Snart är klockan 17 så spännande. Blev uppringd av en tjej jag känt sedan hon var liten. Vi bodde många år på samma gård . En mycket fin liten tjej som är grym på musik och att sjunga och spela. När hon sätter igång ryser man i hela kroppen. Men livet har inte riktigt velat henne väl alla gånger och det har varit tufft på många plan.
För ett par noder sedan hjälpte jag henne att få mat och åtminstone kunna leva en månad fram då jag hittade henne på en parkbänk och hon hade sovit ute hela natten. Sånt klarar jag inte alltså. Och efter det har det väl varit lite turbulent då hon inte haft nånstans att bo. Konflikter med hemmet och vice versa. Men idag ringer hon mig igen och vi har snackat ett bra tag. Jag måste säga att hon är den tuffaste tjej jag nånsin stött på. Att vara hemlös, inte önskad hem, sova ute och spela för sitt levebröd bara 23 år gammal, respekt säger jag. Men samhället då för fan!!! Är det detta vi vill med våra unga? Sänka dem ännu längre ner i botten än det redan är? Sen slår man på stort åt alla andra som kommer till vårt land och ser till att ordna hävdar i mig. Det blir lite snett och fel kan jag tycka. Många kommer från olyckliga omständigheter i livet vad det än må vara. Och vilka är det egentligen mest synd om?
Ja jag förstår att krig och elände är ett helvete, att få flytta mm men att bli utkastad på gatan i vårt eget land och inte ha nånstans att ta vägen räknas inte det? Vad är skillnad? Trodde ju socialen var till för alla men uppenbarligen inte då man låter en svensk tjej gå på gatan och leta plats till natten. Detta skulle vi aldrig låta andra göra för då helt plötsligt kallas det diskriminering och annat, jodåsåatt!!! I Sverige har vi olika regler för olika människor. En jädra utopi att alla har samma värde för så är det INTE i Sverige. Vi inbäddad svenskar har inga rättigheter alls och det är rena rama sanningen. Jag vet då jag själv blev hemlös i somras. Inte nånstans fick jag hjälp och blev nekad matpengar då mina var slut för jag måste betala camping och hyra på en sjukpension.
Så efter vårt samtal i dag bestämde vi oss för att ses i nästa vecka och gå till sociala kontoret. Och att jag ska försöka prata med en anhörig för hon har verkligen ingenstans att ta vägen utan dag för dag oroa sig för hur blir natten 23 år gammal. Det är fan inte okej.
Jag förstår också att det varit tjafs och massa skit genom åren men nån gång måste man väl ta tag i allt, starta på nytt och glömma det gamla i allafall när man är så ung. Att ge henne en chans tänker jag en gång för alla. Ja jag gillar verkligen denna tjej starkt och om än hon varit rebell mm och??? Även hon kan väl ges chans att få bevisa att jag kan ändra mig.
Går man till sig själv...skulle jag låta mitt barn bo på gatan? Nej det skulle jag inte, absolut inte utan snarare direkt ta tag i problemen om än det kan ta tid men för fan ta tag i det. Jag hade aldrig sovit om natten om mitt barn drev ute.
Ja vi får se ska ringa lite i kväll och uppmanade henne med att ringa alla kontakter även media. Vet att det skrivit om värre saker om man säger så men en kille här i stan som fan hade gjort rätt för sig att inte ha nånstans att ta vägen. Men media fick till det och helt plötsligt var han en stackare va. Å ,ed lite hot kastade soc en bostad åt han trots att han hade bränt flera sådana. Så vilka hjälper vi och inte? Denna tjej har inte gjort nått ont men har en konflikt och ingenstans att bo, inga pengar ingenting.
Usch ja hur många har det säger jag och tro mig jag vet, jag har varit där själv fast under andra omständigheter. Men hemlös. Hade jag inte haft J ja då hade jag med gått på gatan, fyfan vilket samhälle vi har va 😠😠😠
Men nu blir det bostads koll hehe, sååååå spännande.
På återhörande 😚
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar