Idag blev det hem till pappa och fiska upp alla räkningar som måste in, skriva dessa till i morrn sedan sista touchen där hemma för nästa torsdag är det beräknat att han ska hem. Sjuksäng skall beställas i morrn beroende på svar från sjukhuset och denna skall hem och monteras upp innan nästa vecka mm. Jag hoppas verkligen detta nu men det får vi svar på i morrn på såravdelningen vi ska till på infektion. Hoppas så😊
Jag känner mig rejält trött både fysiskt och psykiskt efter allt att stå i och minsta lilla triggar mitt tålamod just nu. All värk har tagit ut sin rätt nu och jag har minimalt med ork kvar känns det som. Kraven eller hur man ska säga har varit så påfrestande nu i över 1 års tid, allt sedan mamma dog. Min egen sorg som varit rejält påtaglig och gjort mig utmattad, allt att stå i efter hennes död och att ta hand om pappa. Det har varit tufft då jag själv är långt i från frisk heller. Sedan ska man vara en god flickvän och orka allt. Jag har inte orkat för värken och särskilt min skallevärk har knäckt mig då anfallen varit ibland 3 st / vecka och långvariga attacker uppemot 15 timmar. Jag har inte hunnit återhämta mig efter då det varit nått hela tiden jag måste på.
Jag är verkligen helt slut, så trött att ord finns inte men jag tror att många tar mig förgivet för jag alltid är den som fightats och har orkat tidigare . Men även jag är människa tro det eller ej, jag är ingen robot med oändlig ork så är det. Min ork är slut och jag tänker inte be om ursäkt för det, face it!!!! Jag är rent sagt piss trött!! Fick jag eller hade jag råd skulle jag dra till en öde ö i 1 månad och bara vila. Nåväl, så är det och jag vette katten vart jag ska hitta andningshål snart.? Jag har måsta börja ta värktabletter för att orka, jag gråter på kvällarna av matthet och jag sover urruset. Så förbannat trött helt enkelt. Den enda som skulle förstått mig finns inte längre 😢❤och jag har verkligen ingen att prata med hur trött jag är, få boost från😭 Saknar mamma så ändå in i bomben, så otroligt mycket❤ Sedan den dagen hon dog har det inte varit en lugn stund för mig och det kan ingen förstå känns det som.
Jag skulle verkligen bara vilja bort från allt i den bemärkelsen vila min hjärna från allt att tänka, sörja, stå i och alla måsten. Tänk att få komma till Öland som jag upplevde var en plats för mig där jag verkligen mådde bra. Havets renande luft och det lugn jag faktiskt kunde känna på Öland det gånger vi var där. Gå barfota på den vita stranden, höra havet skvalpa i sandkanten, den friska luften och lugnet❤ Ja jag skulle ge allt att få vara där just nu och bara vila upp mig. Just nu vet jag inte vart jag ska hitta orken tillbaka? Jag hoppas att från och med november och december då det ska göra ingreppen i min nacke att allt lugnat sig och att jag verkligen får den månad då som måste och krävs för att genomgå dessa ingrepp verkligen blir så. Jag är jätte orolig att massa skit ska uppstå. Det får det inte göra då nacken inte är att leka med.
Från och med 11 november då testerna skall göras innan själva ingreppet 6 dec då är det 100% Min tid så är det bara. Så efter 6 dec är det 1 månad i totalt lugn och stillhet som råder. Detta är Ones in a life time och min chans att bli bättre så jag skiter i allt annat då. Det är MIN TID!!!!
Nåväl, varit en tuff kväll och huvudvärk på g igen😩 orkar verkligen inte med en sådan tur till så tätt, vi får se. Så i morrn pappas framtid och jag hoppas på positiva besked på sjukhuset 👌
Tänk om det fanns besökstid uppe i himlen❤
Tänk om jag bara fick ett enda samtal till med dig för att få kraft igen❤
Tänk om du hade fått hjälpen dagarna innan😢
Tänk om vi hade hittat dig i tid😢
Tänk om du hade levt kvar i dag här med oss som vanligt, som det alltid varit❤
Livet efter att du for i väg till landet bortom molnen har varit ett rent helvete en mardröm rent sagt. Så fruktansvärt tungt, ensamt och så fruktansvärt jobbigt att veta att det kommer alltid vara så här för så känns det fortfarande för mig som fått dra det tyngsta lasset . Hur kommer man nånsin över denna sorg? Jo jag vet att man gör det men just här och nu känns det inte så😢 Det går upp och det går ner likt en galen berg och dalbana.
Det känns som jag var 5 år, den dagen du for i väg i ambulansen och jag trodde att ambulansen bara hämtade döda människor. Jag blev sittande kvar i buskarna på gården för ingen letade efter mig 😢 Jag känner mig bara så fruktansvärt ensam sen dagen du lämnade oss. Och jag har ingen som vill prata om det så som jag behöver prata om det och jag är inte färdig med min sorg. Inte färdig för glada tillrop att det är påt igen, nu har det gått så och så lång tid, glöm detta nu osv. Nej jag är inte där än, jag har inte haft tiden att få sörja normalt utan istället haft så mycket att göra efter att alla krafterna tagit helt slut att fungera som mamma, flickvän och människa. Jag har förlorat mig själv mitt i allt och inte hittat tillbaka riktigt. Det känns som jag är 5 år igen och bara vill ha mamma tillbaka 😢
Jag minns alla det åren jag jobbade som stödperson. Så många människor man var i kontakt med i stor sorg. Sorg för att ha blivit svårt sjuka/skadade, förlorat anhöriga, tappat tron på livet osv. Hur man satt dag och natt nästan och peppade andra att orka bara lite till för rätt vad det är vänder det även om man inte tror det just då. En sådan person hade jag velat träffa i dag som bara fattar vad man säger , inte klatchar på med att man ska ge sig eller tala om att nu är minsann Sorgen över etc. Men det är nog så att man måste varit med om det själv kanske för att förstå, vad vet jag. Det är erfarenheterna som gör oss till hur vi ser på saker, är och agerar. Jag är bara så skittrött det går att bli och så får det bli tills orken och jag kommer tillbaka igen! Saknar mig själv enormt, den glada, starka tjejen som tyckte saker och ting var roligt.
Saknar dig så mamma😭❤❤
Näe en varm vetekudde och sängen nu, på återhörande 😘❤
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar