En dag vid havet❤❤❤

Idag blev det en dag vid mitt barndoms hem❤  I nästan 30 år bodde vi här från maj till september.  Tjatat om det förr men detta ställe är halva mitt liv❤ Än i dag är det lika vackert fast det står öde alla husen.  Så sorgligt.  Men för mig finns det ett minne i varenda vrå i denna lilla kuststad. Så många enormt roliga minnen  men den jag skulle kunna dela detta med är borta som var med i alla år min bästa vän Helene❤ Från vi var knattingar växte vi upp här varenda sommar  och så galet kul vi alltid hade Helene och jag ojoj.  Men så kom cancern och lade sitt grepp och hon dog strax efter 50 bara😢😢 Det gick så fort. Idag kunde jag verkligen känna att hon fanns med.  Likaså mammsen❤  Tänk hur mamma och pappa varje sommar kånkade ut dit med buss med all packning för hela sommrar .  Vi hade ju ingen bil. Hur mamma och pappa släpade väskor mm.  Ja vilka minnen ❤ Men jag blev lite ledsen idag då jag såg att inget görs där längre,  de klipper inte ens gräset 😩

Vår dörr igenväxt av en halv meter gräs  och på  baksidan gick det inte ens att gå, helt igenväxt. Blir så ledsen då jag ser detta. För dessa hus, detta område präglade hela min uppväxt långt efter 30.   Vi vandrade upp till golfbanan där jag jobbade från jag var 11 år,  tävlade  i många år också. Gud vad kul vi hade Helene och jag när vi jobbade.  Golfen var ju samlingsplatsen för alla ungdommar så ett skit kul jobb och tänk vi var bara 11 när vi började jobba😲.   Men där uppe i skogen hände också något jag i massor av år fick lida av.  Midsommaraftons dansen när jag var 13 år, blev lurad ner vid golfbanan sent på kvällen av en mycket äldre kille jag dansade med. Han var jätte trevlig och vi lämnade dansbanan för en promenad.  Han förvandlades till ett monster väl där nere i mörkret och släpade mig långt in i skogen till en stor sten där han bokstavligen kastade ner mig och började besinningslöst Slita av mig kläderna. Jösses jag var 13 år.  Men jag fick krafter från nånstans ovan precis då han skulle till och våldta mig. Hans byxor hade han fått ner och mona likaså. Han slet i min tröja och var på väg att dra ner mina små trosor.  Sekunden innan hördevjag mitt eget skelett skallra av rädsla, troddr jag skulle dö och tänkte att detta kan inte hända jag kommer dö och ingen kommer hitta mig här i skogen.  Så jag fick tag i hans axlar, bokstavligen kastade iväg karln upp i luften kom upp på benen  och sprang med mina sönderslitna byxor allt vad jag orkade tillbaka till golfbanan där han kom i kapp.  Var rasande och skrek att han skulle jävlar ha det han ville av mig, jag skulle inte komma undan.  Vilket kräk.  Han höll så hårt i mog som ett järngrepp och musiken från dansbanan gjorde att hur mycket jag än skulle skrika där nere i mörkret skulle ingen höra mig. Han var ursinnig och jag glömmer aldrig hans svarta ögon fyfan.  Då tänkte jag på vad mamma alltid sagt att man inte får slå nån.  Men jag var tvungen tänkte jag annars skulle detta gå så illa det bara kan gå. Han var en våldtäktsman så var det bara och han var vansinnig.  Jag fick upp vänsterarmen ur det grepp han hade runt mig och jag slog för allt jag var värd rakt i ansiktet på honom. Vilket gjorde att han släppte greppet helt och vrålade. Jag slog sönder hans näsa det vet jag för jag har sett honom på bild senare i livet på facebook och han har ett knäckt näsben. Och det var där jag slog och sen knäade honom mellan benen. Sedan sprang jag i mörkret förbi dansbanan med allt folk och hem och låste in mig på rummet. Bestämde mig den kvällen att glömma detta då det var överstyr för mycket att ta in och jag var svårt chockad. Dagen efter var allt som vanligt och det var borta. Ingen skulle nånsin få veta allra minst mamma och pappa för då skulle jag inte få gå på danserna tänkte jag. Men lustigt att det var borta bara som raderat.

Vid 20 års ålder dök minnena upp igen för första gången,  traumat,  Äcklet,  skräcken  och avskyn . Sen kämpade jag upp över 40 innan jag tog tag i det på riktigt då det var svårt i relationer när det kom till den sexuella biten. Jag kände äckel och hat och mest denna del i en relation,  tillit.  Men trost den händelsen  är ändå denna plats varmt i mitt hjärta ❤ Min barndom. 

Lade oss ute på ön en bit från badplatsen som trots 25 grader i luften gapade tom i dag. Inga människor alls så lustigt

Kylväskan full med massa smarrigt  blev det 1,5 timma där i solen ❤

Vandrade runt på byn som var galet tom på folk trots det fina vädret, Kollade en loppis och vandrade runt nere vid sjö krogarna. Där var det väl lite folk men galet tomt.  Så sorgligt då det på min tid var fullt alltid av folk. 

Tog bilen sedan ut till Öregrund och havet❤

Lika tomt där men vandrade ut på piren och lyckades trampa så in i norden snett med mitt vänster ben att det knakade i ankel och min knäskål 😢  Kunde knappt gå så blev sittande där och blickade ut över havet ett bra tag.   Hemfärden kände jag hur min  fot växte i dojjan och svällde och nu kan jag knappt gå. Ja detta hade ju inte behövts 😩 inte nog med det blev denna dag nästan 7 timmar i solen,  en skaplig bränna 😲😲 Ja jag hade solfaktor 50 på vissa ställen  men inte överallt och där kan jag säga i kväll det brinner nu tvi vale. Ser bitvis ut som en kokt kräfta. Så nu blir det inget solande på ett par dagar. Få se  hur natten blir. Tänk att man aldrig lär sig va😩😩 Men en mycket rogivande dag förutom någa saker jag blev lite ledsen över som jag inte tar här. 

Väl hemma kl 20 hann jag också tvätta av bilen uppe på J,s jobb så den blev fin från alla insekter som var mosade i rutan och i fram på bilen. Avskyr sådant på min nya fina bil 😜  Vi åkte ju varsin bil ut pga corona då.  Jag kan som sagt inte riskera smitta med min blodsjukdom så är det.  Vilket jag gång på gång måste förklara vilket blir lite trist. Jag kan som sagt inte riskera mitt liv och det tror jag ingen annan heller skulle göra i samma sits . Jag har fel i min benmärg så mina mastceller, kroppens försvar löper amok. Och detta sedan maj förra året då jag höll på att dö bröt detta ut. Jag kan inte rå för det, det är medfött men anafylaxin gjorde att sjukdomen gav sig till känna efter. Jag få nu leva med detta, kan inte riskera smittan och jag kan inte göra så mycket då det finns potentielll smittrisk från J,s sida.  Men så mastigt att ständigt förklara vad denna sjukdom innebär speciellt i dessa corona tider.  Och jag kan inget göra åt det,  kan inte botas och tänker inte en gång till dra varför. 😩😩

Nu sitter jag här och det hettar hehe. I morrn är det chilla med bandet, sjunga och spela lite  men utomhus och på avstånd👍🏻👍🏻

Snart sussa i min ljuvliga säng och med min favvo kudde. Tänk jag vaknade utan det nack onda jag haft lång tid nu likaså ryggen. Kudden var magisk❤

Så med det säger jag på återhörande och natti natt 😚❤