Sovit lite i natt i allafall. Men fyfarao så man mådde efter mötet i går. Tårarna ville aldrig sluta rinna i gårkväll och idag ser jag ut som jag har slajm under ögonen, helt svullen. Men det gäller att tänka att dessa människor som beter sig på detta vis är ena stackare sanna mina ord. De mår definitivt inte bra och frågan är kan de nånsin rehabilitera. Att vara helt utan empati och medmänsklighet är en svår åkomma tror jag och jag vill tro att sådana människor dels mår det själva inte bra utan måste höja sig genom att trycka ner andra. Näe då är jag glad att jag har smärtproblematik, nacken och rygg problem för det har iallafall inte tagit bort vettet i min skalle.
I helgen ska jag kolla på en bostad och det sägs att dessa jag ska kika på är kalas så hoppas på det. Hade jag bara orken skulle jag flytta och göra allt själv bara för att slippa ha med dessa att föra. Sen bara kasta nyckeln åt helvete.
Det är fredag i dag och om 2 timmar ska jag och behandla min ryggrad sen lär man vara mör efter det med. Just nu hatar jag helger då man sitter här i skiten bland krälandes djur, det är allmänt vidrigt osv och på det ska man dra på pokerfejs och ha helg typ. Jag är trött in i själen så vansinnigt trött då vardagen inte ger den minsta stimulans längre i detta råtthål. När man är så här trött funderar man på massor runt om att man borde ändra på göra det och det. Det är som all skit dyker upp samtidigt när man är där nere i avgrunden och stampar.
Jag tänker mycket på min dotter och hennes relation. Det har varit så mycket turbulens och saker har gjorts och sagts som jag har svårt att bara glömma då min dotter är mitt allt i livet. Jag bangade hennes relation tidigare då det inte var bra och jag ville inte ha nått med den att göra, hennes val osv. Samtidigt är livet kort och det går inte i repris och ibland tänker jag att varför ska man tjafsa i onödan? Hon har gjort ett val i livet, det var inte så bra förr men tydligen har det hittat tillbaka och fått det bra. Borde jag då acceptera detta för min dotters skull? Orden jag hörde då sitter etsade i mitt pannbenet men kan man radera lite kanske? Man har som sagt bara ett liv.
Jag vill att det livet ska vara så bra det bara går. Allt som varit allt tufft det borde ju räcka och andra saker borde man kunna rehabilitera på nått vis. Det skulle ju vara så roligt att få bjuda hem min dotter och kille, umgås, skratta mm innan allt är försent. För jag älskar ju henne över allt men det är svårt att nån lida, ta skit det liksom etsar sig. ,en det kanske är så att förlåta och börja om gå vidare kan ge nått det med?
Livet är for kort för att bara ta in skit i det.
Nåväl ska låta tanken gro men nu blir det lite mer kaffe till att vakna sen på behandling. På återhörande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar