Hade jag haft en BRA läkare då hade detta också kunnat undvikas kanske? I stället en bångstyrig en som inte alls vill lyssna eller ens fatta det man sade och det gick ÅR. Likadant idioten på akuten när jag kom in senare som inte ens gjorde en röntgen på min nacke trots det yttre skador han såg att jag hade och min vänstra sida som var diffust bort domnad. T.o.m friktions skador genom både dunjacka och två tröjor plus blodutgjutningar. Jag det var nog inte mycket som gick rätt då och här sitter man idag med det som blev av det. Bockar och bugar kan man säga. Men mitt i det får man tänka att visst finns det värre saker OJA! Jag överlever detta vilket andra sjukdomar gör man inte det så varför klaga egentligen. Näe klagar gör man inte men man sörjer mellan varven att inte kunna ha ett normalt liv och inte en enda minut per år utan smärta. DET är det jobbiga att det värker nånstans 365 dagar per år och gör att man kan inte göra det som alla andra kan och det finns inget som är självklart liksom. Man kan inte planera saker då det kan slå till på några sekunder att hela dagen går till spillo och det gör att ens omgivning blir lika påverkade av det som mig om än det slipper känna värken då.
Jag är rädd ofta att min älskling ska tröttna eftersom jag själv hatar detta så hur kan nån annan gilla det typ. När det värsta dagarna kommer och man inte orkar nått så blir ju även han drabbad på ett sätt. Å det "värsta" dagarna blir bara fler och fler har jag märkt. Jag orkar mindre och mindre och bara det lilla tar sådan energi att man måste välja VAD man ska göra för det går inte att göra 2 saker samma dag. Jag verkligen hatar det! Plus till den andre biten att man blir fattig som en kyrkråtta när man drabbas av långvarig sjukdom. Det senaste 11 åren som sjukpensionär tror jag fasen min lön synd att kalla den för det har gått upp ca 200 kr. Hittade faktiskt papper i källaren vad jag tjänade som föräldraledig 1990 och det var mer än jag har i dag, för 25 år sedan!!! Vilket säger en hel del då ALLT gått upp . Man drabbas inte bara av skada/sjukdom utan ekonomiskt så det stänker om det och man kan inte gör nått extra för att peppa sig eller så. Näe blir man sjuk blir man fattig med och får fightas med det också , dubbelt upp med eländen med andra ord. Om man nu inte var politiker eller VD för nått smarrigt stort företag innan olyckan. Ja ja!!
Som kvinna vill man vara fin och behaga sin man och gång på gång kommer detta på mig att jag har ett fel i min kropp som ingen vill ta tag i som gör mig till världens äckligaste mellan varven, så känns det verkligen ibland om än jag aklimatiserat mig ganska bra till detta helvete att ha en tarm och en urinblåsa som inte längre styrs på normalt vis. När urinblåsan började släppa i tid och otid var det för jävligt rent sagt. Men med tiden kom man över det och fick dessa mega blöjor för att vara säker ute osv. Det gick av bara farten men jag sade till mig själv tänk om tarmen börjar då är det kört fyfarao. Så kom den dagen med och första gången var en ren bedrövelse så vidrigt. Ja den gången var för ca 8 år sedan och nu sitter man här och har på nått lustigt vis aklimatiserat sig till det med om än det är vidrigt mellan varven och mest av allt begränsar livet rejält mellan . Det var när de startade jag tänkte att aldrig mer en relation. Men den kom den med Haha!!! Och första dagen vi träffades gjorde jag klart för min älskling att jag är mellan varven inte trevlig, sexig och gud vet allt vad jag drog på Haha!! Mest för att ta det på en gång så slipper han lämna mig när det gått en tid och känslorna blivit starkare osv. Får man reda på allt från början hade han ett val att gå tänkte jag men det gjorde han inte. Istället bara stirrade han på mig och det hade ingen som helst betydelse för vad han kände eller nått och det var en ren befrielse att bli accepterad på nått lustigt sätt då jag själv inte ens i dag kan acceptera detta mellan varven för det är för jävligt. Man känner sig aldrig så där riktigt fin som kvinna det är bara så.
Idag sitter man här med diverse skit i kroppen och alla säger att den frakturen kan vi laga när du är 72, det är för tidigt nu. Att kanske fixa inkontinensen gör vi inte heller då vi aldrig satt in nervstimulering i nån med en ur kass rygg och därmed går man inte vidare. Ryggen faller ihop i form av kotorna trycks i hop och det gör man inget heller åt för ryggen är för dålig och ge en kortison spruta i en liten häl gör man inte heller då kortison är farligt osv. Vem bryr sig egentligen då allt redan är kasst och vad spelar en lite spruta för roll då när den faktiskt kan ta bort ev en bit av det onda. Näe jag förstår inte vårdens sätt idag att agera. Det är NU jag finns och vill leva inte sen. Det är nu jag vill röra mig och kunna gå inte sen!!! Å framförallt ge fan i att kränka oss sjuka och dum förklara oss!!! Patetiska ord som lilla gumman och suck och stön. Gå till er själva säger jag och ställ frågan "skulle jag vilja ha det så" Näe jag tror inte det va!
Så sista året har det blivit rejält sämre och mina veckor består i att sitta hemma och inte göra alls nått för att orka på helgerna vara social och den där lilla jädra sprutan i hälen som jag vet skulle göra under kan ingen bjussa på utan ska jag få den måste jag slanta upp över 500 kr privat det är fan inte sant! Likadant den lilla manipulering jag behöver ca 2 ggr per månad kan jag inte heller få av nån lustig anledning utan måste slanta upp privat för att få. Dessa minimala saker som gör att jag kan få det drägligt det kan inte vården ge det är prestige så man kan spy!! Har man inte råd till det så hamnar jag på akuten då yrseln tar över helt och jag kan inte stå upprätt eller fungera alls. När jag förklara det får man till svar ta en tennisboll och gnugga ryggen. OM det vore så jädra enkelt skulle jag väl inte varje år betala 9600 kr för att få hjälpen privat om denna lilla tennisboll gör samma under Ja vad säger man?? Jo vård är inte idag en självklarhet alls och speciellt inte om man är sjukpensionär. Men betala in den där jädra landstings skatten ska man till vad? Att andra ska få vården men inte jag kan man ju tycka.
Ja för guds skull gott folk se till att inte bli sjuka på fel sätt om man säger så, att få en slask diagnos som wiplashskada det bådar inte gott det är = simulant! Å till det som tänker så vill jag bara sända woodoo att det åker på det en dag. För att bli långvarigt sjuk krävs styrka helt klart det är inte till för veklingar på långa vägar.
Men jag skulle heller inte vilja vara utan det erfarenheter min skada gett mig genom alla år. Absolut inte. Det har inte bara varit skit rakt igenom utan man har fått lära sig styra om och se på livet från ett annat håll. Njuta av det rent sagt om så bara för en microsekund. Likadant denna tacksamhet för det lilla som knappt fanns då livet bara flöt på . Jämförelse då och nu var det egentligen rätt ytligt på nått sätt.
Allt jag varit med om sedan den dagen 1997 har gjort mig till den jag är idag och det är faktiskt en bättre person än innan. Om än man blivit svag i kropp skrället har man vunnit en styrka på annat sätt som är enorm! minns en tjej jag följde på hennes blogg Sabina krigarprinsessan tror jag hon hette- Hon hade långt gången cancer och i en intrevju sade hon att efter tuffa dagar med plågor från hell typ så kunde en vatten droppe på ett löv efter regn vara helt underbart att få se. Det stämmer faktiskt men ser på saker och livet på ett helt annat sätt än innan och det är på ett bra sätt faktiskt. Men sörja det gamla gör man ju då man orkade och kunde mer utan att få pay back för minsta lilla om jag säger så.
Ja det var nattens klagan typ Hehe!! Så skönt att lassa ur tankarna ur ryggsäcken. I morgon är en annan dag och den kan bli både bättre och sämre det vet man aldrig förens dagen är här. Å en ska är säker, lev i nuet här och nu och ta vara på varje sekund av det som fortfarande är bra det kan andras så snabbt.
GODNATT!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar