Man har ju vänner i olika former när man kommit upp i åldern, Gamla, nyfunna och så blev vi, nyfunna . Vi var båda sjukpensionärer med fysiska sjukdommar i våra kroppar, smärt patienter. Att prata om smärta och sjukdom gör man inte med vem som helst för ingen som inte levt med det kan nånsin förstå. Då blir man en gnäll spik som klagar typ. Men men säger jag hahaha jag skulle vilja se en frisk person axla på det helvete som t.e.x jag har som huserar i min kropp 24/7 Att den friska personen skulle gilla det läget och slå klackarna i taket. ONEJ!!! ALDRIG🤣 Man måste vara enormt stark för att bli svårt sjuk och drar det sedan ut på tiden, livslångt ja då krävs ett enormt psyke också. Det är det få som har.
Att då träffa på en person som har det likadant är väldigt gott för då kan man prata utan att bli en gnäll spik så det kunde vi hon och jag . I timmar!!!! Det fanns en person till som var lika och det var min mamma som också levt hela sitt liv med svåra smärtor och sjukdom . Och bara detta liv man får som sjukpenaionär i Sverige 😩😩 Att varenda månad cända sedlarna 10 ggr så det ska räcka till det viktigaste. För inte fan lever man glamour liv som sjuk inte. Det är det få som fattar också för lika här, gå i den andres skor innan man väljer yttra sig 👍🏻 Så att Kate nu inte klarade av detta känns så sorgligt och jag säger bara , säg inte åt mig att inte sörja!!!! Jag är fasen inte psykopat utan empati. Näe tvärtom jag har FÖR mycket empati.
Så denna dag blev en jobbig dag och jag har känt mig så galet trött. Var tvungen hem och fixa i pappas bostad sedan ner till honom på boendet och efter det fick jag så galet ont i min nacke på ett konstigt vis. Riktigt skärande smärta där jag bränt 😲 Så käkade en pizza på min väns pizzeria och sen hem och lag mig i ett kokhett bad och på det hamnade jag raklång i fåtöljen resten av kvällen. Känns ärligt talat som jag håller på bli förkyld igen 😲 Halsen känns skum och inte konstigt då jag satt med J på akut helvetet i helgen. Där hostades det ju som på ett lung hospital usch. Men jag åkte med så blev det inget prat om att jag imte ställde upp. Jag som redan har levt på antibiotika i 3 år, haft allt mitt, nyopererad, mykoplasma sedan 1 nov och 2 kurer antibiotika nu. Jag kan ju offra mig då och bli sjuk igen eller hur😩 Tackar som frågar ungefär. Endel säger tänk på dig själv nu och gör man det är man ju en skit typ . Så jag vet ju att jag kommer bli sjuk igen nu och det är ju jätte tråkigt då jag redan hostat snart 4 månader, lungröntgat mig och det ger sig inte. Hmmm, ja jag känner mig faktiskt jävligt trött just nu. Vi får se vart detta bär hän i morrn? Och blir jag sjuk igen blir det också ett problem så hur man en vänder sitter rumpan bak hela tiden typ 😉😩 Tur det finns alla andra som alltid gör det perfekta och så jag som åker på all skit och blir i.o.m det jobbig , så känns det.
Nåväl, det känns bara väldigt tungt just nu det mesta. Jag är trött ända in i kaklet.
Och jag är en känslig person som behöver prata då hemska saker händer inte bara lägga locket på det är gjort nu och gå vidare. Mitt liv fungerar inte så. En vän har dött för fan. Och jag minns så väl vårt sista samtal runt den 11 januari då vi pratade och hon hade jädra ont , så ont och ja sa till henne att det kommer vända och tipsade lite om annan vård mm och där på natten eller natten efter avled hon hemma i sin egen säng så fruktansvärt 😢😢 Hur fan kan man gå vidare bara så där då, näe. Inte jag.
Jag hoppas både lilla Mammsen och Kate har det så himla gott där i staden bakom molnen som jag kallar det. Att de stöter på varann för jösses hur hon och jag pratade efter mamma gick bort. Jag hoppas hon förmedlar det hur mycket jag saknar lilla mamma och hur jädra ont det gör än. 😢 Både jag och Kate trodde ju på detta att få signaler från andra sidan. Jag trodde stenhårt tills den dag mamma dog. Efter det hände det ett par saker och så pass att jag en kväll blev rädd här i lägenheten och sa, det räcker nu. Sedan dess är det block helt. Jag har inte drömt en enda dröm sedan dess, inte känt några signaler som jag faktiskt förr gjort rätt rejält då nån gått bort. Bara totalt stängt känns det som fram till i lördags kväll då jag klev in här och fick likt en smäll i magen som en spark med smärta rejält. Och Kate kom upp direkt, du måste ringa henne. . Ja lustigt. Och än mer lustigt att hon dog av just magen. Men inte nått från mamma 🤔 Nåväl det kommer kanske och så finns de det som absolut inte tror ett dugg på sådant, kanske själva aldrig känt av och då är det ju inte så lätt att tro på. Men det vill gärna dum förklara och lika här gå i den andres skor , upplev det och du tro på det 😉
Nåväl, avslutar för denna gång och hoppas det känns bättre i morrn. På återhörande och natti natt 😚❤
Låter ljuset brinna för de som saknas så 😢❤❤
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar