EMDR på agendan

Uppe med tuppen denna morgon som ser ut att bli fin. Solen är redan framme och det gillar man ju stenhårt. Om ett par timmar ska jag på min andra EMDR för min spyfobi.  (EMDR) är numera en evidensbaserad och internationellt accepterad psykoterapeutisk metod för behandling av traumatiska minnen och posttraumatiskt stressyndrom (PTSD).
EMDR är lika effektivt som kognitiv beteendeterapi. Vad som specifikt gör metoden verksam har ännu inte klarlagts.
Nyare forskning söker kartlägga ögonrörelsernas betydelse för aktivering av minnesfunktioner och påverkan på centrala nervsystemet.

Magiska krafter genom ögonrörelser rätt och slätt! Efter en gång kunde jag som verkligen AVSKYR  allt som heter kräk titta på en bild full av just kräks. Det hade gjort mig panik slagen tidigare. Jag utvecklade min spyfobi från det jag var riktigt liten. Min mor kräktes  så gott som varje dag i hela min uppväxt pga sjukdom. Men jag fick aldrig reda på varför och det talades inte om det. Det enda jag såg som liten var en mamma som satt med tårar och sprang till toaletten i tid och otid och det lät fruktansvärt därinne. Efter kom hon ut och tårarna rann och det var inget mer med det. 
En gång bad hon mig att ringa ambulansen och då var jag runt 6 år. Ambulansen förknippade jag som 6 åring att då skulle man dö. Jag blev livrädd och sprang ut på gården och gömde mig i en buske. kort efter kom ambulansen och hämtade min mamma och jag blev sittande i min buske och trodde verkligen mamma hade dött. Då hade hon kräkts och haft ont i magen rejält.  Det satte frågor i mitt lilla huvud och det enda jag kunde förstå var att mamma led. Så fortsatte det och dessa toalett besök blev värre och värre för mig att höra på. Med tiden fattade jag mer och när jag var 6 år kräktes JAG på en buss då jag blev sjuk och ALLA på bussen tittade på mig med riktig avsky minns jag. Vi fick kliva av och det var hemskt! Men jag fick bekräftat med alla som tittade så att detta var det vidrigaste man kunde göra. DÄR utvecklade jag min spy fobi rejält. Jag fick skräck. När någon kräktes och min mamma höll jag så hårt för öronen att det gjorde ont och ofta gömde jag mig bakom en dörr då mamma kräktes.

Minns många gånger vi var på stan, satt på en buss och min mamma började må illa. Hon svalde sina kräkor i bland då det inte gick att kräkas. Det var så hemskt. Jag hade turen att slippa det med endast ett fåtal gånger genom livet men sen fick jag barn. Ett allergiskt barn som kräktes . På dagis gick magsjukor och i skolan . Det var vidrigt rent sagt för en kräk fobiker. Jag förbannar att jag inte klarade av att hjälpa mitt eget barn just då hon kräktes men det gick inte. Jag hjälpte efter istället men hon lärde sig att kräkas ensam och jag led av att vara så ynklig att inte kunna vara med. Med det förde jag över min skräck till min egen dotter fast vi pratade om det tidigt och jag var så noga med att förklara att min skräck kom av oförstånd och av att inte få veta osv.  Att kräkas inte är farligt men att jag som liten fick allt om bakfoten och det blev til len fobi. Jag förklarade i massor för mitt eget barn men det hjälpte inte tyvärr!!! Hon lider av det idag också och det förbannar jag. Men nu har vi båda fått förmånen att få EMDR och jag hoppas detta kan hjälpa oss.

1 gång för mig gjorde stora under kan jag säga och jag var helt slut efter. Svårt att prata om det, svårt att känna känslorna om det mm men det går. Så idag är det gång 2 och jag hoppas att jag ska få detta på en mycket behagligare nivå än jag haft hela mitt liv.

Efter det ska jag mysa med dotra och göra ett jobb . Så hoppas dagen blir till den bästa och med massa sol!!!!

på återhörande!!