7 november över 😢

Idag firade vi älskade mamma, hennes 83 års dag om hon hade fått leva 😢 Älskade lilla mamma vad du fattas oss😭❤  Jag gick faktiskt här hemma och pratade med dig idag och sjöng ja må du leva hehe, ja det kändes rätt. Fyfan på ren svenska vad jag bara skulle vilja ha en enda timma till med dig, det gick för fort och så mycket blev inte sagt. Om än vi pratade denna dag du låg där alla dessa 12 timmar  men jag hade velat vara säker på att du såg och hörde, en känsla bara. När jag läser journalen från denna dag står det att hon var djupt medvetslös i grad 8 vilket är den djupaste medvetslösheten och att med all sannolikhet inte varken hörde eller något, det smärtar 😢 Men jag har alltid trott på att hörseln är det sista som lämnar jag hoppas så iallafall. För visst kunde vi alla se små rörelser när vi höll hennes händer, masserade hennes fötter och pratade med henne. När pappa sa, snälla nyp mig i handen så mycket du kan. Då kämpade hon med sina fingrar att göra det, hon hörde absolut.  Jag / vi var helt enkelt inte beredd att förlora dig den där dagen, det var helt fel dag, allt var fel 😢 Och samma dag och dagarna efter så plockades allt bort med respekt för pappa som hade det jätte svårt. Hela hennes rum tömdes, hela hennes existens liksom plockades bort. Allt hon ägde , alla kläder jag hennes liv togs bort. Låter knäppt hennes liv togs bort ja så var det ju hon fanns ju inte mer men för mig som är en känslig person blev det för fort allting mitt i chocken att även det blev en chock till.  Mammas lilla rum förvandlades till nått helt annat så snabbt att liksom allt försvann på en och samma gång. För mig blev det som hon aldrig funnits på ett konstigt vis. Men jag förstår ju att pappa skulle klara bo mitt i detta också. Vi är ju alla olika.  Men idag reflekterade jag över när jag gick in i hennes rum att jag knappt minns hur det såg ut då hon fanns där usch. Minnena av henne var borta där i rummet och jag gillar det inte. Och självklart är ju så det ska vara att det måste ju tas bort allra minst för pappa som ska fortsätta mitt i sin sorg också att bo där. Minnena finns ju i hjärtat på oss inte i sakerna och för honom var det enda utvägen för att klara bo kvar . Men när man är i chock och sorg tror jag inte nått spelar nån roll hur man gör hit eller dit allt känns fel ändå för man är så himla ledsen.

Jag sparade vissa saker iallafall. Hennes t- shirt den hon tog av sig timmarna innan hon dog. Det luktar mamma än om den ❤

Jag vet att man ska släppa taget, acceptera och allt det där jag är inte dum men den jävla kvinnan , ja jag säger faktiskt jävla på vårdcentralen som dagarna innan nekade min mamma att få en läkartid , ja henne skulle jag vilja fejsa live. Få säga vad jag tycker om henne och hennes beteende jämtemot min mamma som mådde så jävla dåligt, så pass att hon dog av det 😠😠😠 Men men min IVO anmälan är påbörjad och där inkluderar en hel del olika människor om deras beteenden, den vård det gav min mamma osv.

Nåväl, vi firade lite ihop med pappsen, jag, J, dotra i dag. Men i dagarna har vi upptäckt hemma hos pappa att saker försvunnit. Dels en insats till hans dammsugare en sådan där hand dammsugare som alltid stått i hallen. Filtret det ena var borttaget och borta och idag fann vi också att mammas telefon var borta😲 Den lade jag i nattduksbordet då vi rensade rummet efter att hon avled. Ja abonnemanget var ju avslutat men telefonen var ju relativt ny, den är borta. Vem fan går och tar sådana saker ? Jag kastade mig på mammas skåp där hennes vigsel ringar, min mormors vigselring och annat låg och tack o lov var det kvar. Men NÅGON har tagit och VEM????

2 städfirmor har varit där sedan april varav sista nu efter mammas död. Det lustiga är att både mamma och pappa fick alltid sitta instängda i ett rum vid första städfirma hmmm? Likaså sitter ju pappa nu i sitt rum medans det är fritt fram att röra sig fritt i hela lägenheten.  Så VAD är mer borta?

I kväll gömde pappa, dotra och jag det viktigaste sakerna på safe placese 👍 Hoppas bara vi själva vet sen  hahaha. Ja med respekt ska man ta in firmor i sitt hem men denna städ är ju A och O för pappa då jag inte orkar.

Ja ja dagen gick  och mamma var saknad av dess like usch.Känns ibland som det bara är jag som pratar om henne och känslan blir borde jag inte göra det? Men vad fan hon var halva mitt hjärta i hela mitt liv, min bästa vän jag kan bara inte sluta prata om henne . För mig är det så viktigt att få prata om henne, om allt som hände och att få prata om när hon levde, minnena osv. Hon har faktiskt funnits varenda dag i hela mitt liv. Och att inte prata känns som man bara glömmer  henne och allt hon var på ett sätt. Usch det är så svårt😢
Å så kommer tårarna igen, oändligt känns det som och känslan är att hur fasen ska man sluta gråta? Jag saknar henne så in i bomben💖💖

Men men en ny dag i morgon, nya friska tag och en dag till. Just nu känns det verkligen som en dag i taget. Värken i kroppen i princip varenda del tar ut sin rätt med. Jag kan inte gå mer än ca 100 meter, det domnar bort i båda benen,  det värker i fötterna samtidigt som dessa endast känns som stela domnade klumpar. Ryggen värker och nacken mår allt annat än bra och så huvudvärks attackerna på det.  All min energi är nästan slut och det är timma för timma, dag för dag just nu. Att orka nått annat utöver är överkurs. Har faktiskt aldrig i mitt liv mått så här och tyckt att allt är så oändligt jobbigt. Försöker hitta det små små positiva sakerna i vardagen  men ibland är t.o.m det svårt. Helst skulle jag bara vilja stoppa tiden den 11 juli 2017 då hade aldrig allt hänt, nåväl.

Om 7 dagar ska jag till ortopeden med min rygg och mina ben jag hoppas verkligen detta går att åtgärda att jag kan gå igen, om inte 😲 då blir det rullstol, permobil eller vad? Jag är verkligen vettskrämd inför 14 november.

Nu ska jag ta mig samman efter denna dag och önska som jag alltid önskar varje kväll att få drömma om mamma. Tänk att varenda en i min närhet som lämnat jordelivet har jag drömt om, fått säga det där sista till som man inte hann men inte en enda dröm om mamma. Det sägs att så länge man sörjer svårt kommer det inte inpå en utan när sorgen lättar då först,. Jag får verkligen hoppas så då jag känt av så många andra.

Med det slutar jag för denna gång och säger Godnatt och på återhörande 😚💖

❤❤Mamma❤❤