GRATTIS älskade pappa på 86 års dagen❤❤

Idag var det min pappas födelsedag. 86 år fyllde han idag  älskade pappa❤ Och vi fick inte komna dit 😢 Det är första gången i mitt liv 57 år jag inte får fira min pappa,  den enda förälder jag har kvar. Det är fan rent sagt att man på boendet inte kan lägga ner lite empati när det fyller år.  För träffas ute kan man med avstånd så jätte dåligt.  Men jag åkte ner utanför. Jag och J sjöng på trottoaren utanför mitt i all trafik.  Och jag hade med mig en kasse med lite godsaker. Trist är förnamnet. 

Annars i dag har vi rensat lotten här utanför från allt ogräs i världen känns det som. Det tar aldrig slut  och får mig tänka att jag säger upp skiten. Kan ju inte stå på huk och ens böja ryggen för att i ett i ett renss ogräs bara. Det blir liksom inte roligt och inte värt dessa hallon, smultron och sallad jag bara hunnit få till. Ryggen är för kass för sånt just nu 😩 Ja få se vad som händer? 

Jar har suttit och sett filmen "Min såkallade pappa" med Micke Nyqvist. Så bra men tragisk.  Påminnde om mitt liv på ett sätt. Lämnad ensam gravid, föda barnet utan en far vid sidan och sedan min dotters uppväxt utan en pappa. Många likheter så pass att man blev lite ledsen att se. Jämför jag med min uppväxt som var med trygga 2 föräldrar som alltid fanns där och hur jag varit helt ensam med min dotter. Inte så det gick nån nöd på oss så men man är ju faktiskt 2 om att skaffa ett barn och 2 som borde ta ansvar för det vilket detvi mitt fall inte varit alls. Men men onte min förlust utan hans och en bit av min dotters uppväxt. Denna fråga alltid varför dög inte jag då hon visste att det kom 2 barn till i hans liv. Ja ruttet värre men han som kommer få lida i slutänden hoppas jag. 

Livet är fasen inte lätt att leva.  Så mycket hela tiden och mitt liv har ju inte varit det enklaste.  Så mycket eländen man måste ha gått igenom. Så mycket psykiskt tunga saker som man tragglat sig igenom i alla år och som gjort en till den man är.  Motgång föder framgång sägs det men också en mental trötthet in i själen. Det har varit så mycket sista åren att ibland undrar man när ska man få lugnet? När ska JAG kunna få njuta utan att ha en ständig oro runt mig.  Och hur många gånger ska jag förklara varför jag mår som jag gör och när ska alla andra förstå det? Hur många gånger ska man repetera detta som hänt allt? Livet är tufft så är det. Och den eller de som inte carit i mina skor hur ska de nånssin förstå? Och kan man förstå om man aldrig kämpat mot massor på det jobbiga planet?

Jist nu hqr min böld sjukdom av nån anlednibg blossat upp i full kaliber.  Böld i armhålan, i ögat och nu i munnen. Summan av det blir en influensa liknande känsla där man mår rätt dåligt.  Staflokock  aureus är inte små potatis kan jag lova.  När dessa blossar påverkas hela kroppen.sen qllt annat akit man jar i kroppen.  Och på tal om det är det nu 19 dagar kvar till operation ochvjagvhoppas vid mon gud denna inte ställs in som sist pga covid 19.  Mina ben är verkligen inte ok nu, kan knappt gå utan denna märkliga värk,  uppblås känsla, stelhet i hele benen. 

Nu blir det sängen och med det säger jag på återhörande 😚❤