Sitter och ser programmet To ugly for love på TLC och blir så in i bomben ledsen/arg. Människor med dolda handikapp som inte vågat dejta pga just sina handikapp och några som har gjort det och när det talat om vilka handikapp det har har den andre parten inte hört av sig mer. Ja lätt att bli arg då jag själv lever med allsköns handikapp och har haft turen att inte skämmas för dem alls faktiskt utan snarare sett det som så att genom mina handikapp har jag blivit en betydligt mycket bättre människa faktiskt.
När man drabbas av skador eller sjukdom på nått vis som går till att det blir kroniskt eller invalidiserande så går man igenom en uppsjö känslomässiga berg och dalbanor på alla plan. Man ska lära sig acceptera det nya vilket kan ta olika lång tid mm och ja rätt och slätt gilla läget man hamnat i. För mig tog det många år att acceptera för mig själv men jag har aldrig vacklat inför andra med det jag lever med att det på nått sett skulle göra mig mindre värd, attraktiv osv, ALDRIG!!! Jösses man är ju samma person . Men visst fasen försvann en hel drös så kallade vänner plus att jag själv sollade efter min olycka, det som stal energier , inte trodde osv. Bort , bort bort!!! Hehe!! Finns inte en enda anledning att man ska behöva förklara eller försvara sig när man drabbas av skada eller sjukdom inför nån annan. Passar det inte, näe skönt att bli av med för då var det inga riktiga vänner iallafall.
Men tillbaka till programmet...en kvinna som fick svår hjärnhinneinflammation och blev skadad i huden, förlorade sina tår mm dejtar en snubbe, en man på runt 40-45 ca. Först är han intresserad som det verkar men när hon berättar om sitt handikapp så vänder han om att kemin inte stämmer och man kan bara läsa i hela hans fejs att det var just "handikappet" som ändrade det hela. Jag brukar tänka som så att alla "friska" om man nu kan kalla det så för jag tror inte nån är HELT frisk eller utan nån form av symtom. Alla har vi nått vi fightas med och personligen tycker jag det är värst det som kallar sig frisk och gnäller över obetydligheter är det värst sjuka.
Har nu sett X antal program och alla dessa med olika handikapp allt från Alopecia då man tappar allt hår till stomi mm är helt enastående vackra människor, enormt vackra och attraktiva faktiskt. Men några med så vacklande självkänsla att inte vara värd, inte vara vacker pga det de fått och det gör mig ledsen. Om det bara kunde se deras skönhet och slippa må så dåligt och tro att handikappet är det som gör att det inte är värda kärlek i livet.
Nu är jag tack o lov gammal tant nästan Hehe!!! Å jag skiter blankt i om nån rynkar på näsan över det jag lider av. Säger bara tillbaka att "krya på dig" Jag har i botten min nackskada som gett sekundära skador i hela min ryggrad genom åren. Det i sin tur har gett andra skador och det blir som ett ekorrhjul. Av det har jag blivit både urin och anal inkontinent som det vackert heter och det pga nerver i min rygg som påverkats. För att bli trygg i detta har jag blöja vilket är himmel riket för mig att kunna leva som alla andra för det skyddar mig i mitt handikapp. Men inte sjutton är jag personlighets förändrad för det, jag är samma, ser likadan ut som innan fast lite klokare och ser på livet med större värde varje dag. Det i sin tur är bonus och nått jag verkligen fått pga mitt handikapp tack o lov!!
Jag har dejtat och jag talar om men nu lever jag i ett förhållande och är förlovad sedan många år och inte är jag sämre än nån annan, nix pix!!
Jag talade om detta första kvällen för min man som jag lever med i dag Haha!!! I stället för att han skulle se nått eller att jag skulle smussla med det vilket inte skulle gå i längden så PANG!!! Lite take it or leave it!! Och nu är min man en mycket klok man Haha!!! så han bara stirrade på mig och sa OCH? Sen var det klart med några förklaringar bara hur allt kunde bli som det blev typ.
Näe man önskar att alla slapp lidande att inte våga säga, skämmas osv men å andra sidan är det dessa idioter eller vad man ska kalla det för som dömmer, undviker och drar svansen mellan benen som gör att det blir osäkra. Näe för sjutton se dem som ynkryggar med större handikapp i stället som beter sig så.
Alla är vi unika och det finns ingen som mig eller dig det finns bara en av oss alla vilket är fantastiskt tycker jag och det ska man vara stolt över att man är den man är. Å som sagt alla har nån liten blemma, blessyr eller handikapp. INGEN är felfri!!!
Hmmm hoppas alla dessa i detta program hittar sin kärlek och jag vill tro att det finns nån till alla bara det att det tar lite längre tid för vissa att hitta och fortare för andra.
Japp det var söndagens betraktelser Hehe!!! På återhörande!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar