En sådan där jobbig dag igen

Efter en tuff natt med galenskallevärken som inte släppte förens 5 i morse så blev det sovmorgon till halv 1. Helt slut😩 Ja då skulle vi hem till pappsen och fika, handla mm mm. Dagen efter mina skallevärksattacker är jag totalt slut . Men så kommer förpliktelserna , det dåliga samvetet osv. Sen är det lite så att jag vet inte om omgivningen tror att jag har "huvudvärk" normal skön sådan eller? Min huvudvärk är inte ens i närheten av huvudvärk. Den sitter inte på huvudet, i pannan eller ner över ögonen. Den börjar i en nerv bak i nacken som växer sig in underifrån upp i hjärnan.  För varje timma som går och genom dessa från 12-20 timmar äter den långsamt upp hjärnans känns det som. Bihålorna sväller,ögonen går inte att se med hela jävla kroppen värker och inga tabletter eller sprutor tar på denna värk, den ska värka uppemot 1 dygn bara. Dessa attacker tar all energi ur kroppen  för varje gång tror man ärligt att man ska dö av smärtan.

Jag tror att folk tror att så fort den är över är det bra, ONEJ!!!! Det tar dagar att komma igen. Idag blev en allt för mycket dag att göra massa saker efter en nästan dygns attack. Och onte förrän 20.00 var jag hemma utan att ens ha hunnit äta. Detta gör att dagarna fram över nu blir återhämtning. Då är det helg, man ska vara alert, piggelin osv. Jag är piss trött! I morrn bitti måste jag och få hjälp igen med min nacke 8.45 vilket är rena döden men det finns aldrig tider.  Jag sover dåligt, steppar uppe varje timma och inte förrän vid 6 på morgon sidan somnar jag in ordentligt. Ja så ser livet ut som nackskadad.  Men jag tror inte folk fattar hur det är? Mitt fejs visar ett mitt inre värker till förbannelse. Och allt mellan attackerna innebär ju inte att jag är frisk. Jag är precis lika sjuk fast jag inga attacker har. Ja så ser det ut och just nu efter att inte ha fått en enda behandling sedan början på augusti 2017 kan jag lova jag mår helvete. Soc nekar mina behandlingar jag haft i20 år , jag måste gå till landstingets behandlingar som gör mig svin sjuk. Vilket jag inte förståss ha gjort och detta är summan nu, jag orkar ingenting. Mina ben bär mig inte, min tarm har havererat, allt är havererat tack vara soc, tack som fan😠😠😠😠😠 Jag har helt enkelt inte ett liv.

Så sakta men säkert kommer jag bli sittande hemma och inte orka nått, istället för tidigare då jag orkade jobba lite tack vare mina behandlingar. Så kan det bli 😂

Men helg stundar igen och som vanligt är jag helt slut. Inte roligt för mina nära och kära men sanningen, jag orkar inte helt enkelt. Min mamma sa sista åren om jag fick dö. Hon hade en totalt komprimerad ryggrad och dessa ord tyckte jag var så hemska då hon önskade att få dö. Men hon kom ingen vart sista året, inte ens ut. Vi pratade i dag pappa och jag och varje dag sa hon att hon ville dö, ja det var verkligen det hon ville älskade mamma. Jag tänker varenda minut på henne och jag vet att hon har frid nu, har det bra och förmodligen fullt upp att leva sitt liv på andra sidan. Vi som blev kvar här vill ju självklart ha henne också kvar men älskade mamma hade verkligen inget liv. Att ett helt liv levt med svåra smärtor som hon gjorde från hon var 16 år, ja jag kan knappt tänka mig. Mitt helvete började då jag var 34 och jag är så less på denna värk att det finns inte ord för det. Less på att alltid få ställa in, planera dagar för att orka göra nått kul och därefter vila i dagar. Inget av detta förstår en frisk person.
Att göra en enda rolig grej innebär dagar innan av vila och dagar efter av vila. En enda lång planering för det som de friska har självklart. Är det konstigt att man blir ledsen, irriterad, innesluten och name it? Fyfan vi borde få nobelpris, kristallen, stjärna i himlen för det jädra liv vi lever. Inte få höra att vi klagar, är lata blablabla.

Nåväl, dagen gjord iallafall och sitter här nu slut som en vet inte vad och om några timmar ska jag upp igen och iväg fy!!!!

Ja vad säger man? Idag blev ingen höjdare dag men kanske blir den bättre imorrn?

På återhörande😚❤

😢Mamma😢