vill så gärna vara som alla andra, orka som alla andra osv. Det var så svårt att acceptera min nackskada nu är det en hel hög skit till man ska gilla läget med.
När man sen drabbas som ung är det värre. Jag var bara 34 .
när jag ser på mig idag är jag stolt över att jag kunnat handskas med allt skit så bra som jag gjort men ibland kryper den lille jäkeln "trycka ner" fram och man känner sig helt värdelös. Vet att det jag gjort och många med mig är verk i från avgrunden, urkraft sanna mina ord. Att leva med helvetes värk 24/7. Men kan ibland också tänka vilket jag vet är urkorkat att hur kan min J gilla allt detta negativa hos mig? Det liv jag står för idag, fattig pensionär men värk dygnets alla timmar. Å jag VET att det är urlöjligt att tänka det för jag är en person jag med som har rätten att bli älskad osv. Men det är svårt när man själv kämpar för att acceptera allt hur kan nån annan bara göra det så tänker man. vi har diskuterat detta så många gånger och jag har gråtit en skvätt och tyckt att han gått på nitlotten Hehe!! Men jag vet också att jag är en super go person så. JAG , min personlighet är ju inte värken, skadorna osv.
Men i kväll kom en dipp på en kvart att gud så värdelös jag är. Då är det bra att skriva och sätta pränt på det. När man är färdig med det har man också glömt de dumma tankarna Hehe!!
Men jag tycker i alla fall inte allt jag har är komplicerat, det är summan av fel genom åren. Att inte bli trodd som patient/människa rätt och slätt OCH en hoper dumma okompetenta människor man stött på som låtit allt dra ut på tiden så ser jag på det.
Näe dags för sängen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar