Även pappa fick ta ett blodtryck i dag och han hade ju super värde 120/60. Å varför då, jo hans ben var så svullet i dag att det kallade på sjuksköterska. Så nu blir det lite koll på hans ben framöver.
Ja dagen i stort gick galet fort. Jag lagade mat till pappa och mig och han fick 2 matlådor också. Sedan kollade vi på diabilder från när jag växte upp, så kul. Vilka somrar jag haft och nu förstår jag varför jag älskar havet hehe. Vi var alltid ute vid havet och det var så mysigt att se. Å på alla bilder var jag alltid i vattnet hehe. Här är en som ser väldigt kall ut hehe.
Ingen badkruka direkt hehe. Jag var nog i överallt där det fanns vatten. Å så lite mellanmål och drickan ser ju bra ut haha, Explorer 😂😂😂
Det var så mycket bilder och så kul att se hur bra man hade det och framförallt på den tiden var man barn. Håret stod åt alla håll, vi lekte ute inget sitta framför datorn mm utan vi var barn.
Ja det blev en lång och trevlig dag med lilla pappa och så länge man är sysselsatt håller man det jobbiga borta men vips kommer det och man blir så galet ledsen. Man fattar inte hur fasen man ska kunna gilla detta läge att aldrig mer få se lilla mamma. Fan också 😢😭 Min chock tror jag inte riktigt vill släppa för i ett i ett ser jag henne där i sängen och dessa sista 20 minuter innan hon slutade andas som var så jobbiga. Jo innerst inne fattar ju jag också att detta kommer gå över när tiden är mogen för det. Men saknar min älskade mamma så in i bomben och just nu känns det bara övermäktigt att ta in tanken att jag aldrig mer ska få se,höra henne . Det går inte just nu 😭😭😭😭
Nåväl sorg är sorg och den har sin tid, sitt sätt osv och vi alla är olika. Ingen kan påskynda den och nått jag avskyr är att höra gå vidare. Ja jag går vidare när min tid att göra det är inne , så enkelt. Den tiden är definitivt inte inne efter bara 11 dagar.
Ja ja nu blir det en dusch och sängen. I morrn har jag en ledig dag , så skönt.
På återhörande 😚
2 kommentarer:
Jag förstår att du är ledsen. Jag satt vid min pappas dödsbädd 2012 och det tog minst två år innan hans sista andetag försvann från min näthinna. Det var så fruktansvärt traumatisk att se honom dö. Sorgen klingar av med tiden men det tar lång tid. Ingen repar sig på ett par veckor. Det är bara att gråta ut sorgen när den kommer i attacker, mer kan man tyvärr inte göra.
Kram ❤❤❤
💖💖💖💖💖💖 Jag tror dig. Det är det värsta jag någonsin varit med om, det tyngsta, det värker in i själen att aldrig mer få höra, se, prata. Det går bara inte just nu att förstå att det ska vara så här 😭 och som du säger på näthinnan. Det första man vaknar med är denna film, de sista andetagen och hur hon låg där i sängen hemma redan då långt bortom all räddning. Ja det är tufft att mista våra kära föräldrar 💖 men bara rida med i detta och ta dag för dag. Kram till dig med 💖💖💖
Skicka en kommentar