Så ringde jag pappa och det var full delegation inne hos han. Pappa mår inte bra och hans ben är galet svällda plus att han börjat fått ont i ljumsken igen vilket tyder på njurarna. Precis som innan han fick blodförgiftningen. Så då skulle det kalla på jour sjuksköterskan som skulle bedömma och hon kom inte förrän efter 21. Jag åkte självklart dit för att få veta hur de tänker. Pappa har haft detta senaste veckan och varför tar man inte dit läkaren då? Utan väntar till fredag kväll???? Fredagar och helger är ju fan själv på akuten och man skickar väl dagtid då när man vet läget redan. Usch blir så trött. Men hon bedömde smärtstillande, vätske drivande i kväll och in till akuten i morgon bitti. Japp då vet jag vart min lördag går till hehe. Mys på akuten 3 dagar innan min operation och dra på sig massa smittor bläää. Ja vi får se hur detta blir?
Tycker ärligt det mesta är skit nu. Min operation stundar och då hopar sig problemen så jag inte ska kunna göra denna utan att det är massa runt om. Vila är nått som inte går ihop med mig verkar det som. Det ska till massa saker då. Men denna gång MÅSTE jag ta tiden åt mig själv det är bara så. Jag kan aldrig bli bättre annars och mina smärtor nu är vidriga. Jaja jag hoppas vi stökar av detta innan tisdag nu.
J är barnvakt till 23 och kommer vara nu av och an i 5 veckor sen blir det jobb och då har han fullt upp . Vi har lite olika situationer. Jag har förstått att det tycks jag är skulden till att allt är som det är då J inte har haft sitt hem sedan länge, 2 år ca och att jag borde flytta ihop så alla kan bo kvar i hans bostad. Japp. Nu har vi redan i vår relation bestämt från början att vi ska bo särbo. Jag har haft mitt tuffa liv, knappt haft en bostad på 19 år utan flackat ut och in i evakueringsboenden pga mögel överallt och en jädra massa tråkig sjukdom av det. Mina dessa år har varit för jävliga och det är först nu jag har en mögelfri bostad. Jag har inte bott i hop sedan jag var 25 år och nu är jag närmre 60 så varför skulle jag flytta ihop nu? Man kan väl älska, ha ett liv ihop utan att bo ihop, dess bättre säger jag så slipper man all skit, tristess och vardags göra utan har kvalitets tid . Och man kan bo ena veckan/helgen här eller där vilket är toppen. Vi har dessutom helt olika familje konstelationer och för hans del så är det mycket hjälpa till och så har inte jag. Så också är jag nattmänniska då jag mår bättre på kvällen och han kliver upp då jag går och lägger mig typ. Likaså är jag inte frisk och skulle inte orka fullt hus mm då jag lever med det jag har , helvetes värk 24/7 Och summa summarum när man träffas vid 50 års ålder har man haft sina liv, jag mitt han sitt. Jag och min dotter har haft det på vårat sätt och han med sina på sitt. Att då bam anpassa sig i någon annans värld är svårt om man levt olika så länge. Men det säger ju inte att man onte kan älska en person för att vi haft det olika onej men att bo tillsammans det tror jag är att misslyckas och varför ta den chansen? Vi 2 är eniga om detta och det är det enda viktiga.
Och jag tror nog att jag är så gammal att jag faktiskt får bestämma själv också 😜 Jag är ingen sambo typ då jag bott själv hela livet sedan min dotter föddes. Och vi har tagit detta han och jag i början av vår relation så inga problem med det. Men jag bryr mig inte ärligt talat.
Ja helg som sagt och här sitter jag nu och har det rätt lugnt och skönt. Ska kika på lets Dance, mumsa lite chips och dipp till det 😜 och bara ha det bra. I morrn är en ny dag och får se då om jag får tillbringa den på ounderbara akuten 😩
Med det säger jag på återhörande och natti natt 😚❤
En sak till, innan du dömmer och bara tänker på dig själv kom ihåg!!!
Så respekt 👍🏻
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar