Fan, fan och fan säger jag denna dag för att vara exakt. Pappa opererades i dag och jag var så nervös innan han ringde sent på efter middagen. Han hade kommit från uppvaket då han hade varit sövd och lät lite Trötter. Sedan ringde han 3 ggr till sa att allt gått bra och senaste gången när maten kommit in. Då säger han- nu är det sådana där djur i maten som när jag låg på sjukhuset sist. Med långa jädra ben. Och NEJ😲😲😲 Dilerium som sist😲 Jag förklarade för honom att det förmodligen gett han lugnande vilket han inte tål ju suck!!! Och vilket sjukhuset inte fört in som varning i journalen tydligen😠😠 Helvete på ren svenska nu är han tillbaka i dilerium igen som kan ta evigheter . Och i dilerium är ju de man ser verklighet just då för den som har det så han blev skit arg och slängde på luren i mitt öra. Jag kastade mig på telefon upp till avdelningen då han kan bli jobbig och knäpp och förklarade att ge han INTE lugnande för guds skull. Kastade på mig kläderna och åkte till sjukhuset och pappa var helt snurrig igen, 😢😢😢 Hur ska nu detta gå? Jag pratade med en sköterska och hörde mig för om hur operation gått och det var heller inget positivt då kärlen var så förträngda att de inte gått att få upp, NEJ😢 Detta kommer leda till att skellett såren inte kommer läka utan snarare bli värre då man inte kan leva på antibiotika så klart. Det i sin tur leder till amputation av benen då😢😢 Nej, nej nej. Varför kan inget gå vår väg nån endaste gång, Varför? Han som sett fram emot detta så, att Det skulle bli bra, han kunde gå lite osv. Och hur ska de säga detta till honom nu Då? Framförallt vad kommer hända? Jag blev så matt att jag orkade knappt ta mig hem, älskade pappa❤ varför ska vi drabbas så jävligt hela tiden av all skit?
Väl hemma blev jag fasen helt apatisk känns det som, så fruktansvärt orkeslös. Som vi kämpat och tillbaka på denna förbannade ruta 1 igen. Hur ska det bli för Pappa? 84 år och måste ta båda benen😲 Det var så här det blev blev för min lilla mormor då jag var 13 år. Hon fick kallbrand upp till ljumskarna och benen dog helt. Benen var svarta och iskalla på henne. Hon föll i koma och läkarna ville amputera benen uppe vid ljumskarna vilket min mamma och bror då sa i från att hon aldrig skulle klara att vakna upp till. Hon avled bara nån dag efter. Näe jag orkar verkligen inte mer nu och att se pappa med dilerium igen är bara droppen. Allt vi pushat nu, han som mått så jädra bra i nästan 5 veckor tror jag det är och så ner igen.
Jag orkar verkligen inte mer och trycket att allt ska bli bra igen, hitta tillbaka till MITT liv, relationen , tillbaka efter min operation och massa massa som jag i knappt orkat tänka på nu. Jag är så trött man bara kan bli😢
Sen en IVO anmälan som ska göras då landstinget här enbart lyssnat på ljug från verksamhets chefen som självklart inte talat sanning om missären där på boendet där det behandlade pappa så illa. Våra ord, vi anhöriga, all dokumentation, filmer, band mm det lyssnar det inte på. Som patient eller anhörig kan du aldrig i Sverige anmäla nått för det slickar röv rätt sagt på varann och håller varann bakom ryggen till 100% man kommer ingen vart. Jag bara frågar mig varför vi har alla dessa instanser och avlönar folk när man bara kan skriva en enda stor skylt NEJ!!!! Inget händer i Sverige, allt är bara toppen, ingen gör fel . Stäng instanserna säger jag för det är bara tiga och lida som drabbad usch😠😠
Men jag ger mig aldrig👍🏻 Om jag så ska stämma dem och vara min egen advokat. Jag är less på vården hur man beandlar endel och hur det ljugs. Och jag kan inte tiga. Så börjar min andra IVO anmälan då suck!!! Mammas död beklagade det och att hon dog pga att de nekade vård var smällar man fick ta, FYFAN!!! Men jag ger mig inte.
Nu ska jag försöka kravla upp från dygn botten igen och jag hoppas verkligen pappa kommer igen nu. Det enda jag saknarjust nu är min älskade mamma att prata med för ingen fattar nått. Suckar och stönar och det hjälper inte mig inte heller pappa. Och är så förbannat trött på att kämpa men samtidigt kan jag ju inte låta pappa bli sämre. Han är allt jag har kvar ju 😢❤
Så må bra, vara på topp, vara trevlig och tillmötesgående just nu är ljus år fram känns det som. För det första vill jag bara sova i 2 veckor, VILA som jag inte fått göra sedan operation alls. Jag är piss trött på allt och orkar ärligt inte med mer.
Så helgen i all ära måste jag ta till mig själv. Men först se till att pappa mår bra då han kommer åka till boendet i morrn och jag ber till övre makter att dileriumet är borta då, inte en sväng till av det helvetet😩
Med det säger jag på återhörande 😚❤
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar