Tror att skallevärken börjar ge sig lite och det fick bli lite mer medicin för när det känns som hjärnan ska ätas upp inifrån av smärta då är det tufft. Så hoppas det ger sig helt snart.
Mellan varven idag har det varit tungt. Mycket tankar på mamma och den där dagen allt skedde så fort. Det har gått bra nu ett tag man har haft perspektiv på nått vis men så kommer det där svåra svåra stunderna, bilderna från den där dagen. Dessa 12 timmar som det tog att förlora sin mamma utan förvarning. Det finbs ett samtal jag inte har kvar och det var inbakat med ett annat så raderades av misstag av telefonen själv. Mamma som ringde mig kl 21 på kvällen till den natt då hjärnblödningen slog till. Hon ringde mig och det så dåligt och jag ville åka in med henne i ambulans. Men hon var envis och så att detta brukar hon ha. Ja mamma levde med så mycket smärtor så kan tro det var svårt att urskilja om nått var allvarligt i den bemärkelsen. Hon hade enorma smärtor alltid. Men jag tänker att det var nog början till det fruktansvärda, stroken . När man har dessa svåra stunder med tankar så tänker man hur kände hon, hann hon känna, slog det till och hon visste men inte kunde ropa etc. Stackars lilla mamma alldeles ensam inne på sitt rum där på natten när det skedde. Hemtjänsten som var där på morgonen kl 8 då det redan hade skett eftersom hon inte vakna. Att ingen reagerade. Hon var ju vaken normalt redan 5 på mornarna.
Ja jag vet Att man inte kan tänka så . Men idag har det varit en tuff dag igen och det har inte riktigt gått att slå ifrån sig tankarna och känslorna . Saknaden är så jätte tung när den kommer rusande i kroppen. När jag tittar på bilderna av mamma och det känn helt galet att hon inte finns och att jag aldrig mer ska få träffa henne här på jorden, lilla älskade mamma😭😭😭
En av alla våra många utflykter vi gjorde. Åkte och käkade hamburgare nåntans
I en annan stad, fikade, gick på konsert eller bara drog i väg på okänt mål.
Här på semester i Göterborg för massor av år sedan. Vi gjorde massor ihop💖
Hon var min mamma💖 Min bästa vän💖
Den enda person man kunde prata med om allt 💖
Hon var mitt stöd när jag födde min dotter då jag var helt ensam💖
Hon var ofta med när jag fick åka i väg till olika sjukhus💖
Här utanför Sabbatsbergs sjukhus.

Vi pratade här i går dotra och jag kanske därför det kom upp så intensivt till ytan nu. Min dotter är inte den som tar upp ämnet mer jag men detta år har varit så tufft för henne då hon upplever att det mesta stått still på ett konstigt vis sedan den där dagen 12-13 juli 2017. Livet tog en vändning, så mycket förändrades. En orkeslöshet och en bottenlös tomhet ersatte oss alla 3 tror jag båda pappa, dotra och mig själv. Jag har tappat nått eller snarare förlorat nått i mig som jag inte riktigt kan beskriva, det är bara så jädra tomt. Känslan är bara inget blir som förr på nått vis. Jag tror ärligt talat jag fick en chock den dagen då jag kom inspringande i mammas sovrum och såg henne. Samtidigt som jag hoppades så kände jag direkt att hon är borta. Hennes halv öppna ögon var liksom helt stela . Och timmarna till sista andetaget. Så fruktansvärt hemskt att vänta timma för timma. När sker det, hur kommer det vara och tusen tankar snurrande. Och när då sista andetaget kom Så overkligt att man fattade just då knappt att man var med om nått så hemskt, inte mamma💖 Att man ens klarar stå och se på sin älskade mamma dö bort från en, det var nog den totala chocken för mig. För ja, jag är galet känslig och visst har tanken slagit en då man har gamla föräldrar att denna dag kommer ske men slagit bort det att det är så långt bort att det finns liksom inte.
Att bara gå ut ur rummet där på natten för sista gången, det var helt overkligt, så hemskt. Lämna henne där i sängen för sista gången för alltid . Hon var så liten , så vit och hennes lilla ansikte hade blivit alldeles slätt så annorlunda på nått vis. Näe jag kan inte ens sätta ord på den känslan.
Ja över 8 månader har gått och visst går dagarna och sorgen och saknaden kommer och går i så många olika skepnader att man förundras. Ibland går det ett kort tag mellan ibland långt och så slår det till som denna dag BANG fyfan vad jag saknar mamma och så måste man gråta hejdlöst ett tag så känns det lite bättre igen.
Ja lilla mamma säger jag VAD du fattas oss 😭 Denna saknad är enorm och bitvis känns det enormt tungt och när man är som mig att man behöver pratat om det och omgivningen ser på en med en suck typ då blir det bara värre. Alla är vi olika och självklart ältar jag inte detta 24/7 Men när det kommer till ytan behöver jag prata om det, så är jag funtad. Det behövs ju bara nån minut att få säga att man saknar, minns etc. Nån minut är väldigt kort men det är inte förän man ajälv gått i samma skor man kan föratå kanske jaja. Att skriva, kunna utrycka det är guld och här i min blogg skriver jag mitt, det är min fristad där jag helt bestämmer på mitt vis👍
Ja så är det, mamma är alltid mamma💖
Och jag saknar dig så 😭
Dags att försöka sussa lite, i morrn är en hektisk dag i vården igen 😩
Med det säger jag på återhörande och natti natt 😚💖