Dessa dagar jag suttit rätt upp och ner och inte haft nått annat att tänka på än min bostads situation så snurrar tankarna. Alla dessa år till spillo med sjukdom för man alltid är sjuk i sitt hem. 1/3 av mitt liv har jag varit sjuk i mitt hem och fightas för att få en frisk bostad, helt sjukt! Kommer denna nånsin att bli okej?
Vad vill jag med mitt liv? Man har bara ett sådant och det går inte i repris det är här och nu . Jag är 52 år, jag bor ensam fast jag är förlovad. Min dotter är utflugen sen nästan 6 år sen. Det är här och nu jag har MITT liv! Trots det händer inget annat än ett evigt fightandes som i sin tur suger så galet mycket energier att man knappt orkar med sig själv än mindre nått annat.
Är detta det enda i livet?
Jag hade drömmar om att flytta härifrån. Det har jag haft sedan första dagen jag åkte över Ölands bron 2009. ÖLAND var det ställe jag kände ro och där jag mådde bra både kroppsligt och själsligt. Öland är det jag söker i mitt liv. Hav, stränder, sol en oas i en idyll som jag aldrig förr skådat. Och visst det finns en vinter också men den är lika jävlig på alla ställen så inget undantag men jag älskade Öland!. Jag har bara detta liv och ska jag leva det för alla andra, bara för att? Ska man inte unna sig det man verkligen vill fast på bekostnad av vad?
Åren går och jag plågas i mitt hem så till den milda grad att jag är tvungen att äta medicin för att klara bo här. Helt galet!
Samtidigt om jag lever ut min dröm är jag alldeles själv, långt borta och hur är det i den dröm jag så gärna vill nå? Jag vet varken ut eller in, det enda jag vet är att jag mår så fruktansvärt dåligt här att det finns inte.
Vart är livet? Livet kan vara slut vilken dag som helst och då har man inte gjort nått känns det som. Det är dags nu att leva detta liv som man är värd inte leva för alla andra, för att osv!!!
? Ja det är inte lätt att leva ett liv men man måste våga, chansa och göra det bästa av det möjliga och det känner jag just nu att jag definitivt inte gör .
Ja svårt detta?
2 kommentarer:
Hej på dig Cattis!
Jag har följt din blogg under flera år och jag är ledsen att jag inte kommenterat oftare men i bland är jag rädd att göra dig förbannad av mina egna synpunkter. Jag har till exempel ofta tänkt "varför flyttar hon inte bara där i från?", jag menar; du HATAR ju din bostadsvärd?! Senare har jag läst att du berättat om folk som föreslagit samma sak och då har du inte med glädje tagit emot detta råd. Så då var jag naturligtvis glad att jag inte föreslog detta. :)
Man kommer ofta till en punkt i livet då man frågar sig om man vandrar rätt väg? Du har just ställt dig själv den frågan. Känns det bra så gör du det. Känns det inte bra så har du förmodligen tagit ett sidospår. Fråga dig vad du vill med din partner? VILL du bo i hop med honom? Jag minns ett inlägg i somras (eller om det var förra sommaren) då du skrev att det kändes jobbigt att ha bott i hop en månad med honom eftersom du har ett stort behov av att vara ensam. Skulle du då klara att bo ihop ett helt liv?
Att lämna allt för Öland kan tyckas våghalsigt men det finns ju de som drar till andra sidan jorden för att deras inre längtan efter något större är så stark. Nu kanske inte din inre längtan efter Öland är så stor att den kan vinna över dina relationer men den kanske är så stark att du borde besöka platsen lite oftare och tanka energi? Varför inte ta en tur dit varje sommar? Kanske kan J älska platsen lika mycket som du?
Du berättade om att du skulle få förtur till en ny lägenhet hos din bostadsvärd men det verkar som att du skrinlagt de planerna nu? De verkar som att du bestämt dig för att bo kvar efter saneringen av golv och väggar? Jag vet inte om det är en bra idé... Kanske är det bättre att du flyttar till en hyfsat nyproducerad lägenhet med bra ventilation, för så länge du bor kvar och får nya kroppsliga symptom så kommer du lätt tro att de inte sanerat tillräckligt bra? Är det inte så? JAG skulle i alla fall tänka så. Jag skulle bli fullkomligt galen över alla dessa ögonbölder som aldrig slutar dyka upp. Jag skulle genast tro att möglet inte städats bort ordentligt. Jag skulle bli galen av att inte veta vad dessa symptom beror på.
Jag hoppas dock att du inte är som jag och att du finner en frid inom dig efter saneringen blivit klar. Kanske kan du nu för en gångs skull få bo i en lägenhet utan fuktsjukdomar? Jag håller verkligen tummarna!
Kram Lena.
Näe då jag tar inte illa upp problemet är att det inte finns bostäder eller har jag inte haft poängen att komma först. Och visst jag avskyr min bostadsvärd, kommer alltid göra men finns inga alternativ. Jag står i massa köer överallt och inga bostäder eller för få år intjänade. Jag har svarat på bostäder på blocket mm men har ju ändå en säkerhet i detta bolag då jag bott i 32 år och den vill man ju inte kasta iväg till nått andra hands boende man kan bli av med om ett halvår.
Jag står i kundvården och väntar nytt men inga lägenheter har dykt upp så jag väntar bara . Ny produktion har jag inte råd med på min pension om än jag jätte gärna skulle vilja bo så med nytt och fräsch men man måste ju kunna leva också. En lön på ca 10.000 och en hyra på 8-9000 kr det går ju inte. Max taket för bidrag är uppnått vid 5000 kr så det går inte.
Visst denna bostad kan innehålla mer mögel och det lär jag känna direkt men om inte är denna den mest säkra av alla då den nu är byggd att inte kunna angripas av vare sig fukt eller mögel mer. Det är material som är dött som sitter överallt här nu.
Med mitt record av bostäder allt från nybyggt till gammalt har det varit mögel, vatten och fukt överallt så litar mindre på en ny bostad just nu än denna. Och jag känner fort om denna inte är bra och kan bara stå kvar i kundvården och invänta i såfall. Där har jag inte gått ur.
Å visst fasen vill man dra men jag har min gubbe här och kan inte dra från det. Vi är förlovade och vi älskar varann. Han har jobb i många år framöver kvar och det är han jag vill leva med om än drömmarna pockar så skulle jag aldrig bli lycklig utan honom det vet jag Hehe!!
Jag gav upp bostadsbolaget år 2000 och bad dem flyga och fara och flyttade 6 mil bort. Men trivdes aldrig och ganska snart ville hem igen, så jag har försökt Hehe!!
Å visst fasen är det tufft att från att ha varit den evige singeln i 25 år, gjort som man velat mm att boa med någon annan. Man har enorma vanor och det tar tid att synka om än det gått strålande så självklart man är inte 20 och fogas lika lätt då man är äldre. Dessutom är jag av och till mycket dålig och då tryter självklart tålamodet för mig och allt blir jobbigt. Tror inte jag är typen att "tro" eller inbilla mig att nått skulle vara kvar efter denna sanering. Är det kvar kommer jag känna det direkt och inte är allt frid och fröjd. Kan känna reda nu en bättring efter allt mögel som tagits väck i köket. En klar förbättring av luften inne och att vara här. Jag känner direkt om så är och då är det ju bara invänta kundvården när nått dyker upp.
Det kroppsliga symtomen kommer förhoppningsvis klinga av och jag inte exponeras av det jag inte tål , mögel. Är ju alltid en allergi reaktion först med nässelutslag som kommer och då angriper mina hudbakterier mig och staflokockerna slår fäste i dessa nässelutslag. Min ögonsjukdom kommer jag få leva med som jag utvecklat här den är kronisk men utan bränsle kan den hålla sig lugn . Och det är ju samma med bostaden. ÄR den ren nu efter allt detta kommer jag inte reagera och det hoppas jag.
Så alternativen kvarstår att flytta när nått dyker upp som är bra men hoppas på att allt är borta här självklart. Å visst ska vi till öland det ska vi . Vi har ju husbilen nu.
Tyvärr har allt detta med mitt boende tagit allt överskott av pengar senaste året så inget blivit över till nått annat men möglet borta mer pengar att kunna göra roliga saker för Hehe!!
Det visar sig framåt vad allt kommer luta till och jag hoppas på att detta är sista gången nu och att få bli frisker igen så gott det går =)
Så kommentera på du jag tål kritik Hehe!!!
Skicka en kommentar