En sådan sorgens kväll igen 😢

Sitter här inlindad i min filt. Det är galet kallt utanför. Hela stan är isande vit av snökristaller i luften så pass att marken är vit. Men ser knappt husen rakt över så isande är det.
Tänker på lilla mamma denna kväll ❤  på all tid som gått sedan 13 juli 2017. Det är så länge sen känns det som samtidigt så nära. Och när man tänker att denna tid kommer bara bli längre och längre då gör det ont. Aldrig mer är faktumet, det är vidrigt att känna. Det är ett rent helvete att förlora en när och kär och mamma. Och det spelar ingen roll om man är 54 år ju längre man levt tillsammans ju fler minnen och ju värre. En person som alltid funnits nära i hela ens liv, en person man delat allt med, haft den tilliten i både tokigt och slugt som har berättats. Så är det bara borta allt och kommer så förbli. Hur hittar man någon som varit allt detta, näe det gör man inte. Mamma är mamma❤ Tänk jag hade min mamma med mig hela natten då min dotter föddes. Trots att mamma var svårt sjuk då fanns hon vid min sida. Hon fick t.o.m en egen sjuksäng att ligga i den natten hehe. Fadern till mitt barn fegade ur och svarade inte ens i telefonen den kvällen allt satte i gång. Inte för jag trott på hans närvaro då han redan drog i gravid månad 3 men min svårt sjuka mamma hon fanns med, tack älskade mamma 💕💕💕

Jag har turen att ha världens bästa pappa kvar ❤ och jag kan visserligen prata med han också om det mesta. Det kanske var så att när mamma levde stod han bakom liksom och det var alltid mamma man pratade med om allt. Nu har jag bara honom kvar och vi står varann väldigt nära också ❤ Älskade pappsen ❤

Sorgen är väl den att man inte fick någon kontakt med mamma och man visste inte om hon visste att vi fanns där den där dagen. Hon öppnade aldrig sina ögon och var på den djupaste nivå medvetslös. Men nått hände där på akut rummet. Jag höll mammas hand och bad om att allt skulle bli bra, så åt henne att kämpa och det föll tårar från hennes öga som att hon kände att jag var där. Men sen sov hon den djupaste sömnen fram till kl 01.00 då hon tog sitt sista andetag. Älskade lilla mamma 😢 Samtidigt så fint att vi alla var hos henne men så över jävligt att uppleva. Jag tror ärligt talat jag fick en chock den dagen och efter det har liksom inte allt varit som förr.
Jag är inte lika glad längre, jag gråter ofta och saknar henne så in i bomben. Jag känner att jag mår verkligen dåligt att hon inte längre finns här. Och mest att ingen vill prata om det, om den där dagen, om henne. Jag förstår att alla är inte lika som mig och att alla sörjer på olika vis och att andra kanske behöver mer tid innan de kan prata om det. Men för mig känns det konstigt som att alla andra redan bearbetet det och livet bara löper vidare?
Ja vi är alla olika men jobbigt att inte tillsammans kunna prata, minnas osv. Men men det kanske kommer.
Jag brukar gå här och strosa hemma och fasen prata med mig själv och lilla mamma. Den ständiga frågan var är du nu, hur har du det och varför känner jag inte nått som jag alltid förr gjort?

När min chef som var min bästa vän på jobbet tog sitt liv och jag denna dag innan han gjorde det hade en stark tanke att jag skulle ringa honom . Hela dagen från de jag vaknade så skulle jag ringa men nått kom före hela tiden tills kl var 23 på kvällen och det var försent att ringa. Då tog han sitt liv 😢 Nått påkallade detta hela dagen för mig. Det tog inte lång tid förrän jag upplevde en närvaro bakom min rygg. Lukten av alkohol, cigaretter precis som han var , stor rökare och tog sitt liv med tabletter och alkohol.  I ett i ett bakom min rygg i flera år var detta som moln . Min bästa väninnan från barndomen fick jag också kontakt med strax efter. Där visste jag ju ingenting att hon ens var sjuk utan såg hennes kista en dag via facebook så vidrigt. Det gick så fort.
Min mormor likaså redan från samma dag hon dog men ingenting från mamma 😢 Förutom det lilla moln vid sidan om ansiktet det första dagarna efter.  Den lukt som mamma hade runt sig då hon dog, sockersöt, varm på nått sätt. Den klev liksom ur och i bilen närmsta dagarna efter, den var vid min sida ett par dagar sedan en kväll slog det i vardagsrummet , på fönstret och det blev på nått skumt vis läbbigt då det var så klara dessa ljud så jag skrek väl att det räcker nu. Just slagen och buffarna i möblerna blev lite för mycket så tätt inpå. Sedan dess har det varit helt tyst, inte något. Och visst är det väl så att vissa tror andra inte att man kan känna av bortgångna. Och har man aldrig upplevt så är det nog svårt att tro på . Jag har ändå upplevt och kan inte annat än att tro på det då det varit så tydliga tecken varje gång.

Däremot trodde aldrig mamma på sånt 😊  Ja fy jutton säger jag så svårt detta är. Sitter i skrivande stund och ser 24 timmar på akuten från England och en familj vars anhörig kommit in och inte svarar på nått bara ligger där med öppna ögon och det misstänks hjärnskada. När jag ser de anhöriga så kan jag exakt känna hur det känner, denna enorma hjälplöshet och smärta i bröstet. Den känslan kommer man alltid minnas tror jag för den var enorm.

Ja lilla mamma var är du, hur har du det , saknar dig så det gör ont och du fattas oss oändligt. 😢😢😢❤❤❤ Men glad jag hade appen call rekorder i min telefon, där finns du kvar i alla våra samtal. T.o.m från dagen innan, vårt sista samtal vi hade du och jag. När jag hör detta samtal hör jag att du var förändrad, man kan riktigt höra att det hemska var på väg i ditt sätt att tala och jag minns att jag ville ta dig till akuten men du totalvägrade då du hela tiden hoppades på att få komna till vårdcentralen. Men tyvärr den vägrande jädra sköterskan tillät inte det, aset 😠 men man kan höra på din röst och sätt att prata att nått var på g så här i efterhand. Vi slutade vårt allra sista samtal med att vi hörs igen då som alltid. Så blev det inte denna gång 😢 Du somnade in hemma i din säng i den djupaste medvetslöshet och pappa förstod inte utan trodde du sov. Tänk om jag hade varit där på morgonen , hade det gått att rädda, hade du levt osv. Man kan säga tänk om i oändlighet och jag vet och läkarna sade att detta hade inte ens gått att rädda om jag så suttit bredvid dig då det hände. Usch😢

Älskade älskade lilla mamma  för mig kommer du alltid finnas nära till hands att minnas, prata om, lyssna på våra samtal och minnas alla tokigheter hehe. Passar det inte min omgivning så får det väl gå i från då . Du var mitt allt i hela mitt liv fram till den dagen du for så varför skulle jag inte få prata om, larv.

Ja så kan det vara i livet, livet har sina sorger och allt annat, allt har sin tid och alla känner vi olika och reagerar.

Med det säger jag på återhörande för denna gång 😚❤