Idag kom det med det två kartonger som det ozonerat och tvättat över helgen och av dessa höll jag bokstavligen på att kräkas av. Det luktade så fruktansvärt illa att jag vart tvungen att gå ut för att få luft. Fick så svårt att andas och rösten stack och näsan totalt igentäppt. Det var rent sagt vidrigt.
Skulle hela mitt bohag behandlas på detta vis skulle jag dö av stanken. Jag kunde känna jordkällarlukten igenom det hemska ozonet och jag önskar man kunde filma eller fota stank. Men så kom bostadsbolaget dit och självklart kände det ingenting som det varit i 4 år nu. Ingen känner nått av det jag känner vilket börjar bli rätt tjatigt att höra med tanke på att vi VET vad som varit under golven. Varför ens diskutera när vi uppenbarligen känner helt olika och vissa inget alls?
Skåpen i mitt kök stinker lika som mitt vitrinskåp och det ville jag snabbt framföra till berörd person som sade att jag måste ha haft kemiska ämnen i mitt vitrinskåp???? För denna kunde känna denna hemska stank i mitt skåp. DEN stanken är den stank som hela min bostad luktade i 4 år. Men se det ville det inte höra på och inte heller kände det då stanken i köks skåpet givetvis idag. Ja ja säger jag om det.
Då kom vi in på lämpligheten att jag överhuvudtaget flyttar tillbaka. Det tar aldrig nån positiv vändning åt rätt håll. Jag SKA tillbaka så är det bara. Att få en ny bostad i samma område vill jag definitivt inte då massor klagar på ohälsa. Vad är mina odds då?
Det jag tyckte var mest facinerande i dag var att vi skulle påbörja återflytt i fredags till detta.
Det var så galet skitigt överallt i skåp, på golv mm att det fanns inte. Inte en käft hade lagt en blöt trasa efter denna total renovering kan jag säga. Golven låg lösa, plankor stod upp i golven så man skulle kunna skära tårna av sig. Så facinerande med tanke på att det varit en mögel och bakterie sanering och människor som mått räv skulle få gå ner i den miljön för att kolla hur man mådde eh??? Hur mycket sporer fanns inte där då det låg drivor? Men men inget förvånar mig mer.
Nu kan jag bara invänta mötet på fredag med experterna och vilka det fler blir. förväntar mig en hel delegation då. min dotter ska med och berätta sin story om hur överjävligt hon hade det efter inflytt och jag har bilder på eländet i form av allergi chockerna FY!! Inte för att jag tror nån har nån jävla medkänsla men kan hoppas att det får en liten susning iallafall att höra en 24 årig tjej som fått växa upp i mögel i hela sitt liv och mått så jädra dåligt som hon gjort. Bara tanken på hur hon fått ha det och mina kamper i alla dessa år gör att man blir nästan galen.
Har i kväll/natt skrivit mitt hems värde. Vilket är en omöjlighet nästan och många tårar har det blivit. det går upp och ner med allt och några få minuter känner man lite energi till att sen falla i koma igen och känna denna bottenlösa hopplöshet rent sagt. Googlade t.o.m på nån form av kris hjälp i denna stad men det var inte mycket att hänga i julgranen. I denna stad är kris nog ett ord som ingen vet vad det betyder? Djungelns lag och hiarki eller allierade säger jag. Ingen vill säga nått ont om nån och det stora jättarna har sin makt i stan typ.
Nåväl hittade schabloner på bo värderingar och det gav lite hjälp tack o lov hur man värderar ett hem som ska betraktas som nedbrunnet.
Så på allt detta ska jag försöka sussa lite igen. Vår relation är tärd till tusen och jag kan inte hur mycket jag än vill hitta orken och ibland känns det som att ska det ta även den?
Jag är totalt slut och vet inte om det är sorgen eller vad? Orken, tålamodet, energin ja ALLT är borta och vette katten vart jag ska hitta den tillbaka?
Så jag säger god natt och på återhörande!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar