Det var med sorg jag i dag fick höra om en vän som under så många år varit utsatt för ren och skär mobbing i ordets bemärkelse. Vi pratar om uppemot 30 år nu. Jag är född och uppvuxen i detta område det handlar om och jag har känt min vän sedan 90 talet. Det har tisslats och tasslat genom åren och glåpord har blivit slängda. Jag har t.o.m stått med då människor sagt ohyggligt otrevliga saker, spekulerat i blindo.
I mitt perspektiv kallar jag det den svenska avundsjukan. Avundsjuka på nått någon annan har och hur kan denne ha det då det ser ut si eller så. Det är oftast så det börjar. Dessa 30 år av mobbing, glåpord, lögner, spekulationer och rent sagt skit snack har nu fått sin ände. Jag undrar bara vem ska nästa bli?
Min vän fick öppna dörren för ett par veckor sedan till polisen som kom och bara tog hennes hund. Utan förvarning bara ut genom dörren och sedan den dagen har hon inte fått se sin älskade familjemedlem nått mer. Föremålet för detta hemska ska ha varit en " iscensatt incident" som det verkar. Där någon går fram , provocerar hunden genom att kasta kottar . Trots att ägaren säger gå härifrån. Då tas en telefon upp och förmodligen smsas det och ut kommer flera personer för att slå igång sina kameror. Då rycker man i hundens koppel vid flera tillfällen vilket självklart gör både hund och ägare irriterade. Trots det gjorde inte hunden något alls vilket det finns vittnen på. Sen är storyn igång och orden som att jag ska se till att du blir av med din hund din psyksjuka jävel.
Men det fanns andra vittnen till detta med som vittnar till ägarens fördel Tydligen samlades således en lista in med ca 25 personers namn underskrift och detta ledde till att polis hämtar hunden.
Jag ställer mig frågan, 30 års mobbing??? Guldstjärna himmlen säger jag till den som står ut med det oberörd. Det hade inte jag gjort. Likaså blir den som mobbas ett eller det andra, innesluten eller utåtagerande. För att skydda sig själv och orka. Så ett beteende är oftast baserat på val efter omständigheter i livet.
Och jag kan verkligen vittna om otrevliga glåpord under flera år. När denna incident var hänger man då ut denna kvinna offentligt på nätet och mobbingen är i full gång. Tråden fylls av otrevligheter och offentlig mobbing är nått jag hatar också något man ska ta på stort allvar. Så jag skrev att detta borde enbart vara mellan parterna till incidenten och till polis då som tydligen tillkallades. Inget för boenden i området att vara dommare eller jury. Då togs kommentar för kommentar bort och vips togs även tråden bort. Konstigt att man då inte offentligt kunde stå för vad man skrivit och gottat sig i?
Jag ber er bara tänka, hur tror ni att ni skulle må efter nästan 30 års mobbing? Jämt å ständigt se blickarna, höra hur det snackas bakom ryggen. Jag kan lova att det blir ett statiskt och repetativt moment i själen. Vilken tillit har ni till omgivningen då? Hur skulle man må efter så många år? En enkel fråga som borde gå fort att svara på om man har nån form av empati och medmänsklighet!
Jag hatar mobbing och jag hatar när människor gaddar i hop sig och lite av en höna blir det en fjäder när skit får valsa runt i kvarnarna. Jag blev själv mobbad som barn för jag hade hem sydda kläder gjorda av min kära mormor då mina föräldrar inte hade det så gott ställt. Jag vet hur det känns och för min del tog min mamma hand om detta ganska protokollet så det fick ett slut. Men den magvärk jag hade varje morgon då jag skulle gå till skolan. Jag visste att mobbarna väntade där ute 😢 Jag som alltid hade nya hem sydda kläder varje dag då min mormor sydde på nätterna till mig. Inte bara till mig utan även till min docka 😊 Mobbingen gjorde att jag avskydde dessa kläder för jag kände mig annorlunda . Men idag förstår jag ju bättre då jag faktiskt trot eller ej är vuxen 😉 Jösses jag hade så fina kläder 💖
Idag skulle dessa varit design då min mormor var sömmerska till yrket.
Så när jag fick detta samtal i går om hela denna förbannade historia så blev jag så arg. Jag avskyr mobbing 😢
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar