En hektisk dag.

Idag blev det en dag att kliva upp före tuppen. En sådan dag jag avskyr mest 😉 Hade tid 8.30 hos sjukgymnasten vilket är okristligt tid isch. Att få kroppen i gång den tiden under stress är ingen lek 😩 Men kvart över 8 var jag på cykeln i kylan och på väg.

Det var visserligen en helt underbar morgon med sol och vindstilla. Sådana dagar har ju varit lätt räkneliga sista månaderna. Men idag var det vackert ute. Och väl igång rullar det ju på.

Fick lite övningar att stabilisera upp mina innersta rygg och magmuskler och att hitta dem i allt det bedövande är inte lätt. I ärlighetens namn conectar inte min hjärna och mina kroppsdelar alls 😩 Under midjan är ett område för min hjärna att verkligen sättas på prov, jag har ju ingen vidare känsel det är det stora problemet.

Så lite övningar att göra och nu i kväll kan jag lova att dessa små små övningar gör skit ont precis överallt i min kropp😩

Men efter det tog jag mig en promenad med cykeln upp i slotts backen. En backe av dess like rakt upp i luften kändes det som. Med halv bortdomnade ben och värkande fötter ja det var ingen ljuvlig promenad kan jag säga . Men det var vackert.

Väl uppe på toppen blev det en cykel tur upp till kyrkogården för att kolla till min mormor och morfars grav som jag sköter. Den var tipp topp så vara

 bara lite bort tagning av löv.  Sedan cyklade jag bort till minneslunden där älskade mamma ligger 😢 Det var så fint där när solen lös starkt över hela gräsmattan där hon någonstans ligger , lilla mamma 💖 Det känns fortfarande absurt att mamma ligger där, hmmm! Hon ska ju vara hemma med pappa och oss ju usch 😢😢

Så där i Minneslunden blev jag stående ett tag, det är som det inte går in riktigt i skallen att mamma inte finns mer. Aldrig mer fy säger jag för denna känsla då den dyker upp. Aldrig mer är vidrigt.Å för några sekunder där i solen kunde jag förnimma lukten från den där natten allt hände, lukten av mamma där hon låg så där lite sockersött, vanilj och varm. Det där molnet liksom som kom och gick dagarna efter av mamma. I dag kom det igen och man vill ju så galet gärna ha en hint av att hennes energi finns. Kanske för man vill så starkt så kommer det inte riktigt fram hmmm🤔

På det cyklade jag hem i solskenet,  stekte 1 kilo köttfärs, diska och svabba av lite och kl 12 hade jag gjort allt och var helt slut. Det blev en tupplur på 2,5 timma och jösses så skönt.  Sedan ringde J och vi skulle ut och hitta lite byxor åt han  vilket vi hittade. Skit snygga lite slimmade  jeans nu när han gått ner så mycket i vikt nästan 60 kg sedan april. Han var jätte stilig 💖

Å nu sitter jag här i fåtöljen inlindad i värme filten och utanför vräker regnet ner och det är riktigt uschligt november väder 😩 om 6 dagar skulle älskade mamma fyllt 83 år 💖 ja usch säger jag när tankarna flyger på en, det blir så jädra jobbigt. Tänk det är snart 4 månader sedan jag pratade, såg min mamma så fruktansvärt 😭 Du fattas så galet lilla mamma 💖

Detta var en av det sista bilderna som togs, ja jag har en sista bild på akuten 1 månad innan bara och det gör så galet ont att titta på samtidigt så fint . Verkligen berg och dalbanan i själen.  Och när man verkligen tänker att du inte finns alls längre ja då kommer värken i bröstet och det blir nästan outhärdligt usch.

Saknar dig så in i bomben 💖

På återhörande 😚💖