Det blev en mycket jobbig kväll fast jag tänkt ha en trevlig sådan. Vid 21 tiden blev jag uppringd av boendet där pappa bor. På eftermiddagen ringde de och ville prata lite om den relation min pappa hamnat i där. Hur den påverkar honom illa vilket jag också sett och pratat med honom om. Att bo på demens boende vilket pappa verkligen hamnat fel från början då han är outredd enligt min mening. Han testades för demens på det första helvetes korttidsboende han hamnade på iom han amputerade sig första gången. Där de drogade ner honom och han av medicinerna var helt borta sen sade att han var dement och läkaren hävdade alzheimer, idiot!!! Jag anmälde ju det stället och IVO menade att detta hade inte hänt då det inte fanns i journalerna, vilket bullshit. Jag hade filmer, foton, medicin uttdrag plus vittnen där som hävdade lika men det hade inte hänt. Mitt i dimman av starka mediciner demens testade de pappa vilket inte blev så bra, han var ju förfan inte vaken vid testet.
Sedan hamnade han på låst avdelning för dementa och klarnade till och blev vanliga pappa när han inte fick dessa jävla mediciner. Vidare därifrån till boendet det förra som istället höll på ta livet av honom och 4 blodförgiftningar. Där undrade de varför han hamnat på demens avdelning men inget hände och han fick andra restriktioner än de dementa och nöjde sig med det. Men slarvet av hans sjukdommar gjorde att 4 blodförgiftningar var jag tvungen att flytta honom där han är nu. Det blev ju ohållbart. Corona kom och han hittade en kvinna han konectade med där vilket jag var lite orolig för. Pappa är inte dement men hon är det kraftigt. Hon är yngre, hon är både illa dement, lite aggresiv, skapar konflikter vilket han dras in i och att leva dagens alla timmar med nån som är dement kan göra en icke dement medberoende sjuk. Pappa blev sakta väldigt snurrig, röcks med i hennes konflikter och tokigheter som att de skulle gifta sig, flytta ihop osv. Jag har gång på gång pratat med honom och jag vet ju också att när känslor kommer med i bilden blir man blind för annat. De 2 konectade i sina sorger av deras respektive som gått bort och sedan kom känslorna för varann. Detta hade enligt mig kunnat stoppas direkt av personal men då hette det " de är som 2 turtur duvor" Och detta fick fortgå så pass att de var med varann på deras respektive rum. Hon sov i hans säng på dagarna och pappa är ju snäll och till lags och ville ju bara väl. Men han är inte dement. Jag köpte ju varje helg en kasse godsaker till honom då jag vet och litar på pappa och han älskar ju öl hehe. Att få ta en öl till fotboll på TV som är hans liv och lite snacks till det. Men nu hade även hon druckit öl . Hur det gått till om han bjudit eller hon tagit det vet ingen och förmodligen var det av välmening han bjöd för att ha lite mys. Men pga hennes kraftiga demens så självklart inte bra. Inte bra att de är ensamma på rummet hon är mycket virrig och pappa har på sitt rum både mat knivar och annat som inte hon får ha pga sin sjukdom och att inte göra sig eller nån annan illa. Rummen där är deras egna och skall inte beträdas av andra inneboende. Men varför stoppades inte detta första gången? Varför har man låtit detta ske gång på gång? Och nu i dag ringer de till mig om problemet. Jaha!!! Vad ska jag göra, jag jobbar ju inte där och får heller inte pga corona komma dit. Jag sa att var ärlig i detta , förklara att detta är inte okej för det förstår ju pappa. Och just då var de på hennes rum varvid personal går in och avbrytet. Vad som sedan har sagts, förklarats osv vet inte jag. Men 21 ringer pappa och mår skit. Han gråter och är alldeles förstörd. Personal hade suttit med honom hela tiden och jag förstår att han mår skit dåligt då det är känslor inblandade i detts. Denna kvinna har betytt mycket för honom under dessa 5 månader i corona helvetet då vi inte kunnat ha kontakt. Kanske så mycket att pappa faktiskt överlevt denna period utan kontakt med oss anhöriga.
Hade detta stoppats i tid hade det i6bte behövt gå så här långt. Så där står jag i kväll och ska försöka trösta min pappa via telefon, helt absurt. Och jag vet att pappa innerst inne förstår men känslor är svåra att bemästra. De fick honom i säng men oj så ledesen han var. Älskade pappsen❤ Jag försökte snabbt förklar för honom att det kan hänga med varann ute på hemmet men inte på rummen. Att hon är svårt dement och kan skifta i humör, komma på tokiga saker som rent kan bli farliga och han kan råka illa ut. Att detta är för hans eget bästa och säkerhet. Ingen vill göra han olycklig på pin tji utan för hans eget bästa. Jag har ju misstänkt att hon inte förstår min roll att jag är dotter då hans telefon alltid är avstängd och att hon faktiskt stänger av den för att rå pappa ensam. .Hon kan ju t.o.m i hennes värld tro att jag är en fru till honom eller rival. Och detts kan sluta olyckligt och som personal sa t.o.m självmord.
Kan säga att detta är inte att leka med att få kastat över sig en lördag kväll och när man inte ens får komma dit och prata pappa till rätta pga besöksförbudet pga corona. Så nu mår jag med skit av allt och är orolig för pappa.Varför kan det aldrig bli lugnt??? Denna ständiga oro och besöksförbudet som aldrig verkar upphöra. Jag sa till peronal att händer det nått i natt får de gärna ringa mig om han behöver prata med mig och är orolig. Men de sa också att han förstår ju samtidigt som jag självklart förstår hans förtvivlan då han träffat nån han tytt sig till och konectat med på ett visst plan . Mycket svårt detta. Men som i veckan då pappa blev rejält snurrig så pass att hans bästa vän ringde mig och frågade vad som hänt honom då han inte fick ett vettigt ord av honom i telefonen. Då hade han umgåtts med denna kvinna hela dagen och hon dessutom ställt till med massa intriger och skulle klappa på peronsl mm. Självklart åkte ju pappa med i allt det hon åsamkade och försvarade henne. Och ju mer de umgåtts har jag sagt till att jag upplever pappa bli beroende sjuk av hennes demens. Vilket inte är bra att han ska få en falsk stämpel när han egentligen är klar.
Under de 2 veckor det hade isolering på rummen pga corona på hans avdelning var ju pappa helt normal. Vi pratade varje dag och så fort isoleringen bröts och hon kom in i bilden igen var han helt snurrig, telefonen alltid av osv. Vilket jag pratat med honom om i veckan att jag varit orolig för hur han blir när de är tillsammans.
Så nu är jag alldelss matt här, orolig för hur pappa mår därborta stackarn. Det blir aldrig lugn och ro och jag är heller inte helt frisker då det värker precis överallt i min kropp pga att mina operationer skjutits upp och har krav på mig från alla håll och kanter. . När jag egentligen bara vill lägga mig ner och få sisesta i 2 månader från allt elände som varit undet så lång tid nu. Min utbrändhet efter pappas alla blodförgiftningar, sjukhusvistelser då vi undet månader inte visste om pappa skulle överleva osv. Den utbrändheten är inte på långa vägar läkt och jag ska också vara flickvän som är alert fast jag knappt orkar med mig själv stundtals för värken i kroppen suger all energi. Det 3 år aom gått efter mammas död, papps alla sjukhusvistelser, sälja hans hem, byta boende för honom, flyttar och att puscha honom efter ben amputationen det knäckte ju mig totalt. Jag var ju på sjukhuset alla dessa veckor/månader varenda dag för att stötta pappa och mina egna sjukdommar fick ju komma som nummer 2.
Ja återigen ensam med allt det tunga, rodda och se till att alla andra mår bra och sist mig själv. Näe det går inte för då kommar kollapsen igen. Min läkare sa i november att " nu måste du ta hand om dig med. Men hur gör man det när alla andra har behov av mig??? Ja jag vet jag måste.
Nu ska jag sova då min galenskallevärk nästan gett sig. Är bara helt jädra matt. J och jag skulle grilla i kväll ta det lugnt och allt blev ett inferno då de ringde. Så jösses så slut jag är nu. Skallvärken var bitvis så illa i kväll att jag knappt såg maten på tallriken och denna hade pågått sedan 11 i dag.
Ja ingenting blev sig likt efter mamma avled😢😢 Jag fick så mycke ansvar att finnas till 24/7 vara den som fixade precis allt fast jag mitt uppi var illa sjuk själv . Och sista året nu efter jag höll på dö blev tyngra än de tyngsta då blodsjukdommen bröt ut med allt vad det innebär också. Jag är bara människa, har en botten jag med som är nådd för länge sedan och vart ska jag hämta krafterna från? Då jag förväntas alltid att fixa precis allt och bara gå och gå som nån jädra duracell kanin.
Om jag nu inte ska hamna iväggen igen så måste jag vila nu så är det bara. Men pappa kommer ju alltid först då han inte klarar sig själv så är det ju. Åh mamma vad jag hade behövt dig nu😢😢😢
Näe sängen nästa med hopp om att morgondagen blir lugn och att pappa mår bra❤
På återhörande och natti natt❤
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar