måndag 25 november 2019

Mer feber 😩

En lång sömnlös natt med hög feber usch. I morse var det 39 grader fy. Frös som en liten tok i natt.  När man får så hög feber känner man sig så jädra liten.  Så dagen i stort har mest blivit TV och dricka varmt. En galen hosta 😩

En sak jag alltid tyckt varit olustig är att bli sjuk på natten med just hög feber. Det hände när jag var 5 år att jag blev svårt sjuk med över 40 graders feber en natt då mamma och pappa inte var hemma. Min farmor var barnvakt. När mina föräldrar kom hem vid 4 tiden var det bara att ringa en taxi och in till akuten med mig. Jag minns så väl hur galet sjuk jag var och svårt att andas och detta vita kala väntrum på akuten där alla satt runt väggarna på bänkar. Och för mig snurrade allt isch. Så bli sjuk nattetid är ett sådant starkt minne från barndomen som satt spår. Men det är lite läbbigt med att bli dålig och vara ensam hemma. Förr kunde man alltid ringa mamma , tänk va hon fanns ALLTID där vilken tid på dygnet det än var. Ja jag känner mig galet ensam  inte ens pappa kan jag ringa till längre då han inte förstår hur man svarar  .Jaja är inne i nån period då det mesta känns skit rent sagt. Förmodligen ingår detta i denna mastocytos sjukdom utbrändhet, depression. Känns som man analyserar livet och kommit fram till av  vad sjutton gör Man? Vad gör jag med mitt liv? Det enda liv jag har låter man dagar och år gå till i så gott som ingenting. Handla, laga mat, städa, tvätta,  shoppa lite, vara hemma för det mesta inte direkt världsomspännande inte. Man gör ju ingenting egentligen av det enda liv man har, det ger mig lite panik ärligt talat. Bott i denna stad så gott som hela livet utom 2 år, inte vågat eller velat lämna mamma och pappa på nått vis. Och pga att man varit ensamstående med barn har ju mina föräldrar genom åren varit grymma. Men nu är man inne på andra halvan  och vill jag bo här? Usch och fy NEJ denna stad är inte vad den varit och jag vill verkligen inte bli gammal här hemska tanke då jag sett hur pappa blivit behandlad. Och han hade turen att ha mig vrålande annars hade han fasen inte levt idag det kan jag lova. VEM kommer fightas för mig??? 😲😲😲😲

Näe känslan är bara att jag känner mig inte glad längre, det har varit för mycket elände och oro i ett i ett och de i sin tur ger ringa på vattnet åt alla håll och kanter. Jag är inte denna glada tjej inte just nu för det står mig upp i halsen med allt.

Nåväl, intagit mina 2 Alvedon och nu en hutt lepheton som ska stilla hostan nån timma hoppas jag.

Med det säger jag på återhörande och natti natt 😚❤

Inga kommentarer: