Är ju av största vikt att rullstolen anpassas efter varje individ då det om inte kan göra enorma felställningar i kroppen t.o.m ge ben sår. Så som ovan har pappa och ena benet har på honom för vridit sig bakom det andra och går inte att räta ut än mindre ställa sig upp med. Plus att den är för liten och den gör att han har knäna uppe under hakan typ. Och ingen gör nått😠😠 Nu har vi en tid på ortopeden på torsdag och jävlar i mig på ren svenska nu får det göra rätt och hjälpa till !!!!
Jag rullade ut han för att röka sedan satt vi på ett ställe en bit bort från hemmet och pratade med lite annat folk ett bra tag. Är ju ingen som pratar knappt på detta ställe han är på utan alla får sitta på sina jädra rum och glo på väggarna bara.
Vid halv 5 var det kvällsmat och fredagsmys, eller hur. Det fick 2 chips att mumsa på var, 2 jävla chips 😠😠😠 över 3000 kr i månaden betalar pappa för det, skamligt. För att inte tala om en klyfta tomat delad på 2. Plus 2 hela falukorv skivor wow. 😩😩
Ja man vet inte om man ska skratta eller gråta. Jag hade ju köpt fredags mys tidigare åt han i form av chips en MEGA påse och hade sån lust att rabiat kasta upp hela jädra påsen på bordet och säga till alla här finns det chips inte bara 2 skivor hahaha.
En farbror var förtvivlad då det lovat han i 2 dagar att inhandla halstabletter och cigaretter men det sket de i. Så jag gick till macken och fixade det åt honom. Näe den 4,de kommer bistånds handläggaren och vi ska ha möte och pappa ska bort därifrån. Fort!!!! Han mår inte bra, han är understimulerad till max och blir bara tröttare och tröttare och mer förvirrad i denna misär. När vi skulle gå slog virrigheten till igen. Han började plocka med saker i sin väska, lag i telefon, rakapparat och TV dosa och jag frågade vad gör du? Ja jag ska åka nu till det andra boendet sade han, lille pappa 😢 Förklarade att inte idag det är en vecka till mötet men han skulle hem sen sa han. Så fruktansvärt att se honon när han blir så borta då kommer mina tårar så jag var tvungen att gå ut ett tag. När jag vänder in igen kommer han med kepsen på och jag frågade vart han var på väg och han säger hem 😢 Vad säger man? Förklarade igen att inte idag men det kommer och fick honom att vända tillbaka till det där hemska kala rummet usch.
På avdelningen redan efter kl 17 släcker det ner och det ser ut som nu är det sängdags, usch. Då vill de ha in alla på sina rum så de kan få umgås med varann inne på ett rum det har där. Det ser inte bra ut. Det är väl inte att umgås med varann som är prio utan för bövelen ta hand om alla patienter . Näe , nog har man hört om äldrevården och ibland trodde man det var överdrifter men icke då. Jag säger bara det , fyfan att bli gammal 😩
Jag pratade med en annan patient i kväll och frågade vad som hände med tanten i första rummet som låg bara och stirrade i taket och jag såg aldrig henne äta eller så. Hon var där länge. Den jag pratade med sa att en kväll kom det och gav henne en spruta så hon dog 😲 Ja det lät det. Men skulle fasen inte förvåna mig. Nåväl, hon var väldigt sjuk såg det ut som och jag tittade varje dag in i hennes rum när man gick just för att se att hon andades. Hon låg alltid ensam, ingen där inne och det upplevdes så hemskt att hon låg så ensam fy!!!! Näe ett hemskt ställe där flera nu avlidit dagarna efter varann och de kommer med dessa svarta säckar. Näe ett hemskt ställe. Jag måste få pappa därifrån. Detta ska inte bli det sista stället han ska ha sin sista tid på, absolut inte fyfan.
När man ser detta är jag glad att mamma fick somna in som hon gjorde. Slippa instution sista tiden i sitt liv. Även om allt gick så galet fort då mamma dog är det nu i efterhand så skönt att hon slapp lida som pappa gör nu. Och för oss anhöriga är detta så mastigt att se varje dag. Se pappa tyna bort, se hur han bara vill hem och tiden bara går och inget händer och hans förvirringar . Det gör så galet ont i hjärtat och det tar alla krafter man har att gå dit varje dag och se detta. Jag har kommit till ett stadie nu när all energi är borta och jag hittar ingenstans att fylla på ny. Jag tillbringar hela dagarna med pappa, kommer hem och orkar knappt laga mig mat eller duscha för jag är så sablarns trött. Vår relation bli också lidandes och mina krafter att ens orka med mina behandlingar och kunna utvärdera dem . All tid går åt till pappa, få honom att orka bara en dag till och en .
Nu är klockan mitt i natten och jag har bara suttit här sedan jag kom hem helt slut. Gör inget annat än gråter känns det som så fort jag kommer hem. Och ingen att prata med som förstår riktigt. Där var ju mamma den enda. Som jag saknar henne när det är som värst tungt. Hur ska man nånsin bli sig lik igen?
I morrn är en ny dag och samma procedur men dotra ska ner och skälla lite där.
Nåväl, måste in i duschen och i säng så Trötter. Så på återhörande och natti natt 😙❤
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar