Fredagen blev intensiv med att fixa mormor och morfars grav fin med blommor och ljus och ny fräsch jord, blev så fint. Vandrade ensam i Minnes lunden hos mamma ett tag och försökte känna in lite vart hon kunde tänkas vara. Ja på mitt vis så där om man kunde känna en doft eller förnimma. Och det kom ett litet doft moln på en plats. Löjligt säger de som inte tror på sånt men jag tror så för mig var det helt okej.
Klara där åkte vi hem till pappsen och skurade hans balkong och gjorde fint. Den var inte ordning gjord sedan mamma förra våren skurade den. Och blomman , pelargonen jag köpte åt henne stod torkad kvar och den virkade duken hon lade på då 😢Lilla mamma😢💖 Efter allt det åkte jag på en inflammation i armbågen plus att min hidradenites bröt ut i ena ögat men en jädra var böld igen, isch. Det var ett tag sedan nu, hmmm!
Och nått hände på min födelsedag då jag cyklade upp till dotra i mitt knä. Tror långa sjukhus backen på baksidan slet ut mitt ligament på baksidan av knäskålen. Kan inte sträcka benet ut och det gör galet ont bakpå knä. Krampar och försöker jag sträcka skär det som knivar i knä vecket. Ja helgen blev som vanligt med massa krämpor . Det tror jag blir då det är fullt upp just med allt nu. Sen till helgen ska man göra massa och det pallar inte min kropp riktigt just nu. Jag känner mig enormt slut körd. Jag är både mentalt och fysiskt slut helt enkelt. Det har varit så mycket så lång tid nu. Det liksom tär allt. Jag mår inte så bra efter mammas död helt ärligt. Det känns som jag är den enda som fortfarande sörjer ja förutom pappa då. Jag upplever att ingen direkt vill prata om det och jag är ju tvärtom. Jag vill prata om mamma, minnas henne, hålla minnena vid liv liksom. Men jag känner vibbarna. Jag jag skiter ju i det helt. Min sorg har sin tid och den kan ingen ta i från mig eller snabba på.
Ja jag har mått skit i helgen, massa värk precis överallt. Det är tung rott från sjukvården då jag inte än fått mina svar av läkaren, det ligger ovidimerade än så ruttet. Sedan 9 april. Piss ruttet rent sagt. Min remiss på skor segar och det skor jag har håller på ta kol på min fot. Allt går så segt fram.
Så kommer vi till dödsfallet av Avicci .Jösses jag måste nog vara den enda i världen som inte visste vem han var 😉 Ja låtarna älskar jag och har shejkar loss till här hemma men har aldrig vetat vem själva Avicci var ärligt talat. Så jag fick läsa på i helgen och kollade special insatta dokumentären om honom i lördags. Vilken kille ojoj💖💖💖💖 Vad denna inga kille bara 28 år åstakommit, helt otroligt. Samtidigt som han verkade vara en helt underbar kille. Så sorgligt. Må han vila i frid 💖💖💖
Helgen avslutades med skottlossning här igen i krokarna, nu i kväll. Nån jädra galning som skjutit Hej vilt mot nån bil. Fy fan så trött man är på skiten som råder i denna stad 😠 Helikoptrarna har kört runt här över hus taken igen. Det är bäst man håller sig inne om kvällarna nu då det råder Krigs tillstånd fanimig.
Jaja nu hamnade jag i fåtöljen i alla fall med fötterna i ett härligt fotbad. Myser och tänker särskilt mycket i kväll på älskade mamma. Det blev en sådan dag igen 😢😢😢 Lite tårar som behövde komma ut rätt och slätt. I morrn blir en lugn dag för jag orkar verkligen inget just nu. Tror ärligt att jag är lite utmattad rent sagt efter allt som varit De tänker jag inte be om ursäkt för, jag tror jag nått min botten och det får ta sin tid helt enkelt att komma igen.
Med det säger jag på återhörande 😘💖
💖Mamma💖
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar