Tog mig iallafall ut med pappas räkningar och fick dessa postade , skönt!!! Och körde svängen förbi där pappa och mamma bodde, mitt barmdomshem❤. Usch det skulle jag inte gjort för tårarna bara forsade ner på kinderna😢 Det lös i fönsterna där och det gjordes så ont på nått vis att det inte finns kvar. Så bölade så jag knappt kunde köra där i mörkret. Fyfan så allt blivit. Pappa som inte längre kan ringa i sin telefon ens. T.o.m våra samtal några gånger per dag är borta att bara få prata lite skit med pappsen liksom. ALLT är verkligen borta och jag bara fasar för den dagen pappa inte längre heller finns, fy😢 Det är så många minnen överallt som gör ont här och jag vet ärligt inte om jag ens vill bo kvar här, vad finns kvar liksom? Jo min älskade dotter men hon har ju sitt liv. Jag vet inte men det känns som att livet rinner ut och man står och stampar i samma lort hög. Det händer ju ingenting, inget som ger energi bara suger energierna ur en.Det är ju bara massa eländen hela tiden och ens egna liv kommer sist. Så vill jag inte ha det det enda liv jag har, Näe!!! Jag vill leva det, få energi av sådant man vill göra, ha runt sig osv. Detta här och nu är bara dränerande så det står upp halsen på en.
För mig känns det som att denna stad har gjort sitt, så mycket eländen det varit, så mycket sorg och olycka att går det ens att reparera? Jag har alltid lovat att jag finns här så länge mina föräldrar är i livet men sen står jag där och kan ju inte trycka mig in hos min dotter i hennes liv typ. Vad vill JAG ha och göra??? Ja det är frågan. Men eländes elände tycker jag att jag fått mon beskörda del av jag vill inte ha mer sånt. Vill inte beblandar med det helt enkelt.
Läste att det ska bli dans i december här, DANS! Det som var hela mitt liv förr. Från jag var 11 år nästan. Jag har alltid dansat tills mitt knä pajjade då 2004. Tänk att få kunna dansa igen ojoj. Och i december kommer det band jag alltid åkte för att dansa till vart de än var, Black Jack❤ jösses vad jag dansat till dem🤗🤗 Det var en sorg när de började operera sönder mitt knä fram till 2009 och det bara blev värre och värre och jag fick sluta dansa, verkligen en sorg för det var allt för mig. Tänk att få gå och lyssna till dem😲 Det vore nått❤ Tänk om man kunde dansa igen??? Det är så mycket man fått lägga ner pga skadorna i kroppen och till slut blir ju inget kvar man lever i nått jädra trist vaccum bara och det kommer inte in nån energi i en. Där har jag hamnat nu i tristess, leda och vet inte vad. ALLT är bara så jädra trist och så jobbigt. Men gör man inget kan inget förändras så är det ju.
Läser i allfall om snö 1dm på fredag🤗🤗🤗det gillas👍🏻 Låt det vräka ner så ljuset kommer tillbaka säger jag. Och sol lördag söndag bara det ojoj, lycka❤ För min del kan det gärna snöa 2 cm eller 3 också hehe. Man får suga i sig det lilla positiva just nu 😜
Lyckades få upp sista advents slingan i kväll iallafall och nu lyser det ROSA jädrar i mig 😜
Så såg jag bara detta kort på lilla mamma❤ Hon älskade ju att hänga med i bilen och käka på Mc Donalds hehe. Bästa hon visste var en sådan där barn låda då njöt hon . Gud vad jag saknar henne 😢❤
Detta var en sådan där spontan tur vi ofta gjorde, drog nånstans och bara gick och kikade runt. Detta var Heron city i Stockholm minns jag😊 Åh jag skulle göra vad som helst att få bara en dag till med lilla mamma, få säga allt vi inte hann säga för vi hann ju inte ens sägs Hej då 😢 Det är nog det som är det allra jobbigaste när nån går bort att man inte var förberedd, inte hade en endaste aning att så skulle det bli. Då blir det för alltid nått i hjärtat som skaver just att inte hinna säga hejdå😢 Dagen innan var sista ordet "vi hörs då" och de samtalet har jag kvar i min app så gott ❤ Sen somnade hon bara in i den djupaste sömnen på natten och vaknade aldrig mer upp. Det gör än så jävulsk ont om än jag hoppas hon ändå kände att vi alla fanns där. Men jag mår fortfarande inte bra av det slutet som blev. Och synen att hitta henne den där förmiddagen😢 Så liten där i sömnen och gögracaidan av ansiktet var förlamat och insjunket. Den bilden går inte bort från min näthinna . Likaså naken på trauma rummet med alla slangar och respiratorn det bara tröck ner i halsen, usch jag såg hur svårt det var att sätta den 😢 Och när jag stod där bland alla maskiner och sa du måste kämpa mamma och en tår rann från hennes öga som om hon hörde mig verkligen. För då visste vi ju inte att det var så illa. Vill inte minnas mamma så men än sitter den bilden först.
Du fattas så in i bomben mamma❤ Det blev så galet ensamt utan dig kvar här 😢 Och känslan att aldrig mer, gör skit ont när den dyker upp av och till😢 I Detta jag nu går igenom på sjukhuset att utreda denna blodsjukdom och vad den gör i min kropp känns det lite läskigt. Man vet ju aldrig vad som kan hända och när. Anafylaxi är livshotande och inget skavsår på tån direkt. Att kunna få de av i princip vad som helst känns jätte läskigt och att mat, kyla, värme, friktion mm gör sjukdommen värre. Det som nu blivit min body guard är 2 epipen adrenalin sprutor och jag kan lova jag går inte nånstans utan dem. Bara jag tar en Alvedon så vet man inte längre. Bär fasen med mig dem från rum till rum. Är mastcellerna ilskna så kan vad som helst hända ju. Att drabbas av detta är inte att ta det över en kopp kaffe och konstatera, man måste ta in, försöka förstå, acceptera ytterligare en jädra åkomma från hell och det gör man heller inte på en kvart . Där var mamma den bästa att alltid finnas, aldrig ifrågasätta eller nonchalera allvaret i stunden då man behövde det som mest. Det kan fasen ingen ersätta. Och som sagt hon levde hela sitt liv svårt sjuk och kämpade varje dag. Beundrar hennes enorma styrka i det och saknar empatin hon hade, den besitter få kan jag säga.
Avslutade kvällen med ett hett bad, slappnade av, en gudomlig uppfriskande ansiktsmask på det och hallonfrö olja i ansiktet . Nu känns det lite bättre igen och jag fick t.o.m lite energi och färg i ansiktet som sedan helgen varit snö vitt. Jadå det finns hopp om påt igen😜😊💪
Nu blir det lite gott att äta av det lilla jag kan äta och TV tills jag somnar . Med det säger jag på återhörande 😚❤
❤❤Mamma du fattas enormt och ditt minne finns i mitt hjärta varje sekund❤❤
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar