För att jag själv inte ska ta på mig att jag inget gör så ska jag redogöra mitt sista år så jag minns och inte behöver ha nått dåligt samvete för något.
12 Augusti blev min far svårt sjuk och hamnade på sjukhus. Jag fanns vid hans sida varje dag i timmar vare sig jag själv hade mina svåra huvudvärksattacker eller ej. Det var då mina galenskalle attacker började bli 3 per vecka å 15 timmar i stöten. Allt sedan den dagen med allt som blev, korttidshemmet från helvete som sakta sänkte ner min pappa i misär och elände. Varenda dag utom söndagar var jag mellan 5-8 timmar hos honom. Jag fick då 2 hem också att sköta med räkningar odyl. En enorm press allt detta att finnas där för att han skulle orka dag för dag samtidigt försöka få honom därifrån. 2 dagar före jul lyckades jag få honom flyttad till ett toppen hem i väntan på permanent boende. Och den processen att boosta han i allt detta. 2 månader var han svårt konfusorisk, blev som medvetslös korta perioder, visste inte vart han var och det var x antal akuten resor med pappa illa däran också.
Så opererades jag och 2 dagar efter skulle pappa flytta inom 10 dagar till permanent boende mitt i min rehabilitering. Sedan min operation har jag inte vilat en enda dag. På det åkte jag på mykoplasma sedan 1 november och antibiotika för det plus en kraftig urinvägsinfektion och antibiotika på det. Men det var bara köra på med allt som MÅST1E göras för vem skulle göra Det? Huvudvärksattacker igen och värk efter operation då 3 nivåer i nacken är helt brännskadade. Och på det tömma ett 55 årigt boende, fixa mäklare och allt vad det är med att sälja och så mitt i det ska pappa opereras igen. Han blir konfusorisk, dumpas på sjukhuset ensam och massor nu efter operationen att få honom tillbaka till det normala.
Tilläggas 21 års svår smärt problematik 24/7 I hela kroppen, 4 diskbråck , nervskador och smärtor i ben och fötter dygnets alla timmar och lite till.
Så till alla som tror att jag ligger med fötterna på sofflocket, inte ställer upp vil jag bara säga. GÅ i mina dojjor det jag gått igenom så snackar vi sen!
Nu är inte detta det enda min mamma dog på 12 timmar, 12 år innan nu har jag själv inte haft ett boende utan kämpat mig från 2 boenden fulla av mögel, varit svin sjuk och valsat på sjukhuset x antal gånger, 25 antibiotika kurer eller vad det är nu på 2,5 år och lika många operationer av min hudsjukdom.
HAR JAG LEGAT PÅ LATSIDAN OCH INTE STÄLLT UPP?
Näe jag har inget dåligt samvete alls. Säger man det borde man rannsaka sitt eget samvete, punkt!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar