I natt nu väntas som sagt REGN 👍🏻😊 Det behövs efter denna extremt varma period. Jag har haft en lugn dag i dag inte gjort många knop alls vilket var välbehövligt. Satt i dag och tänkte på den där natten jag höll på att dö, tänk så nära det var😲 Tänkte också så galet fort det kan hända egentligen usch. Sekunder bara. Efter den händelsen har jag mått lite skumt. Känner att det ligger nån form av oro eller hur jag ska förklara det i kroppen. Ja jag fick ju en panik attack då jag tog Alvedon, det förknippat med medicin och den livshotande anafylaxi. Känner att varje gång jag behöver ta medicin som mot skallevärken så bubblar lite panik i mig som jag måste kämpa med. Det var ju ett trauma och sånt behöver man bearbeta. Det på 112 sa när det hände att det är ganska vanligt då man varit med om en livshotande situation. Det lagras ju i cellminnet i kroppen vare sig man vill eller inte och kroppen är en finurlig dator att minnas det man själv inte medvetet minns.
När jag tänker på den där natten hur detta enormt starka ljus kom över mig och att jag inget kunde göra då jag låg där. Hur mitt liv bokstavligen rann ner mot fötterna så kändes det. Jag kunde liksom inte röra mig och ljuset var så starkt. Men att jag hörde ALLT så tydligt där inne på akut rummet. Hur läkarna , det var flera stressade liksom och massa skuggor som ropade hela tiden "är du med oss" men jag kunde inte svara liksom. Och denna tanke jag kämpade med att inte stänga ögonen för då var det kört, så kändes det. Likaså att jag hörde att det pratades att ge den och den medicinen och jag tänkte varför inte adrenalin, jösses ge mig adrenalin. Och just då säger ena läkaren har ni gett adrenalin vilket de inte gett. Sen kommer bara ett jädra stick om gjorde ont som tusan och då försvann det starka ljuset sakta och jag kunde börja se färgerna och konturerna i rummet. Ja mycket lustigt alltihopa.
Minns också att jag tänkte just på mamma där i ljuset att var det så här hon också fick innan hon dog och att jag hann tänka ta hit min dotter för fasen . Och de hade jag skrikit i början. En mycket otäck erfarenhet måste jag säga och så tacksam att jag klarade det ojoj. Men minns också tydligt trots att jag hade 40 graders feber innan att när de sas att de skulle sätta intravenöst antibiotika så fick jag känslan i min mage att jag kommer inte klara denna. Den känslan var så stark och jag sa också just då det kopplade på att detta kommer inte gå, lustigt 😲 Näe i ärlighetens namn har det varit lite för mycket nu. Grej på grej liksom och kroppen är rent sagt slut.
Jag tänkte också i dag att tänk så många som avlidit sista åren bara av mina vänner. Alldeles för tidigt. Först Ingela💖 Sedan Helene min barndomsvän och bästa vän i livet sen vi var 5 år💖 Och nyligen Kate💖 Förståss också älskade Mammsen som var den största chocken för mig, älskade lilla mamma mitt allt 💖 och alla dessa människor jag haft nära, som jag pratat med om känsliga saker i livet odyl. Sådan vänner har man få av som vet allt om en och som man på djupet kan prata med, ja de som alltid finns där. Klart allt detta sätter spår jag har varit oförskämt förskonad egentligen genom livet som sluppit sånt innan. Ja förutom mormor, morfar och farmor då jag var 13 år. Alla inom 6 månader då😢 men där var det mer naturligt pga ålderdom . Den väg alla ska vandra men självklart var även det tufft att förlora alla 3 så fort. Mormor var ju min andra mamma tills jag blev tonåring.💖
Näe man ska inte grubbla isch men efter denna händelse har man verkligen fått vet inte hur jag ska sägs men en hint om hur skört livet är, så fort det kan gå. Så klart när man kommer i dessa tankar så gör sig mamma påmind och det kommer lite tårar igen och saknaden värker till liksom i bröstet för en stund. Brukar då tänka om hon finns där i nån annan dimension eller hur det är? Fram till mamma dog trodde jag då jag upplevt så mycket att de finns där i ens närhet på nått vis. Jag har själv sett, känt så tydligt innan men efter mamma dog ingenting förutom veckorna efter. Den där lukten i ett moln i axelhöjd. Hur jag hörde hur det rörde sig i nått annat rum än där jag var och då blev det lite otäckt på nått vis för jag var inte mogen för nått sånt. Därav sa jag till en kväll att de räcker nu och sedan dess ingenting. Jag har ju inte ens drömt en enda dröm sedan den natten mamma dog inte nått. Det är också lustigt men å andra sidan somnar jag inte så djupt längre då jag vaknar varje timma nätterna igenom 😩
Nu i augusti ska jag träffa ett medium och det ska bli så spännande. Jag vill så gärna höra i från mamma och mest av allt att få veta att hon visste att vi alla var med henne den natten hon for i väg till landet bakom molnen. Att hon visste att jag fanns vid hennes sida hela tiden, lilla mammsen😢💖 Usch så jag saknar henne😢
Näe ska göra nått att äta med lite salt i så skallevärken ger sig och invänta regnet 🤗
Här tänt mitt lilla ljus här i kväll för mamma💖 Brukar göra så när jag tänker på henne, det känns gott. Så glad att min dotter tog detta fina foto på mamma bara veckan innan hon dog. Så fin💖
Med det säger jag på återhörande 😘💖
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar