Så glad!

Idag när jag kollade posten ligger ett stort kuvert där från sjukhuset. ÄNTLIGEN ska jag få hjälp!
Den 28 juni läggs jag in för att bena ut alla fel i min kropp allt från min whiplashskada och vad den gett sekundärt genom alla år sedan 1997. Helt otroligt och detta på MIN egenremiss. Inte illa! Jag skrev min egna remiss rätt och slätt. Och vem är egentligen bättre att uttrycka än den som lever med det?

Ska bli så skönt att bli utredd nu alla problem som uppstått genom åren och som man gått en den ena dit en den andre hit och ingen kan eller ens har velat sätta sig in eller riktigt lyssna då det är så mycket. Jag har från början min whiplashskada som blev till diskbråck, segmentell rörelsesmärta, spondylos och sent utredd hypermobilitets syndrom och en eskalerande scolios. Allt detta har gett urin och tarm inkontinens. Stora diskbråck man bara väntat ut  utan åtgärder trots att jag påkallat att urinblåsan släpper och tarmen läcker, ingen som ens har lyssnat till 100. Jo man utredde tarmarna och dessa var frisk så lag man ner likaså urinblåsa. MEN! Med påverkade nerver i ryggraden så är dessa alarmerande saker men det har man skitit i och skrivit ut blöjor typ, fyfan!!! Bara för att jag vägrat äta alla dessa vidriga piller har det tyckt att jag haft ett undvikande beteende VA??? Och det värsta för att jag var och är så glad, det är jag som person vare sig jag har ont eller inte jag har den personligheten. Ja då skickade en smärt läkare mig med frågeställningen beteendestörd eller deprimerad, så fräckt! Men jag tog det och utredde mig och fick att så var fallet inte så hon fick så hon teg. Man kan faktiskt vara glad fast man är sjuk. Man kan också leva med smärtor utan att droga ner sig det handlar om att LÄRA sig leva med det och det har jag haft turen att få göra på Alfta Rehab en gång i tiden. INGEN medicin i världen gör mig frisk men med massa mediciner drogas man och vips slipper vården en då man bedövar endast. Men man blir aldrig frisk! Sedan kommer dagen man ska trappa ner alla dessa vidriga tabletter och det har jag bekanta som genomlidit med vånda kan jag säga. Ren avgiftning med allt vad det är FY!!!
Sen , alla människor är inte lika. Bara för att 80% av smärtpatienter gett upp kanske mycket , ligger för det mesta och kan eller orkar inte så är alla inte lika. Det borde vården lära sig bättre. Vi är alla unika och har olika förutsättningar, personlighet, mental styrka mm mm.

Den dagen min urinblåsa släppte första gången blev jag skit rädd och såg mig ett liv nerkissad mm och inte värd vatten typ. Men jag tog mig ner efter många om och men till distrikts sköterskan och bad om hjälp, vad kan jag göra för att säkra mig med detta osv. Jo det var blöja. MEGA sådana tyckte man då och hur skulle dessa gå in i ett par tighta jeans? Men det gjorde det och dessa är min livlina i dag att känna mig trygg i. Då tänkte jag att tänk om tarmen med börjar det var ju droppen av vidrigheter. Den dagen kom den med och kul var det inte men vad gör man. 2 alternativ har man och det är gilla läget och gör det bästa eller gräv ner dig  ungefär. för mig var det inget att välja mer än gilla läget och det lever jag också med i dag sedan 8 år nu. Inte kul självklart men det finns värre saker. Men nu kanske jag kan få som läkaren skrev efter min egenremiss en full utredning där man går igenom helheten på mig och kanske kanske finns det nått man kan göra som löser någon defekt och bara det. Så denna inläggning ser jag verkligen fram emot 28 juni here we go!!! Hehe!!
Eller ljuset i tunneln.

Nöjd och glad efter denna braiga dag för övrigt ska jag pyssla lite och sen sängen på det.

På återhörande!!