Ja vad hade jag gjort utan min J egentligen? Huvudvärken har för första gången på 19 år släppt i förtid, helt fantastiskt. Klockan är bara 22 och den har släppt wow! När den släpper och man får livet tillbaks eller förståndet , ja vet inte vad allt blir bara till bomull i huvudet efter och man är så lycklig. Det är känslan efter dessa galna attacker . Tänker på J som åkte hem i går och tok städade för att jag skulle komma och så åker jag hem. Men han vet liksom jag att när skalle attackerna kommer är det lögn att vara bland människor det är hemma som gäller om det så är mögel eller djur upp över halsen typ hehe. Hemma är hemma helt enkelt.
Men jag sitter här och tänker på alla turer vi haft med allt sedan vi träffades den där fredagen 12 maj 2012. Hans bekymmer då, alla turer, mina skador, operationer, min tarm sjukdom och MÖGLET,alla dessa år fy. Från den dagen vi träffades så förstod han på ett vis och han tvekade aldrig. Alla händelser vi gått igenom med alla våra döttrar dessa år, mina föräldrar som blev sjuka och massa sjukhus plus mina alla händelser vad gäller sjukhuset. Ambulans färder, dygn på akuten, inläggningar, hemska besked mm. Jösses egentligen vad vi gått igenom sedan vi träffades. Tror att inte ens ett par som levt hela livet gått igenom så mycket som vi faktiskt gjort på bara 4 år. Så mycket som han gjort för mig, ställt upp och alltid funnits vid min sida i allt. Det är få förunnat tror jag.
Att vara sjuk och att alltid leva med smärta är tufft. Smärtan finns i hela min kropp precis överallt och den går upp och den går ner men den ger aldrig vika, att man blir fri bara för en dag , näe ALLT ID. Det kan göra att man blir ledsen, sur, trött, utmattad, dåligt tålamod och listan kan göras lång och det är ett rent helvete att leva med svår smärta 24/7. Sedan all skit med mitt boende som sugit all energi ur kroppen nu. Ja jag är inte den griniga typen men ibland blir jag bara så ledsen och totalt utmattad av det och på nått vis sluter mig i en bubbla för att orka vidare. J är alltid en super positiv person med hur mycket energi och ork som helst. Han är i princip alltid glad och set positivt på det mesta. Sådan har jag också varit tills smärtorna och mina problem med mitt hem blev till en dryg följetong utan slut typ. Så sista året har det varit ohyggligt tungt att fightas. Jag är dränerad totalt och förmodligen efter alla utbrott av dessa stafylokocker och alla turer med antibiotika har sugit energin ur mig plus alla de människor jag haft att göra med angående min bostad SUCK. Men trots mina 1 minuters utbrott, gråta tycker, totala utmattade dagar, skalle attacker så har han troget stått bredvid mig och stöttat mig till 110 % Det är stort 💖
I ärlighetens namn vet jag inte vart jag varit i dag utan honom? Hade jag orkat?
Han är mitt allt och inom en månad nu börjat livet om från början, på nytt.
Så av en skit start på denna dag blev den bra i slutänden. Å tänka sig att skalle värken gav sig inom 12 - 15 tummar, bara det 😲
Nu blir det glo på Paradise Hotell intriger hehe. I morrn ska jag sussa tills jag vaknar utan en brölas de klocka, skönt
På återhörande och nattinatt natt 😚
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar