Fysjutton vad mastigt!!

Ikväll kom det över mig hur ofantligt jobbigt detta är att sitta på detta vis i ett hem som inte är ens hem. Några få saker upp plockade för att överleva typ och man kan INGET göra i denna lägenhet. Allt handlar om att få minutrar och timmar bli till dagar och veckor så det närmar sig att allt är klart. Detta är inte min första gång jag sitter på detta vis utan min 5,e!!! Allt nedpackat och man vet inte vad man har sakerna. När man saknar den där lilla extra saken är det en omöjlighet att hitta bland ca 80 kartonger, bara glöm det liksom. Än värre är det när man inte har ett arbete att gå till och får vara borta om dagarna så nått annat händer. Jag sitter i detta 24/7. Att drabbas kan vem som helst kanske en eller två gånger i livet av sådant här men inte fem jädra gånger på RAKEN!!! Det tär enormt kan jag säga. Så i kväll brast det. Orkar inte mer är känslan.

Min dotter skulle komma förbi ett tag men så blev det inte och då var det som att jag pallar inte längre sitta av tiden. Har suttit på detta vis nu sedan 31 juli i packlådor. Å det låter kanske inte världsligt mycket men gång nummer 5 så är det bara FÖR mycket kan jag säga. År har gått till spillo att sitta evakuerad pga att man fått tjata, tjata och tjatat och väl det tagit till sig så är det ju faktiskt jag som blivit mest drabbad som måste ut ur mitt hem då skadorna blivit för omfattande . Detta pga att man dragit ut på tiden rätt och slätt på pin jädra tji och prestig USCH!! Så ikväll bara gick luften ur mig och det känns som en evighet att få mitt hem tillbaka just nu och hur FAN ska jag orka?

Ja att gråta lite känns skönt men just nu känner jag mig jävligt ensam då jag faktiskt är det här. Alla andra turer jag haft har jag haft min dotter vid min sida och på nått sätt har man haft varann då och fått tiden att gå. Ensam blir det olidligt ensamt när man inget annat kan göra än att sitta och vänta. Det känns bara så jädra jobbigt just nu. Så skriva, skriva och skriva är bra då lägger man det tunga på ett annat plan och förhoppningsvis så går det ett tag till? Skulle bara vilja ta min bil just nu och köra ifrån allt. Långt bort.

En sak är att jag hoppas ALDRIG MER jag hamnar i mögel och helvete, ALDRIG!!! Har förlorat år på sådant skit nu, år som är av värde som inte bara ska gå till spillo för det sitter en hoper prestig fyllda människor och lattjar med människors hälsa USCH! Ja jag är förbannad , ledsen och tok arg hehe!! Kanske borde börja på min yrkan nu i stundens ilska för fyfan rent sagt vad less jag är på detta!

Nåväl, tror jag får bädda ner mig och sova bort eländet och hoppas på en bättre dag i morgon.

Till alla maktgalna, prestigfyllda stackare .


Var så säkra att man får igen det i någon form!!! Å alla som kämpar mot bostadsbolag som vänder er ryggen och inte tro på er att ni mår dåligt i era hem, GE ALDRIG UPP!!! Trägen vinner om än det är som att stånga sig blodig mot en betongvägg. Men i slutänden vinner trägen!!!

På återhörande!!