onsdag 14 november 2018

Allt såg ljust ut tills telefonsamtalet 😩

Efter sol kommer regn så blev denna dag. Mötet gick toppen och vi beslutade det bästa för pappa i hans väg tillbaka att få komma hem. Trodde vi ja😩 Han skulle få komma på korttids boendet fram till operation den 28 november och då hinna stärka upp benen lite nu då han får stödja.

Men först kom vi strax innan 10 och hittade pappa barfota utan förband sittande med fötterna på det skitiga golvet 😲 Med öppna skelett sår???? Jag blev arg och då helt plötsligt började det omvårdnaden att ojoj du måste ha fötterna i sängen hmm. Han hade nått slit och släng  skitigt förband snort runt foten för vad vette katten inte där det borde vara. 4 månader förgäves känner jag som vi åkt och fått dessa sår omslagna så galet noga och strikta restriktioner .  Nåväl sen möte, då var dörrarna trasiga så man fick öppet sitta och prata då detta är sekretess.  Vi kunde inte ens få lånna ett rum med dörrar. Ingen från avdelningen kom heller varken läkare eller sjuksköterska så det fick biståndshandläggaren gå och säga till om. Ja man vet inte om man ska skratta eller gråta.
 Sköterskan som skyllde på att hon inte träffat pappa ändå har hon varit där varje dag på hans avdelning och i rummet hans. Det var ju hon som slängde medicinerna hans i toaletten.  Hans läkare visste heller inte speciellt mycke. Hon visste knappt nått om såren och egentligen ingenting om Pappa mer än förvirringen och skyllde på att han inte riktigt skulle vara där hmm??? Men det finns journal system och han har varit stammis tidigare och går på infektion sår och gangliom så???? Vad fan är problemet? I det stora hela visste ingen egentligen nått och ändå har han varit där i 2 veckor, fantastiskt. Läkaren visste inte heller att hans svamp medicin kontraindikerade med andra mediciner och speciellt den han blivit svårt sjuk av. Tänk det visste t.o.m jag som är fd fotograf😉  ja där rök mitt förtroende på vården helt kan jag säga.

Men nu boendet fram till operation sen efter den får vi se hur stark han är och ev hemgång till bostaden med  lite ändringar där då så allt blir så bra det kan.

Men så enkelt ska det väl inte va, Näe 😩  jag skulle ringa hemvården då och där kom käppen i hjulet  delux 😩 De tycker inte han kan komma hem alls då badrummet är för smalt.  Det kan inte hjälpa honom i badrummet då han inte kan få in rullstolen där. Japp där står vi nu suck😩 De tyckte permanent boendet och det tycker inte jag förrän pappa dels fått bevisa att han kommet in där själv om han kan träna upp benen. Det enda det hänger på är det där jädra badrummet.  Och då fattar inte jag då hela området där från 50-60 talet är byggt så med långsmala toaletter. Och alla andra rullstolsbundna har ju hemvård  så varför inte pappa? Jag blev t.o.m riktigt arg då hon sa till mig som jag vore en 5 åring att klara att säga till pappa att han inte kan komma hem till sin bostad. ALDRIG jag gör det. Han måste få testa och se själv att det i så fall blir svårt och fram för allt ge honom en chans att träna nu som han inte kunnat innan då han inte fått belasta på foten. Sen kan vi snacka när vi utrönat alla vägar men icke innan.

Så jag får helt enkelt jaga annan aktör. Och nu är det bara natten innan jag börjar mina tester inför bränningen av min nacke och jag måste lägga focus på mig själv nu . Så 9 i morrn drar jag uhuh , lite läbbigt när det gäller nacken men jag litar fullt på dem.

Så nu sussa så jag orkar i morrn, på återhörande 😙❤

Inga kommentarer: