Nåväl låt det storma jag har det bra inne i värmen. I går hände en sak när vi var i väg på China J och jag. Jag glömde ju plånboken i bilen och han beslutade gå tillbaka och hämta den och jag gick före. Ett gäng idioter kom och ville ha en cigg av honom och började mucka gräl direkt. Han hade verkligen tur för en av dem sa till , låt han vara. Det kunde likväl gått illa. Mentaliteten i denna stad är aggressiv. 2 timmar efter det knivhöggs 2 st bara en bit därifrån där vi gått innan och senare på natten även en grov misshandel. Vad fan händer 😠😠😠 Det är minibussar som får runt på landsbygden och går in i gårdar och känner på dörrar och fönster nattetid. Det är fa n överallt😠😠
Men dagen har varit lugn med lite städ och tvätt, gått här och skrotat i mina mysbrallor hela dagen. Ätit gott och bara haft det lugnt och skönt . Som vanligt är det söndag och för mig är det och har varit en dag jag tänker som mest på älskade mamma❤ Av nån lustig anledning har just söndag allt sedan hon dog varit en saknar dag, gråta en skvätt och tänka på henne. Fast det gått 2,5 år saknar jag fortfarande pussel bitar från den där dagen . Är som att jag måste minnas varje sekund av den dagen och det 12 timmarna som var mammas sista. Och än minns jag inte då det är luckor. Luckor som kom av chocken eller traumat jag var i då. Ja så kan det vara.
Mesta delen är väl att jag känner mig så ensam efter mamma gick bort. En ensamhet som är tung på nått sätt även om jag har nära andra runt mig så är det inte samma sak. Med mamma kunde man vara förtrolig på ett sätt som man bara kan med en mamma och hon ställde aldrig nått mot en. Vet inte hur jag ska förklara det. Jag har det väldigt tufft just nu dels allt med pappa för jag känner mig väldigt ensam om allt. Det är ju bara jag hela tiden, ensam som besöker han, fixar, handlar mm. Oron över hur han mår och allt som varit som knäckt mig. Och mina egna sjukdomar och hur jag mår med det ny tillkomna. Plus en rejäl utmattning på det också. Och på det ska man försvara sig hela tiden känns det som. Det ständiga är " när ska du bli bra igen" "nu har det gått si och så långt tid och du mår inte bättre " Jag orkar inte med det. Jag vet inte när jag mår bättre. Jag har inget schema på det som händer och jag kan inte påverka hur jag mår just nu . Det enda jag vet är att jag mår dåligt och har ingen ork till övers mer än det måsten jag MÅSTE orka och det är pappa ❤ Men jag känner och jag hör lite detta att nu får du väl rycka upp dig, prioritera bort och bli kvinnan du var innan allt hände. Då ställer jag frågan VAD ska jag prioritera bort????? Jag är svårt utmattad, jag har fått mastocytos också det med tung trötthet och just nu kämpar jag att hitta tillbaka men undanbedes all tidsplanering för det och JAG bestämmer vad jag orkar och inte just nu!!!!
Jag vet att hade mamma levt i dag hade hon guidat mig i detta, sagt till när jag inte behöver typ eller bara detta funnit där och låtit mig ta den tid jag behöver i allt detta. Ja helt enkelt stöttat mig vare sig jag var trött och orkeslös. Jag saknar henne så in i bomben i just detta att ha någon som inte ställer krav utan boosta i det jobbiga. Det är nog så att en stor bit av mig är för alltid borta så känns det . Och det kanske är sorgen som är så tung än vad det jag men inget känns riktigt roligt längre. Som att man går kvar på en plats man var lycklig förr men en händelse röck bort allt det lyckliga och det kan aldrig bli som förr typ. Det måste till drastisk förändring på nått sätt. Nytt!!!! Ja älskade mamma fyfan vad jag saknar dig ❤❤❤❤ Sen är jag ledsen för jag tycker inte dotra hälsar på pappa så ofta, inte ringt ingenting och jag vet att pappa sörjer det trots att han inte säger det. Hon är överallt hos sin killes släkt men inte till pappa och det gör mig förbannad lite. Pappa som ställt upp så i livet och sitter där nu snart 86 år gammal. Vem vet hur länge han finns hos oss? En dag finns inte han heller och då vill man ju tillbringa så mycket tid det bara går med honom nu, han är ju allt vi har kvar sen är det bara jag och dotra usch jag blir så ledsen😢😢
Näe måste skärpa mig nu då tårarna bara rinner , det blev en tuff kväll igen😢 Titta lite på TV och lägga fokus på annat.
Så till lilla mamsen där uppe i staden bakom molnen hoppas jag du har det bra, att du ser ner på oss här ibland, skickar lite boosta till mig att få orken tillbaka kanske. Och fick jag önska nått här i livet just nu är en dag till med dig. Den dagen vi aldrig fick då du aldrig vaknade upp😢 Vi som så "Vi hörs då" och så blev allt så fruktansvärt hemskt😢 Nåväl, det sägs att man får vackra ögon av gråt så jag borde vid detta låg ha världens vackraste ögon då😜 SÅ mycket som jag gråtit dessa 2,5 år ojoj.
Med det säger jag på återhörande och natti natt och hoppas inte stormen blir värre i natt😚❤
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar