torsdag 7 mars 2019

Ljuset i tunneln.

Hemma igen från pappas bostad. Har fejat och donat och kastat det sista ikväll. Torkat golven så det ser tipp topp ut till måndag då mäklaren kommer. Gick där hemma med min skurtrasa och minnena bara rullades upp och det blev helt plötsligt så sorgligt att det nu är nästan tomt där i mitt barndomshem . Tänk alla dessa år. Alla middagar vi hade tillsammans, julafton, födelsedagar ja hela mitt liv bokstavligt talat.  Mamma och pappa som alltid fanns där hemma att komma till. Allt det är borta nu och klart det känns. Kommer kännas så konstigt att aldrig mer gå dit, det slog mig i kväll då jag stod där i köket och tårarna bara rullade ner för kinderna.  Så hemskt😢 Ännu ett nytt kapitel, förändring i livet. Det var ju tryggheten liksom. Känns som hela den är helt borta då också hemmet försvinner helt. Ja jag är en känslig person och detta var ikväll jädrigt jobbigt så glad jag var ensam där och plockade det sista. Innan jag gick satte jag mig i mammas rum och bara babblade rakt upp i taket typ till mammsen❤ Fyfan vad jag saknar henne 😢😢

På det ringer J och frågar om jag vill åka till Åland i maj med hans gamla jobb. Jag känner ingen av dessa och att dela hytt med okända det gör jag inte , inte med min problematik. Så det sade jag direkt nej till. Känner inte för det alls men att han gärna och självklart får åka . Det är ju hans fd jobbarkompisar så. Jag får väl hitta på nått annat då eller rent sagt bara ta det lugnt det passar mig bättre. Tyckte ärligt Cinderella mest var en sup ögonen av dig båt med massa fylla och det ger mig ingenting. Då åker jag hellre Birka eller Silja och har det lugnt och gott och gärna lite dansband. Det är mer min grej. Fylla, alkohol har jag fått så det räcker av usch.

Nåväl, sitter här hemma och känner mig rätt nöjd över att pappas bostad på bara 1 månad faktiskt är klar så gott som, klar för att säljas och få bort detta som legat som en svulst nu. Pappa har fått betala dubbla hyror och kortttidsplatser nu så det räcker. Så när allt är över kommer den stor klump lätta tror jag om än sorgligt att det är borta. Huvudsaken är ändå att pappa mår bra, trivs som fisken i vattnet dit han flyttat  och det är nog mest jag som tycker detta är jobbigast faktiskt. Men jag är ju mitt i det. Pappa har ju inte varit hemma sedan 12 augusti förra året då han sjuknade. Så allt han gått igenom är ju en resa av dess like och förstår att han nu äntligen fått ro och hamnat på ett toppen ställe och fått en super gullig liten bostad där. Det är ju det enda viktiga även om jag bölar och sörjer hehe. Men så länge man befinner sig mitt i det klart det känns. Han har ju sluppit detta över 7 månader nu.

Ja nu är det bara läkaren i morrn bitti med min hosta och stämband. Men har nog varit lite bättre i hostan i dag faktiskt så det kanske finns även ett ljus i den tunneln 😉 Har hostat nu i 4 månader allt sedan jag smittades av Lill killen 1 november. Så att halsen är körd är nog inte så konstigt. Vi får se vad de säger i morrn?

Fortsätter min kväll i det lite sorgsna laget. Det blev väldigt sorgligt allt i kväll hmmm. Jaja det kommer och går och bara rida med tills det släpper.

Med det säger jag på återhörande och natti natt 😚❤

Hoppas också att vädret som det snackats om i dag som ska bli storm, ösregn, 3 dm snö mm i morrn att det verkligen var en fel prognos. Vill inte ha😠😠 Men det ser dystert ut nu i kväll, kraftig dimma så det ser spöklikt ute och det har börjat tok regna nu fy!!! Vi får se i morrn😊

Inga kommentarer: