Jag känner heller ingen närvaro direkt som jag brukar göra då nån gått bort, någon nära. Jag vill känna att mamma är här på något sätt.
Ser bara den där sista kvarten i hennes liv framför mig, det sista andetaget och den enorma tysthet som blev då. Som om livet frysta till, stannade och en overkligt intog. Avskyr den overkligheten. Den sista timman sedan vi satt kvar, stekte hennes händer, hennes panna och pussade adjö för alltid. Helt bisarrt att uppleva rent sagt. Och känslan när jag öppnade dörren där på natten för att gå, lämna mamma kvar i sängen. Hon var så vit, så liten och såg så ensam ut.💖 Att gå ut genom den dörren och aldrig mer var det värsta man nånsin fått göra. Likaså den dagen i kapellet 1 vecka efter att gå ut från salen där hon låg så fin och det värsta ord jag nu vet , aldrig mer. Är som att sorgen gnager inne i kroppen av och till, sliter i hjärtat rent sagt.
I veckan nu är det seans här och ev ett medium som är grym. Jag vill så gärna gå och om jag gör det hoppas jag att det är denna kvinna Siv. Vill så gärna höra från älskade lilla mammsen 💖 ja för den som inte tror, aldrig upplevt är sånt säkert hokus pokus. Men har man upplevt så är det så solklart på något vis.
Ja lilla mamma vad är du, vad gör du och hur har du det? Nånstans där i landet bakom molnen vet jag att du finns men det hjälper inte den enorma sorg och saknad som vi alla har, du var ju vårt allt 💖
Avskyr denna kvinna som nekade mamma ett besök och kontrollerna hon skulle ha haft den 11 juli. Men en enda förbannad människa tog sig friheter att vara otrevlig värre och neka mamma hjälpen . Det fanns fortfarande tid den 11culi att görs detta ogjort det har det själva sagt nu att ja så skulle det ske. Förbannat på ren svenska 😈😈
Näe måste skingra tankarna lite så får ta mig en dusch, hoppa i sängen och hoppas tankarna skingras lite.
- Så tänder ett ljus lilla mamma 💖
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar