En dag med fullt upp.

En dag att strukturera upp massa.  Av nån lustig anledning är det för det mesta så att jag lyckas boka in tider på samma dag och samma tid trots att jag är ute i veckor innan så nog har jag allt samtidigt. Så också denna vecka😩  Skulle vara på sjukhuset och Stockholm samtidigt på torsdag, hmm??? Det gick att fixa smidigt med blodproverna i dag efter att jag varit till ny sjukgymnast.  Så tjopp tjopp så var allt klart på 1,5 timma👍🏻
Hade även ett sjukbesök i morrn men det avboka jag för jag orkar bara inte åka varje dag och det var inget viktigt just nu.

Hann ner till pappsen och vara med han hela eftermiddagen med, fika, handla åt han osv och några timmars babbel. Men jag tycker pappa ser lite trött ut, inte riktigt som han brukar vara och så tycker jag det luktar urinvägsinfektion. Har ju varit med ett par blodförfiftningar nu så jag vet. Jag frågade han flera gånger om han kände sig dålig för han såg lite blek ut och märker att han blir fort trött. Det gör mig så vansinnigt rädd 😢
Jag vet ju att hans kritiska ischemi och allvarliga Kärl sjukdom en dag kan slå till och jag blir vansinnigt rädd när jag ser han förändras. Han är ju allt jag har kvar samtidigt som jag vet att han har allvarliga sjukdomar så är det ju och han är 85 år. Och vem hade trott att mamma, järnkvinnan med alla sjukdomar och fighter nummer 1 skulle somna in från ena dagen till den andra. Det är det som gör mig så jädra rädd.  I ärlighetens namn tror jag att jag går med en omedveten stress inom mig just denna rädsla att förlora pappa med.  Rent krasst fattar jag med att ens kära kommer ju gå bort och man får upp den tanken ibland speciellt efter att mamma dog  pang bara. Innan tänkte jag aldrig på det, det fanns liksom inte.  Men sista 2 åren död som rådit har liksom etsat sig. Flera av mina väninnor också vissa pang från ena dagen till den andra. Man har pratats vid på förmiddagen och på natten är det borta, usch😢 Det har varit lite för mycket död fy!!!! På Det fick man själv smaka på hur skört livet verkligen är 😲 En injektion och man var på väg till andra sidan från ena minuten till den andra "ryser" så lätt är det.

Men jag tog mitt tryptas värde igen idag och jag tror inte detta gått ner. Jag mår fortfarande inte bra i min kropp. Mitt temperatur centrum fungerar inte alls som det ska efter anafylaxin. Jag brinner var 10,de minut oavsett jag rör mig eller inte. Känns som jag har 41 graders feber och svetten verkligen rinner.  Jag får kliande utslag av nästan allt jag äter och är trött som en vet inte vad. Jag mår skit😢

Runt om händer inte mycket mest skit där också definitivt inget som tillför nått positivt just nu. Det är verkligen skit det mesta. Detta är verkligen inget jag känt tidigare, jag brukar kunna vända det mest trista till positivt . Men jag tror att det varit så mycket negativa saker, så mycket skit rent sagt för att vara korrekt att det dränerat allt till vad jag är just nu. Jag försöker pyssla vilket jag fortfarande älskar hehe, göra mys hemma och njuta av allt jag lyckats med att göra hemma trots att jag för 2 år sedan var så gott som hemlös av möglet och förlorade allt jag ägde, rubbet. Så jag är mäkta stolt över det hem jag har i dag. Men jag saknar en del andra saker. Vi bor särbo men J har ju inte haft nått hem på vet inte när känns det som och jag vidare utvecklar inte det mer men sånt sliter. Jag får ju aldrig åka iväg och koppla av och så har det varit i över 7 år. Såklart sånt sliter och stressar. Just att aldrig få ombyte i tillvaron. Men men.

Nu är min prio att hitta lugnet i tillvaron och det positiva tillbaka.  Få bort stressen och allt det negativa. Slå igen mina öron för allt som händer och sker och fokusera på mig nu. Min kropp är så ur lag visar proverna och den måste få läka  och jag måste prioritera MIG SJÄLV nu. Sen får det låta egoistiskt eller WHAT so ever,  jag skiter i Vad folk tycker. Jag vet vad jag gått/går igenom,  vad jag kämpat, sorg, smärta mm. Kroppen har en botten hos oss alla så även mig trot eller ej. Så de som inte gillar det ger jag blanka fasen i faktiskt. Det är få som ställt upp när det gällt resten som tycker då , tja det är deras problem inte mina.

En go väninna sa till mig för ett par veckor sedan, när ska du älska sig själv?  Och hon hade rätt, jag har inte haft tid med det. Så den tiden har jag lovat mig själv nu💖👍🏻

Har haft lite böl kväll efter jag kom hem från pappsen . När jag såg hans trötthet i dag blev jag innerligt ledsen bara, lilla pappa💖 Så var tungen efter nån timma att åka tillbaka och kolla till han och då satt han där på sitt rum och mumsade glass hehe. Jag bara kände att jag måste åka tillbaka för att stilla oron.

Men nu sitter jag här, känner mig lite trött då dagen varit lång så nu blir det tv resten  av kvällen och bara ta det lugnt.

Med det säger jag på återhörande 😘💖

                                             Ja så känns det mellan varven än 😢💖

Det var verkligen bara mamma som kunde förstå. Som själv levt ett helt liv som sjuk. Som jag kunde prata med och bolla med. Som sjuk behöver man ibland då det hopar sig eländena få bolla. Men friska människor kan inte eller vill inte förstå det. Man märker att det blir mest jobbigt  och mest jobbigt för dem vilket är lustigt hehe. Och då som sjuk vänder man det innåt, tiger och lider för att andra ska slippa lida. Lustigt fenomen det också hehe. I slutänden är det de friska som mår sämst oftast  hmmm🤔 jaja.

Men i mamma hade jag alltid stöd, hon suckade aldrig, sa eller suckade  att man var jobbig för man var sjuk och inte alltid orkade med  allt. Så jösses vad jag saknar våra samtal varje dag, den värme och empati hon alltid gav vare sig hon själv var jätte SJUK eller inte. Hon var verkligen enorm💖 Och att intr ha den supporten mer och jag tror inte heller den går att uppnå något mer i livet heller ärligt talat. Idag är alla så upptagna med sig själva,  egengoda brukar jag säga  hehe. Att minsta lilla stör  liksom. Men men säger jag, Alla kan drabbas av skada eller sjukdom på 1 sekund kan livet vända. Tänk på det säger jag, ingen går säker.