Första dagen jag vaknade upp och var ensam hemma efter lång tid vi nu bott tillsammans. Sov som en stock till halv 12 i dag, jösses. Och när man då tänker sig ta en lång sovmorgon vad vaknar man till då? Jo galenskallevärken förståss. Så den är här med full kaliber denna dag, tvi vale 😥
Så jag sitter där jag sitter nu i fåtöljen och bara bilar tiden till 12 timmar helvete igen, så tröstlöst.
Men men det är ju inte för inte man är sjukpensionär hmmm. Jag och min skalle blä!!! J ringde nyss och det hade varit ok att börja jobba igen om än eftersatt som det alltid är när han varit ledig. Men i det stora hade det gått bra. Brukar ju vara segt efter lång ledighet minns man uhu. Så dagen i all är består att fightas mot MR Whiplash igen, farao vad jag hatar den.
Men vädret är på topp med klarblå himmel och strålande sol och varmt än för årstiden så bara det. Allt går lättare då det är sol hehe. Utanför tjuter bilarna och allt så det är långt ifrån tysthet här som hemma. Men samtidigt känner man sig inte så ensam när man hör lite ljud.
Bölden i armhålan växer sig också frodig och gör nu skapligt ont men inte mogen än för att snittas uhu så bara bida tiden där med 😥
Så jag fortsätter ha omys med min skalle, inväntar Paradise Hotell till kvällen hehe. och säger på återhörande 😙
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar